Nej, det är ju inte en sanning, det vet vi ju. Dock har kunden alltid rätten att uttrycka sin åsikt och sen är det väl upp till mig, i egenskap av levande vara, att antingen medge nederlag eller slåss för min sak. Eftersom jag är en people-pleaser to the core innebär detta oftast ännu en shitload av jobb för att jag vill att kunden ska säga hejdå till mig och känna att denne är nöjd.Sen har vi ju min egen insats, som ofta hamnar i konflikt med den tidigare, eftersom jag av rent själviska orsaker, inte vill lämna ifrån mig en produkt som jag kommer skämmas för sen. Något folk i min närhet ofta brukar avråda mig för att bry mig om, eftersom kunden är det viktiga i sammanhanget och så länge denne är nöjd borde jag vara det.
Men, det finns ögonblick då jag undrar om det bästa inte är att förvandlas till en vresig hagga och banka in vett i kunden. Då min vision och kundens inte riktigt går ihop. Då man försöker vara lyhörd för kundens perspektiv men man vet att det är en dålig idé. Det kommer inte bli bra. Ska man då böja sig eller vifta lite med ögonfransarna och förklara sin version så till den grad att ett nej inte finns på kartan? Liksom, vad är rätt? Och hurpass mycket spelrum för sin konstnärliga frihet kan man begära? Eller ska man bara vara en tusch-hora?
3 kommentarer:
Svår sits. Jag är inte ekonomiskt beroende av mitt tecknande och har blivit ganska restriktiv med att göra saker som jag inte gillar. En del saker som jag gjort skäms jag för och önskar att jag sagt nej.
Men helst vill man ju att kunder ska vara nöjda så att de sprider det goda ordet vidare. Ibland kanske det räcker med att uttrycka att man inte är riktigt nöjd med den utformning som det blivit så att man så att säga åtminstone inför kunden har ett slags "vad var det jag sa"-kort som lämpligen uttrycks i stil med "Ja, det kändes ju inte riktigt bra"
Men det är ju lustigt att det är så mycket lättare att tro att en rörmokare vet vad han gör än att en tecknare gör det.
//Forsmark
Det där du säger med rörmokaren är så spot on att jag blir mållös=)
Mitt största "konstnärliga" fiasko var när jag skulle göra några affischer till en snubbe på gatukontoret som ville ha en sån där kampanj "visa hänsyn i trafiken" på cykelbanorna. Jag försökte få honom att förstå att man inte kan överbelasta en informationsbild som man ska se när man cyklar. Jag gav ändå med mej. När jag så fick se resultatet så hade fanskapet dessutom halverat formatet så affischerna gick knappt att läsa ens om man stod framför skylten. Den tekniska utformingen var dessutom så medioker med alldeles för mörkt färgat papper så att det mest såg ut som om en upprörd tant från tvättstugan klippt bilder ur Året Runt och klistrat upp runt cykelbanorna. Jag gick och skämdes några månader tills dom till sist tog ner dom.
När den karln tog förnyad kontakt så överdrev jag trängseln i min kalender för att slippa nya pinsamma uppdrag.
//Forsmark
Skicka en kommentar