När jag kom hem idag fanns det inte bara en, utan två schäfrar i lägenheten. Tackolov ska vi inte behålla hund #2 utan bara vakta honom tills klockan 21. Under de snart 3 timmar jag spenderat med den här nya hunden som inte är Nero har jag slagits av att:
1) Nero är, trots mina farhågor, en förbannat väluppfostrad jycke som inte skäller konstant och oprovocerat. Han må ha damp och en mycket liten blåsa men han är tyst och snäll.
2) När man inte är van vid tidigare nämnda konstanta hundskall kommer migränen som ett brev på posten.
3) Den andra hunden luktar verkligen hund. Jag fattar inte varför Nero inte luktar likadant, är det för att han är yngre eller för att vi duschar honom med människoschampoo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar