lördag, mars 08, 2008

Jag tycker om att vara lång, pling plong

Särskilt det där med att inte kunna ta patriarkatet på allvar. Det är det som är det sköna med internet. När man bli lillad. Jag småfnissar alltid förnöjt, för jag vet att det aldrig skulle hända om man stod upp och diskuterade. Att vara lång inger omedelbar respekt. Serien är signerad Sofia Olsson, förresten.

Annika Marklund skriver om vem hon vill vara, och om Lagomtjejen. Jag har också drömt om att få vara en Lagomtjej, men först och främst...att få vara lite kortare. Som Lagomtjejen oftast är, naturligtvis. En såndär behändig tjej som man kan rädda ur brinnande hus eller skeda på ett fullkomligt omhuldande sätt. En tjej som kan bli upplyft på axlarna under konserter, TROTS att hon är vuxen. En tjej som ibland måste stå på tå för att kyssas. Som med gott samvete kan vara sådär sårbar och krypa upp i knät på folk och bara släppa ut allt.

Ibland inbillar jag mig att min längd tvingat mig till att bli lite hårdare än vad jag egentligen skulle vara. Men det är klart, att vara lång har ju sina fördelar det med. Jag behöver oftast inte nån som lyfter upp mig på konserter t ex, jag ser bra ändå. Och eh...Ja, det där med omedelbar respekt. Sen att man måste respektera folk PÅ GRUND AV längden är ju en annan femma. På bio sjunker jag ihop extra mycket t ex. Eller i stora folksamlingar, när oompaloompafolk står bakanför och vill se, men kan inte för att man är för lång. Då skäms jag lite. Att flygplanssäten, tågsäten, buss eller spårvagnssäten inte är byggda för min sort är ett jävla helvete. Att modeindustrin, som ironiskt nog skyltar sina verk på kvinnor av min sort inte gör resten av kollektionen så den ska passa oss vardagslånga tjejer är löjeväckande.

Jag vill inte påstå att jag har komplex, för det har jag inte. Har man varit ett huvud längre än alla sina jämåriga sen mellanstadiet lär man sig komma över det. Och jag gillar att jag får epitet som amazon eller modell tillämpade på mig. Men bara nån gång, skulle jag vilja känna mig sådär jävla lagom. En meter och 70 centimeter typ. Det var över tio år sen jag var så kort. Bara för en dag slippa se ner på folk [och bara i dess fysiska mening, då] och krama någon utan att mina bröst sticker in i ögonen på dem. Det vore så jävla soft, bara.

2 kommentarer:

Meidi sa...

Hur lång är du? Jag är enåsjuttifem och jag känner verkligen igen mig i hela den här serien, haha. Jag var 1,70 när jag var tolv :D

Elin J sa...

Jag är 1.85 m lång:) Har växt 3 centimeter sen jag gick ut gymnasiet och jag hoppas att jag har vuxit klart nu. Nu räcker det liksom:P
Och jag var också 1,70 när jag var tolv!