onsdag, mars 26, 2008

Playpen [I leik to draw and peint]

Jag satt och tecknade för en stund sen, helt orelaterat till Mr Artikel 19s kommentar om mig/min blogg/s.k karriär och tänkte lite på det här jag pysslar med. Ni vet, man har sina bra dagar, man har sina dåliga dagar och man har de där dagarna då man inte kan sluta ifrågasätta om man verkligen gjort rätt val här i livet.

Nu är det ju inte upp till mig att bedöma huruvida lyckad eller misslyckad jag är, det visar sig sen. Och att försörja sig på tecknandet är sannerligen inte enkelt, på grund av flera olika faktorer som
1) Alla kan teckna, på ngt sätt och därför uppfattas det inte som särskilt speciellt. Alla känner nån som är hyfsad med pennan.
2) Folk har inte vett att betala tecknare för den faktiska arbetsinsatsen som ligger bakom den färdiga produkten och år av gratisarbete ligger i fatet, bara för att man ska få synas och på så sätt göra sig ett namn.
och slutligen
3) Sverige är litet. Marknaden är liten.

Jag är medveten om detta, och när man pratar om vad man gör med 'okreativa' personer som genast svarar med "Men är inte det svårt? Kan man verkligen försörja sig på det?" när man berättar vad man gör/vill så är mitt svar alltid: JA. Det ÄR svårt. Har jag TUR kan jag försörja mig enbart på tecknandet om kanske 10 år. Om jag har TUR.

Första dagen på Serie och Bildberättarprogrammet i Hofors sa vår rektor till vår klass på 30 pers
- En av er kanske kommer jobba med det här en dag. En av er.
precis som John Malcovichs karaktär säger i början av Art School Confidential [som från början är en serie av Daniel Clowes] och det var något jag var väl medveten om när jag sökte till utbildningen. Jag var medveten om det när jag inte sökte till estetprogrammet i gymnasiet och jag är ännu mer medveten om det nu.

Men jag tänker inte låta det hindra mig från att försöka. Och allra minst tänker jag inte låta en antifeminist som är helt clueless och förmodligen besitter så lite talang att en kråka skulle teckna alster som skulle göra honom grön av avund säga till mig huruvida "lyckad" jag är.
Angrip gärna min feminism, men kom för fan inte och lägg dig i mitt yrkesval eller hur mycket talang jag besitter. Okej John? Awesome.

4 kommentarer:

Meidi sa...

Alltså I don't envy you. Jag planerar ju att bli POET, då får man ju iaf betalt för eventuella gig haha. Men I'm rooting for you, du är bäst!

John Berg sa...

Orkidéfitta:

Jag ska vara ärlig. Mitt blogginlägg syftade till att slå tillbaka på dels din länk till min blogg i sidans högerspalt, dels på ditt inlägg om "Veckans Får i Fez-pris". Jag klarade med andra ord inte av att motstå din provokativa attityd. Om jag ska göra en uppriktig bedömning av teckningarna på din serieblogg så måste jag i ärlighetens namn säga att teckningarna höll en hög klass. Men, precis som du själv konstaterade så kan nästan ingen människa livnära sig som serietecknare i Sverige. En omständighet som även borde utgöra främsta förklaring till din mindre lönsamma tillvaro som serietecknare. Jag vill i alla fall passa på att lyckönska dig i din strävan att i framtiden arbeta som tecknare på heltid. Förresten tog du nog även fel på min talang avseende teckning. Jag erhöll nämligen högsta betyg på grund- och gymnasieskolans grundkurs i bild. Således torde jag i alla fall inte teckna lika illa som en kråka. Om jag led samvetskval på grund av att du verkade ta illa upp? Nej, inte alls, men rätt ska vara rätt.

http://artikel19.blogspot.com/

Elin J sa...

John:

Man tackar för lyckönskningarna och beträffande dina tecknartalanger kunde jag ju bara spekulera. Det var lite 50/50. I och med att du inte skriver vad du jobbar med/ålder/annat på din blogg kunde jag helt enkelt inte göra en mer korrekt bedömning.

Jag led inte heller av epitetet du har i min länlista eller priset du fick. Din kvinnosyn hör hemma på 50-talet och din bild av feminismen är skev. MEN. Politiska åsikter och åsikter om yrkesval är lite olika grejer.

Darla sa...

You write very well.