Att påstå att alla pesoner av hankön är idioter är bara idiotiskt och så sällsynt i min värld att man mest stöter på dem på internet. När de väl uppdagas i dagsljus och dessutom dejtar din polare blir det en annan grej. Heartless Bitches International har en artikel som innehåller en bättre personbeskrivning av polarens kille än jag nånsin skulle kunna beskriva. Om ni orkar läsa och blir förskräckta kan jag lova att han var precis sådär.
Å andra sidan fattar jag att det är none of my business och att man i lägen då det kommer till polares respektive ska hålla käft, för man vet inte hur det är 90% av tiden. Det lilla man ser kanske bara är en bråkdel av hur det egentligen är och vilken rätt har man då att lägga sig i?
Flera gånger la jag mig i, kan jag säga, om det var rätt eller fel vet jag inte, det jag sa tycktes ha liten påverkan ändå i och med att det tog 4 år innan min vän kom till insikt, och efter kanske två år fattade jag att det enda jag egentligen kan göra är att finnas där för henne när hon behöver det. Att stå henne bi och få henne att förstå att hon har nån att falla tillbaka på när kärleksnätet trasas upp.
Jag reagerade oftast onödigt starkt, men finkänslig är inte riktigt min stil och jag har sett det hända på nära håll för många gånger för att man ska vara snäll. Jag vill inte vara snäll när någon skadar folk jag bryr mig väldigt mycket om. Det är inte lätt att vara min vän alla gånger. Jag ställer höga krav på mina polares bättre hälfter och det är ytterst sällan de lever upp till kraven. Jag har sänkt dem en aning när jag blivit äldre, men så fort jag ser tecken på destruktivt beteende gentemot mina girls eller boys kommer jag att säga det.
Vad hände när jag sa det till snubben inlägget handlar om? Jo, jag satte honom ner med en cigg i handen och berättade lugnt och pedagogiskt vad han höll på med, hur det påverkade min kompis och hur vi andra uppfattade det. Han sa inte ett ord och när han tröttnade på att lyssna gick han och la sig och bad mig att gå. Jag var inte elak, hetsig eller ens upprörd och han hade inte ens hov att varken svara eller lyssna.
Man ser tecken på destruktivitet i sitt förhållande tidigt. Ignorera dem inte, för nån dag får du nog och då kommer du vilja ha de där X åren tillbaka. Det är bara att fråga min bästa vän.
1 kommentar:
och när det äntligen är över får man fortsätta höra av sina föräldrar och bekanta hur denne förstörde köket, trashade deras husvagn eller somnade i någons garderob i fortsatta x- antal år...
det bästa är kanske att aldrig bi ihop med dem från början...
Skicka en kommentar