7 sanningar då.

Ana Goes Bananas utmanade mig, och även om jag känner att memen blivit lite väl täta på sistone dristar jag mig ändå att göra det, hon är ju trots allt en läsare jag inte känt till tidigare och när såna träder fram blir jag så jävla glad, så vi kör:

1.) Jag kan kalla mig feminist tills jag blir blå i ansiktet och ÄNDÅ tycka att mina tjejkompisar som inte kan laga mat är handikappade, på något vis. Självklart ursäktar jag mina killkompisar deras bristande kulinariska kunskaper. Jag vet. Inte schysst.

2.) En tendens jag har när jag går på stan och möter en människa som går/grimaserar lustigt är att jag _MÅSTE_ härma människan när jag gått förbi henom.

3.) Jag vill seriöst älska med tjejen på bilden där till höger. Om jag såg ut så jämt så skulle jag fan aldrig lämna lägenheten.

4.) Jag älskar att vara den folk kommer till för att få råd och hjälp, dels för att jag är en jävla besserwisser och dels för att jag blir genuint smickrad av förtroendet.

5.) Men undvik mina fix-ups IN I DÖDEN om du måste. Det slutar bara i totaltkatastrof.

6.) Mitt konsekvenstänkande existerar knappt. Jag gör före jag tänker och det slutar illa ibland men jag intalar mig att jag hellre ångrar saker jag gjort än saker jag kommer undra hur det känts om jag bara vågat.

7.) Jag vill gärna uppfattas som mer bad-ass än vad jag egentligen är. I grund och botten är jag skitsnäll, på gränsen till push-over som gärna hjälper gamla damer över gatan och med matkassar, pratar med ensamma pensionärer och alkisar för att de 'nog är väldigt ensamma och de blev säkert jätteglada så strunt samma att jag fryser och är hungrig.'