Hillevi, Hillevi, Hillevi...

Hillevi Wahl var i farten i dagens Metro igen, där hon totalt missförstår anledningen till den höga ungdomsarbetslösheten och skyller den på curlande föräldrar som löneförhandlar åt sina barn, lämnar in jobbansökan åt dem och sedan, när den curlade ungen har jobb så sköter hen det inte, utan ser det som att jobbet gör som en "tjänst" åt chefen och att ledighet lätt tas ut genom en sjukskrivning. Och jag blir så jävla arg.

Ett jävla skamgrepp på en generation som inte har det så jävla roligt just nu och som garanterat inte hjälper situationen, för jag antar att det är en del arbetsgivare som läser Metro, det är ju öh...bara en av sveriges största dagstidningar. Hillevi tycker att min generation är för kräsna, att det krävs att man tar skitjobb för att komma nånvart. Och det är väl för fan självklart, Hillevi! Men gissa vad? Många är nog hellre arbetslösa än lönlösa - för det är så farbror staten löser arbetslösheten just nu; genom i princip obetalda jobb med fina epitet som "vikariat", "praktik", "projektanställningar" unt så weiter. Som man får piss betalt för och just när man börjar känna sig trygg och har tagit på sig nästan alla de timmar som krävs för att bli uppbumpad till en schysstare anställningsform så slutar telefonen ringa. Då behövs du inte mer. Hit, men inte längre. Du är ingen. Vem som helst kan ersätta dig.Den där guldklockan som dina mor-och farföräldrar dillade om kan du titta i skyarna efter. Du ska bara vara foglig, där och jävligt tacksam.

Nejdu, Hillevi. Det är nog lite mer än att bara vara "driftig" som krävs, din självgoda kossa. Gah.

Baby there's no other superstar, you know that I'll be your papa-paparazzi

Min mobil håller på att dra sista sucken, så under Bokmässan har jag petat in mitt sim-kort i pojkvännens mobil och vad hittar vi väl där? Jo, smygtagna foton på yours truly i komprometterande situationer. Min mobil är fylld av mina bilder där pojkvännen ser hawtt ut, men vad vill M minnas med mig när vi är ifrån varandra? Jo, mina trosor på halvstång på morgonen med håret på ända, mitt arsle som kommer upp till ytan medan jag sover och hur jag hoggar hela sängen så fort jag får chansen. Det är kärlek det. Han älskar mig verkligen, varken för mitt yttre eller mina bästa kvaliteér. Resten av hans foton i mobilen är uteslutande på snygga, snabba bilar eller på hundet. Jag finns på 5 stycken av ca. 50 foton. Jojo.

Liveblogg från Bokmässan

Efter att ha närvarat i snart två dagar på årets bokmässa är det ju minst sagt en del att redogöra för - Hydras monter har varit fullsmockad med trevligt och intressant folk och den kändiskåta djävulen i mig är mer än tillfredställd. Harregud. Först och främst har jag stiftat bekantskap med Åsa Strand, en helt fantastisk kvinna och konstnär som även hon är verksam i Göteborg och sen och främst Johan Norberg, författare och Metro-krönikör, som jag blev nästintill helt kollrig av att vara i närheten av. Vilken man! ( Det var ju dessutom pinsamt uppenbart att Johan även blev helt betagen av min uppenbarelse och jag blev gång på gång tvungen att säga till honom att "Johan - vår kärlek är av den förbjudna sorten. Du är gift och har barn på väg, jag är i ett förhållande och även om vår kärlekhistoria skulle kunna bli en legendarisk sådan som skulle eka in i evigheten så är den nog vackrast såhär. På håll. Andy Warhol sa ju en gång att "The most exciting attractions are between two opposites that never meet." och det får nog bli vårt öde också. Vi kommer alltid ha Bokmässan." Vi är dock fortfarande vänner. På Facebook. )

Sen fick jag det stora nöjet att prata både med Louise P och Anna Svensson och det var skitkul. Tyvärr slog blygheten till lite när jag träffade Anna, något jag ångrar bittert. Sitter på Åsas MacBook nu, så några bilder kan jag inte erbjuda, men i efterhand slänger jag nog in lite foton. Det finns dock många fina bilder (bl a på mig och Johan dårå) i Åsas blogg. Jag är suddig på alla bilderna, men det är bara för att jag är så jäkla snabb att jag skulle kunna vara med i Heroes.

Disclaimer: Jag fabricerade något* ang. Johan Norberg, men jag blev lite smygkär i karln. Otroligt trevlig, begåvad och ödmjuk människa det där.

* Läs: I princip allt.

Ateistens klagan.

Min uppfostran och personliga åsikt är att det är superviktigt att rösta och första gången jag röstade så fick jag applåder av min styvmor för att jag gjort min demokratiska plikt. Hon var superstolt och jag likaså. Jag har grämt mig när jag läst nyheterna i veckan och sett annonser från diverse partier som pockar på min uppmärksamhet och ber mig välja dem. När jag ser artiklar om hur SD valtränar i det här valet och gör sitt yttersta för att få in så stora antal som möjligt får jag ÄNNU mer ångest. För jag är inte troende. Och utöver min "harregud, du MÅSTE rösta"-åsikt så kan jag inte sluta känna att det här valet är none of my goddamned business. Stat och kyrka ska ju dessutom vara skilda, så hela spektaklet känns bara löjligt (Liksom att partipolitik och kyrka går ihop öht övergår mitt förstånd) . Men. Kontentan är: jag kommer inte rösta idag. Jag känner inte att jag har rätt till det, eftersom jag inte är troende. Men jag kommer ha fet ångest av att inte göra det.

Silhuetter

Mina kära vänner på Myling Media släpper äntligen sin skräckantologi Silhuetter och jag träffade en av dem idag och fick mig ett alldeles eget recensionsex! Flashigt värre! Så, sagt och gjort, jag började såklart läsa redan på vagnen hem.

Antologin inleddes starkt av Lars Krantz, som jag är supersvag för (otroligt begåvad tecknare som direkt för tankarna till Charles Burns - och det, för er oinsatta, är inte att säga lite det) och ribban är därmed satt otroligt högt redan första sidan. Krantz har, och det här vill jag inte alls säga som en förlämpning, tvärtom - en naturlig svärta i sig som i princip är oemotståndlig och hur i helvetet han lyckas med att få saker att se så delikat äckligt ut är gärna något han får dela med sig av till mig. Minst sagt en talang jag skulle vilja besitta.

Jag kanske borde tillägga att jag inte är nån direkt skräckfantast, så den skräck jag upplever (förutom mina egna neuroser) kommer främst från film och att Myling vågar sig på det här: att fösa ihop två redan svåra medier... harregud. Ambition råder det alltså ingen brist på här.

Näst ut är Olle Falk som tushlaverat en hiskelig historia om vanföreställningar, ond, bråd död och sexuella preferenser som får en tragisk utgång. Olle och jag gick i samma klass i Hofors och satt i ateljér som vätte mot varandra så, jag är möjligen lite jävig en bit framöver. Dock kan jag helt opartiskt säga att Olles styrka alltid legat i hans berättande och främst i hans högst personliga språk, som av nån förunderlig anledning alltid kommer ut som att det är den mest naturliga saken i världen.

Därefter följer ännu en gammal klasskamrat; Joel Thorn - som alltid lämnar mig suktande efter mer och den här gången berättar han en historia med Jeffrey Dahmers lägenhet som utgångspunkt. Den lite kladdiga stilen bygger upp en härlig stämning, men tyvärr blir jag lite besviken på slutet. Med Dahmers minst sagt färgglada dödande trodde jag när jag såg första sidan, att Joels serie skulle färgas av detta, eftersom det finns så mycket att ta från och bristen på gore gjorde mig lite besviken.

Näst ut är Valentin Schönbeck, som bjuder på historien Småfolk och hur mycket jag än älskar Valentins berättande, bilder, tecknarstil och känsla så kommer jag inte från det faktum att jag lämnas med för många frågor kring serien. Vem? Vad? Hur? Varför? Vilket känns väldigt trist när serien är så väl genomförd i övrigt.

Martina Bergsjö ger sen sin version av H.P Lovecrafts The Statement of Randolph Carter i blyerts och fabelform och jag tycker att hon fångar Lovecraftkänslan ypperligt! Det är intimt, mysigt och hon räds inte för att skildra tid, tysta resor och tysta känsloyttringar från karaktärerna vilket gör Lovecraftkänslan ännu tydligare.

Därefter följer Simon Lundberg upp med ett gäng surrealistiska, ja... ensidors... De kallar det för "Galleri" i innehållsförteckningen, så jag får köra på den definitionen. Ärligt talat förstår jag dem inte. De är väldigt snygga, men jag förstår dem inte. Å andra sidan skulle jag inte klara av att tänka abstrakt om mitt liv hängde på det, så felet är nog mitt eget här.

Johannes Streith följer upp med en historia om en tragisk förväxling, brustna hjärtan och bakverk. Han driver på historien mycket effektivt men... Jag hade velat se mer blod. Och mer svärta. För jag vet att han har det i sig.

Lina Blix knyter ihop Silhuetter med sin historia Begotten och bygger upp en schysst stämning med sina helsidesillustrationer blandad med vanlig, hederlig text på motstående sida och man märker direkt att tjejen har något, men att man vill se mer. Få veta mer. Historien känns för kort men å andra sidan lämnas man med att man vill se och ha mer, vilket inte är ett helt dåligt sätt att avsluta en antologi på.

På det stora hela är Silhuetter mysig, väl genomförd läsning men blir man rädd? Nej. Inte jag iallafall. Men jag tror inte heller att det var Mylings största syfte med antologin, snarare att tänja på gränserna och SE vad seriesverige går för samtidigt som man håller det på rätt nivå. De försöker inte vara Dark Horse Book of... Ni vet. Utan göra sin egen grej. Utan att försöka vara amerikanska eller Galago. Och en sådan motpol behövs definitivt.

Releasefesten för Silhuetter äger rum på Club Social (Magasinsgatan 3, Göteborg) den 24e september, så pallra rumpan dit och införskaffa ett ex, mingla med Mylingarna och mig. Det blir kul och.. Dessutom är vi jävligt snygga allihopa.

Tisdagstipset

När jag var sjuk fick jag läge att kolla på många dokumentärer, och dte gjorde jag också: såg någon om Viagra, en om Tutankhamon, en föreläsning om Hollow Earth-teorin och Religulous.

Jag såg trailern för just Religulous för kanske ett år sen och blev lite småsugen på att se den (ämnet religion är ju som bekant ett ämne man kan vinkla hur hur många sätt som helst och är alltid på något sätt intressant) MEN - Bill Maher gör det inte bra. Det är en sak att håna religion i sig och en helt annan att driva med religiösa människor. Och, om man ändå tycker att ja, ok, han är lite lustig and all is fine and well så drar han igång ett "du är dum i huvudet om du inte är en skeptiker"-schpiel i slutet. Och dödade allt det (även om det är mycket, mycket lite) goda som han lyckats få in i Religulous.

Jag råder er därför att kolla in Viagradokumentären istället.

Namedroppad i GT

Fick för ett tags sen mejl från en reporter på GT som bad om typ bakgrundsinfo samt lite bilder till en artikel som serietecknare verkandes i Göteborg. Sagt och gjort, skickade lite info och tänkte inte mer på det, förrns idag då en tecknarkollega mejlade mig och sa att artikeln var ute.

Besviken är ordet. Men, ja, det är klart att man blir besviken när det handlar om ett ämne som man är skitintresserad av och vet att resurserna för en BRA artikel onekligen finns ( det är bara att vända sig till vilken tecknare som helst i den länklista som finns till höger) och så väljer man att vinkla det med "Är det bara skämtserier som gäller i Göteborg?". Det säger ju sig självt att det inte är. Gunnar Krantz uttalar sig dock klokt, men det hade ju varit intressant att höra vad t ex vi andra tycker. Vi som träffas för att diskutera serier med varandra. Att göra det så enkelt för sig som killen bakom artikeln gör är dels att förminska de som jobbar med det här och dels att fortsätta förminska de som läser serier.

För de flesta tar otroligt illa vid som när folk förutsätter att om man läser serier så läser man bara Kalle Anka och strippserier. Det är som att förutsätta att alla filmer som görs i världen är romkoms, för att de går hem hos massorna, trots att vi vet att det inte är så. Det är att göra saken jävligt enkel för sig och ja, GT är en tabloid, jag vet, men på kultursidorna kan man väl ändå drista sig till att sikta lite högre?

Men uppdatera då!

Jag har haft besök de senaste dagarna, hela vägen från Tjärn (utanför Burträsk) av min käre vän Jon, som just nu sitter på ett plan över atlanten, mot sin nya framtid som student i Seattle, WA. Tyvärr tog min vän med sig en liten present från norrland; en dunderförkylning. Så nu ligger jag på soffan i mjukisbyxor, söndersnuten näsa och helly hansen-sockar på ett berg av kuddar/tussar med snorpapper, inslagen som en vårrulle i ett tjockt täcke och försöker med varje fiber i min kropp att motstå impulsen att googla "svininfluensa + symptom". Somnar då och då och kollar däremellan min rss-feed och håller tummarna för att mina favoritbloggare ska uppdatera nån jävla gång - tills jag inser att jag inte är mkt bättre själv. Så. Nu kanske någon triggas, så jag har något att göra här i soffan.

Dark Lord Fisen of Doom

Uppmärksammade att min trafik börjat komma från en blogg jag inte känt till, så jag tog en sväng förbi där och hamnade hos Sofia. Jag blev hopplöst betagen av henne, så jag var tvungen att slänga iväg ett mejl och fråga om jag fick använda en av hennes bilder till att teckna av henne. Det fick jag! Så jag slänger upp en liten WIP-bild såhär på måndagskvisten.

Tajta som fan, va.

Sanna säger:
nu ska jag plugga italiensk 17-18-1900-tals litteratur
vad rooooligt

Elin J säger: det låter ju så=)

Sanna säger: verkligen
jaja
hörs sen när jag behöver paus (SNART)

Elin J säger: haha, ok=)
http://www.youtube.com/watch?v=kbOjX9TRWTk&feature=channel
for energy

Sanna säger: DRIVER du med mig??????
jag kikade just på den videon! av en slump liksom

Elin J säger: what!?!

Sanna säger: fy fan vad läskigt!!

Elin J säger: jag prenumererar på hans kanal

Sanna säger: han är ju fett söt

Elin J säger: han hade en ny dålig video uppe, så såg jag den här och mindes den som rätt catchy=)
ja, han är sjukt söt

Sanna säger: but still.. get out of my mind, yo!

Elin J säger: dude, det är bara att acceptera att du och jag är länkade i hjärnan det är ju inte första gången nåt sånt här händer, ju

Sanna säger: det är ju inte det.. scary shit, asså.. vi är ju inte tvillingar ens
________________________________________
Har någon av mina läsare varit med om såna här grejer med sina syskon? Min syrra och jag tycks ju vara länkade trots att jag är i Göteborg och hon är i Rom, Italien. Tell me stories!

Twilight Zone

Har precis kommit hem från Skåne efter en detour till skärgården där hundet plockats upp hos Ms pappa. Kollar mejlen och får se att jag blivit inbjuden till Veckorevyn Blog Awards 2009. Ehm. Det känns som att de måste fått nåt fel. Liksom, att det måste vara ett misstag? Jag kan väl inte vara nominerad för nåt, va? Neh. Mkt underligt hsh.

EDIT: Tänkte efter en stund och kom såsmåningom på att jag nominerat en blogg till deras Veckan Blogg-thingy, för att ge den bloggen lite nya läsare. Jag fyllde ju i min mejladress då, så det är SÅ det måste vara. De förutsätter väl att jag är en hängiven bloggläsare, och det är jag ju, så då kanske jag borde vilja gå, mao?

Å andra sidan gör jag nog inte det. I get nervous in social situations, maddafakkah! Såpass mkt att det kvittar om det finns en goodiebag i slutet av tunneln.

Prayer for the weekend

Det där var jävligt coolt att se - ett skivomslag jag gjort på Spotify! Jaja, ska strax bege mig till Skåne och bröllop, men för att ni inte ska försmäkta helt i helgen så tipsar jag i efterhand (dokumentärtips? på en LÖRDAG? My goodness!) om Nefertiti Resurrected - där en brittisk egyptolog beger sin in i grav KV35 i Konungarnas Dal, för att undersöka sin teori om den sönderslagna mumie som finns där kan vara drottningen till kättarkungen Akhenaten, blev farao och vars byst gjorde henne i princip odödlig. Ja, dokumentären ligger länkad på en kinesisk site, så det kan ta tid att buffra om man har segt bredband och det blinkar fruktansvärt på sidan, men, all in all, värt en titt.

- Hur ställer vi oss till dans?

frågar M när vi diskuterar bröllopet vi ska på på lördag, då hans kusin gängar sig.
-Du får dansa hur mkt du vill, såklart, jag rör mig ju som ett kylskåp, svarar jag.

Det är mycket sånt nu. Folk som gifter sig, blir på smällen och gör sig liksom KLARA med resten av livet. Och det är fint, det är det. Jag tycker det är skitfint att folk fortfarande vågar satsa när statistiken talar emot dem. Jag fördömer inte de som vill gifta sig, jag hoppas bara att de inte ska fördöma mig för att jag inte vill det. Är lite orolig, jag känner ju så få som ska på bröllopet och jag vill inte att de ska uppfatta mig som... ni vet, en cyniker om de frågar mig. Äktenskap och barn är inte för alla. Jag vill älska M så länge jag kan, för att jag vill och faktiskt GÖR det, inte för att en bit papper säger att jag borde.

Min bästa vän tjatade på mig igår, för så många runt henne i Norrland blir preggers och hon är rädd att bli isolerad om hon blir det och tvingas umgås med folk i mammagrupper, att jag skulle bli på tjocken samtidigt som hon (för det är ju superlätt att tima sånt, har jag hört) Jag skrattade högt och sa att det enda som kommer komma ut ur min livmoder kommer vara blänkande, silvervit sperma - inget annat. Hon var dock påstridig och frågade om jag inte var det minsta sugen?
- Sugen på att bli fetare, inkontinent, tunnhårig och att åldras i förtid?
- Ja ok, när du uttrycker det så blir jag inte så sugen längre.

Elin J - grossing people out since 1984.