onsdag, juni 18, 2008

KatastrofKUK!!!

Allt går käpprätt åt helvete för mig hela tiden. Först har man tecknarkramp, sen börjar allt annat faila när det börjar släppa. När jag kom hem från jobbet inatt, t ex. Jag hann till spårvagnen med en minut till godo (WIN, annars hade jag fått vänta 20 minuter) kommer hem runt midnatt, går ut med hunden snabbt utan nycklar (brukar ringa på porttelefonen då M är hemma) men, när hunden är klar med sina toabestyr svarar inte M när jag ringer på.

Så jag står där som en idiot och ringer och ringer, huset är dött, det börjar REGNA. En kvart går, jag går runt huset för att ropa, inget händer. Just när jag går runt knuten för att åter ställa mig vid ytterdörren slinker en granne in. Han står inomhus, i värmen, jag står ute i regnet och kylan i T-SHIRT, knackar som en galning och HAN VÄGRAR SLÄPPA IN MIG. Står därinne med sitt högdragna leende och SKAKAR PÅ HUVUDET. Som att jag liksom ser kriminell ut, eller? VA? SER jag kriminell ut??? Ännu en kvart går tills ännu en granne kommer och jag blir insläppt. För han var funtad som en normal människa. Jag hatar den andra grannen. Han kunde åtminstone ha öppnat dörren och hört vad fan som stod på, men icket. Dessutom var han i min egen ålder. Hade det varit en nazipensionär hade jag åtminstone haft förståelse, for gods sake, mate. Lite jävla ungdomssolidaritet har väl ingen dött av!!!???

Hsh, min drömkväll tar inte slut där. Jag är hungrig, frusen och har begynnande migrän när jag väl kommer in. Porttelefonen har ett litet glapp och ja, sånt händer ju så ilskan minskar över Ms förmodade utomhustortyr, han var ju oskyldig. Jag går in i sovrummet, redo att karatesomna när jag ser att sängen saknar sängkläder. Hunden har alltså KISSAT i sängen, får jag förklarat för mig. Jag ska upp igen om 5 timmar och HUNDEN HAR KISSAT I SÄNGEN.
Jag äter två leverpastejsmackor i vredesmod och lägger mig på sidan som inte är nerkissad med ett brinnande hat inom mig.

Som att detta inte är nog kan jag dessutom inte för mitt liv installera scannerhelvetet på Ms dator. Så, säg det med mig; KATASTROFKUK.

Inga kommentarer: