Anal och analast

Nu när jag är ledig ett par dar ska jag teckna tills jag blir vindögd, tamejfan. Igår tecknade jag från 14:00 till 02:30. Mitt pekfinger och min tumme är fortfarande ömma. Shit, det kändes som om varje linje gjordes under pistolhot, men det var snarare mitt egna psyke som hotade och drev på mig och M, såklart.

Anyways, M och jag samarbetar inte ofta, men jag gillar när det händer och undrar konstant varför vi inte gör det mer? [Förmodligen är det för mängden gnäll M tvingas stå ut med under tiden.]M hade för ett tag sen undrat om jag skulle kunna göra line-arten på en t-design han haft i huvet och smickrad som jag blev tackade jag ja. Resultatet syns här till vänster. Naturligtvis kommer själva trycket se helt annorlunda ut, jag är värdelös på färgläggning om man jämför med M och jag är skitpeppad på att se slutresultatet, men ni får se råmaterialet, signerat yours truly. Orginalet är skitstort. Nästan ett A2. Det var längesen jag gjorde ngt så stort, eller pilligt, men jag är jättenöjd med resultatet.

Anledningarna till att jag gör såna här grejer är många; dels vill jag testa min egna förmåga och dels underlättar det att göra saker för någon som kan kritisera en så metodiskt. Jag blir hemmablind så jävla lätt och efter ett tag kan jag inte avgöra om det man gör är bra, eller om det är dåligt. Dåligt borde man ju kunna se, but NO! ... Jättefrustrerande. OCH man får ny energi när man inser vad man kan åstakomma, genom att sätta ribban ännu högre. Att man dessutom får jobba med någon som är ännu analare än en själv är faktiskt inte så påfrestande som man kan tro. Mer en lättnad. Kaka söker maka, som man brukar säga.

Det som är skönast med att ingå i en "konstnärsduo" är ändå att man har en grundläggande förståelse och respekt för att man prioriterar ett verk framför den andre. Jag minns en gång då jag och exet inte pratade med varandra på en vecka för att jag flippat ut över att han närmat sig ett av mina orginal med en blyertspenna. Jag hade dessutom bett om hans åsikt innan men fick ändå flipp och skrek gällt åt honom. Men å andra sidan visste han inte mycket om teckning, eller hur hårt man kunde teckna med blyerts på just det papperet innan det skulle bli fördjupningar som syns om man kollar riktigt nära, trots att man suddat. Ehum.

Anal, var det visst?