Krama hatarna så blir de snälla. Inte.

Metros Cissi Wallin skrev igår om ett av mina favoritämnen; haters, och pratade att om dagen då vanligtvis anonyma människor kommenterar i en blogg eller angående en krönika och går på skribenten personligen är ÖVER. Att vi tjejer, för här i sverige verkar det vara tjejer som får ta de hårdaste smällarna, serverat med ett hånskratt och dålig stavning, ska gå samman för att helt enkelt inte tolerera glåpord från idioter som inte kan komma med bättre kritik än 'jäuvlar vad ful du ä.'

Man skulle ju kunna säga 'don't hate the player, hate the game' och trösta sig med tanken att ett anarkistiskt internet gör så att vanligt jävla folkvett flyger ur fönstret och istället sätter sig en ensam, olycklig själ (ja, ni är olyckliga, missunnsamma, fega kräk) men det är väl för fan ingen ursäkt? Personligen skulle jag vilja ha mer haters i bloggen, eftersom det roar mig något fruktansvärt. Min fantasi skenar iväg och jag bygger upp scenarion till vad denna människa måste gått igenom för att må såhär jävla dåligt att det enda nöje i världen för hen är att skriva dåligt genomtänkta kommentarer till människor som faktiskt vågar bjussa på sig själva för att våra liv ska tyckas lite enklare där vi sitter brevid nån äggmökig människa med kollektivtrafiksångest på väg till jobbet.

Men jag vet ju att det inte är så. För här handlar det inte om mobbade barn som blivit mobbaren, de finns de också, men uttråkade, missunsamma jävla svenssons. Så Cissi, jag vet att du menar väl och argumentet att "du ska ju tåla det som offentlig person" är ju så urbota idiotiskt att jag suckar mig vindögd, MEN låt inte de jävlarna ta dig. Jag gillar dig, det kan jag inte vara ensam om och du har familj och vänner som bryr sig om dig. Det kan de aldrig ta ifrån dig. Så låt dem hata, för all del, i slutändan förändrar det ju inte ett jävla skit, eller hur? Det är därför de hatar, och fortsätter med det, för de vet att i slutändan så kommer du att fortsätta skriva kolumner/blogga och de kommer sitta där på kvällen efter ännu en skittråkig dag på jobbet/i skolan och veta att deras liv skulle kunna vara lite annorlunda. Men de stackarna kan inte hitta på vettigare sätt att ändra läget på, så de fortsätter vara Anonymous # 4537 och inte en jävel bryr sig. De stackarna.