Ibland...

...blir alla bra på bild.

Men det hör till undantagen.

Kreativ blogger

Åsa skickade en fin utmärkelse till mig, med uppmaningen att berätta 7 saker om mig själv. Jag sökte mitt minne för att komma till slutsatsen att jag fått en sån utmaning förut, så jag bad M om hjälp med ett par stycken:

● Jag skrattar efter jag fjärtar, oavsett om det finns något vittne eller inte.
● Jag blir lätt avundsjuk.
● Jag skäms när jag äter chips. (Jag skäms ganska ofta)
● Mitt favorit tv-program är Most Haunted. Fastän alla avsnitt är likadana.
● Jag har den fula ovanan att prata med M då han sitter på toa. Han AVSKYR det.
● Mitt senast favoriserade klipp på YouTube är det här. (Min syster har förklarat att den handlar om att hon misstänker att hennes man är otrogen när han påstår att han ska gå och titta på fotboll. Jag tycker mest den är snärtig.)
● Jag älskar verkligen potatis. Ugnsbakad, mosad, hasselback, pressad, stekt, kokt, CHIPS! You name it. Krossar alla andra kolhydrater.

Skickar den här vidare till Uvett, Lisa M och Kalle!

Underbaraclara

Jag brukar ju inte göra sånt här (läs: teckna bloggare), men när underbaraclara färgade håret rött blev hon helt enkelt för oemotståndlig för att jag skulle hålla mig från att teckna av henne. Och att göra en Mucha-pastiche av henne föll sig rätt naturligt.

Jag har bara läst hennes blogg i ett par månader (eftersom jag är så hopplöst efter med allt) och jag blir liksom sådär genuint glad av att ha en smak av Västerbotten när jag vill. Jag blir liksom lokalpatriotisk (och detta är sjukt ovanligt) och stolt över att Västerbotten producerat en sån fin människa. Så Clara, jag hoppas att det är OK att jag tog mig den här friheten. Det var helt enkelt för svårt att låta bli.

(Måste även erkänna att jag blev sugen på att teckna ett par bloggare till när jag höll på så det kanske dyker upp ett par till i sinom tid.)

Elin och Marorna

ÄNTLIGEN har min underbara Kalle släppt sin Mara från Ulthar! Efter att ha följt med Maras födelse då jag först lärde känna Kalle, till storyboards, akvareller, skisser, diskussioner kring handlingen, hårda nätter på serietecknarskolan och ända till mörkaste Afrika känns Mara nästan som min egen. Och som jag väntat! Äntligen en svensk fantasyserie värd namnet! Jag har varit så övervänt att jag t.o.m gjort fanart! KÖP! KÖP! KÖP!

Men, Mara från Ulthar är inte den enda Maran i mitt liv just nu. Jag har stiftat bekanskap med en till Mara, nämligen Mara av Acoma i världen Kelewan. En av mina favoritgrejer med att ha blivit sambo är att min bokhylla utökades och att jag därför fått läge att läsa sådant som jag kanske inte skulle läst annars. Daughter of the Empire, som handlar om Mara av Acoma, är en sådan bok. Serie, even, eftersom det är en trilogi, som jag för närvarande är i slutet på andra boken av.Och som jag njuter! Krig, politik, drama och heder bland rivaliserande släkter. Mums!

Sen har vi ju en tredje Mara, som jag får vänta en stund på att få lära känna, men jag blir inte mindre exalterad för det, eftersom man kan följa arbetet med Lina Neidenstams Mara på hennes blogg.

När kollektivtrafiken blir en polarexpidition.

Om man ska sammanfatta mina senaste dagar kommer det mest handla om väntande på spårvagnar som aldrig kommer. Jag har jobbat helg och Göteborg har upplevt ett "snökaos" som typ inte skådats sen 90-talet (om jag ska tro M iallafall) Nu, eftersom jag är uppvuxen med såna här snömängder som något vardagligt blir jag såklart inte särskilt berörd, mest störd på att Västtrafik, ett företag i skandinavien, blir förvånade över att det snöar i Sverige. Men men, nog gnällt om det, jag har Twittrat om skiten så det är ur mitt system nu. Och när jag efter gårdagens hemeskapad kom till det här fina kändes vädret rätt trivialt:
Idag är jag ledig och behöver således inte vänta på nån jävla vagn som när den kommer är så fullpackad att man snabbt drar liknelser som boskapstransport för sig själv (eller lika störda medpassagerare) utan kan vara ute exakt så länge jag känner för. I övrigt pillar jag med en del kul grejer, ett par sprungna av porträttet jag gjorde av Fredrik, men det är fortfarande för tidigt att dela med mig av det. Jag ska blogga mer, kan inte fortsätta på det här viset med en post i veckan. Några särskilda bloggpostönskemål?

Från Taiwan with love.

...Och inte en dag för sent!

Fredrik W, eller Dyslesbisk som han lystrade till tidigare, har efter ett alldeles för långt uppehåll beslutat sig för att ta på sig blogghandskarna och ge bloggosfären en välbehövlig omgång! Många med mig glädjs åt detta och jag gladdes ÄNNU lite till när Fredrik bad mig göra ett porträtt av honom till nya bloggen! Välkommen tillbaka, fellow Västerbottning! Knock 'em dead!

Filmstar, elegance, a terylene shirt, it looks so easy

Men jag kan iallafall låtsas! M förstod inte alls vad jag strävade efter när han såg min filmis och tyckte bara att det var ett foto och sa lite skämtsamt att om det där gör en bild av mig till en "filmis" så kan han börja påstå att vi bor i en fisinstallation, eftersom jag fjärtar i varje rum.

Jag förutsätter att han hör till den där 0,1 procenten av den svenska befolkningen som av anledningar jag inte förstår inte vet vad en filmis är (jag menar, det var ju för fan bytet i Lilla Jönssonligan och Cornflakes-kuppen!) och låter honom hållas.

För husfridens skull.

FITTIFAAAN alltså! (Tvättstuge woes)

Det har säkert framgått vid det här laget att jag inte gillar tvättstugebestyr särskilt mycket, men eftersom jag är en smutsig flicka har jag oftast inget annat val än att ta min lilla (?) rumpa dit och bara få det överstökat. Nu, en liten detalj i vår tvättstuga är att man kan låsa sitt tvätt/torkrum med hänglås, om man vill. Jag personligen skiter i detta, eftersom jag faktiskt föredrar att tro att ingen är särskilt intresserad av att sno min tvätt. Srsly. Jag föredrar att lita på folk.
Nu ligger det ju till så att jag bor i hooden. Inte hooden, HOODEN, men det är invandrartätt liksom. Jag och invandrarna verkar vara de enda som tycker att tillit till sina medmänniskor är en fin grej att ägna sig åt och låter våra dörrar därför vara tillgängliga, för de som börjar tvätta fast jag fortfarande har en timme kvar att använda torktumlaren. Svennarna däremot låser om sig så fort deras tvättid börjar, fram tills minuten den slutar. Vilket innebär att om de blir sena ibland så kan jag få stå där som ett jävla dumbass ock vänta på mitt torkrum, eller sedan typ på nåder få be om att komma in i tvättrummet för att hämta min tvätt ur tumlaren. Jävligt irriterande oavsett. Vissa har hyfs nog att ställa ut min förhoppningsvis torra tvätt i en tvättvagn i mangelrummet, men detta gäller absolut inte alla.

Men idag. Idag tog nån svennesnubbe tamejfan priset. Han ställde ut min tumlade tvätt. Fine fine, det kan jag leva med. Men vad han även gjort var att TÖMMA LUDDFILTRET I MIN JÄVLA TVÄTT!!!! Alltså, den största anledningen till att jag tumlade i första taget var ju för att bli av med ludd och annat jävligt, men icket! SMÅSINTE FAAAN, MÅ DU BRINNA I HELVETETS EVIGA LÅGOR!!! Så GÖR man bara inte!!! HADE BARA LÄMNAT DÖRRJÄVELN ÖPPEN HADE DU HAFT TILLGÅNG TILL TORKTUMLAREN NÄR DIN TVÄTT VAR KLAR OCH FILTRET HADE TAMEJFAN VARIT RENT! DET KAN JAG GARANTERA - FÖR JAG ÄR MINSANN INTE FÖDD I FARSTUN!!! Tattarjävel.