tisdag, mars 25, 2008

Misääääär.

Jag är så jävla trött. Trött på att vara pank, trött på att jag aldrig blir vuxen och trött på att jag måste oroa mig för pengar hela tiden, TROTS att jag jobbar tamejfan jämt. Då tror man ju att man ska tjäna hyfsat, om man jobbar så mycket att man knappt kan tänka, men icket. Jag saknar skolan. Och det vore så sweet att bara gå tillbaka och börja plugga igen. Ägna mina dagar 100% till att skapa saker. Nu säger jag inte att jag hatar att jobba, för det gör jag inte. Jag trivs hur bra som helst på mitt assistentjobb, men i kombo med telefonjobb blir det mycket. Rita, rita, rita. Vilket jag inte gjort tillräckligt på sistone heller, eftersom jag inte ätit ordentligt (läs: pank så det sjunger om det) och all energi jag faktiskt haft har gått till mina dayjobs. Storyboardat. Det har jag orkat. Varför ringer jag inte mina päron och berättar och tigger om pengar/hjälp? Kalla det stolthet, eller whatever, men det är ju inte första gången man gjort så heller och ärligt talat, de har inte så mycket de heller. Jag måste ju bli vuxen nån jävla gång och kan ungarna i 3e världen leva på enbart ris/ett mål om dagen så kan nog jag det med. Jag har gjort det ett bra tag nu och 2 dar till är helt klart doable, jag har inte fått skörbjugg än. Fast, jag skulle ha fått lön idag med, MEN icket. Naturligtvis blir jag putt.Telefonjobbet has to go. Det är för mycket tid som går in på för lite utdelning och ja, när man inte ens gör det för pengarna, vilken jävla motivation ska man hitta då? Att man gör sveriges män en tjänst? Att de inte skulle klara dagen utan mig? Pyttsan! De väljer bara en annan tjej att prata knulla med. Så enkelt är det. Jag är så trött. Fysiskt, psykiskt. Trött så det sprutar ut ur öronen på mig. Jag har migrän och ont i magen. Jag gnäller och tar ut det på ALLT som kommer i min väg. Och nu tar jag ut det här. Förlåt. Den som sa att pengar inte kan köpa lycka har aldrig levt på enbart ris/pasta i två veckor.

9 kommentarer:

Meidi sa...

Ääälin! Jag känner igen den där frustrationen så mycket! Till slut vill man bara MÖRDA alla som ringer. Hitta ett nytt jobb som kräver att du kommer hemifrån, jag tror man får lite lappsjuka av att jobba hemma hela tiden. Kolla med något lager, där slipper du prata med folk t.o.m :D

Hanna Persson sa...

ja tillbaka till skolbänken, att utbilda sig är galet kul :)

Stef sa...

Min far brukar säga att oberoende av hur höga ens inkomster är så är utgifterna alltid högre.

När jag gick gymnasiet såg jag framför mig att jag skulle plugga tio år framåt. Jag ville lära mig så mycket som möjligt, studera så länge som möjligt. Nu börjar csn tryta och jag inser att jag nog måste satsa på dayjobs det kommande året.

Om du skulle ha lust att plugga mer serier har du dock fyra csnberättigande alternativ. Tredje året i Gävle, Serieskolan i Malmö, Serios i Vingåker samt Seriekursen på Göteborgs Universitet. Rätt coolt att det finns så många utbildningar just nu.

Det trista är ju att vår skola finns ju liksom inte kvar längre. Det vi, och alla hoforsare upplevt, är unika erfarenheter hos varje person. Och sålänge vi har det nostalgiska kära minnet, är det väldigt svårt att hitta något som liknar. Jag tror inte att jag hade kunnat uppskatta Malmö om jag inte fått ett år på mig att glömma Hofors lite.

För övrigt anser jag att vi borde framföra en kampsång eller något på SPX. Serieskolan må flytta till Gävle. Men Hofors... NÄVA FÅGET!

John Berg sa...

Du kan i alla fall trösta dig med att du numera finns omnämnd på min blogg. Grattis!

Artikel 19, Orkidéfitta:
http://artikel19.blogspot.com/2008/03/orkidfitta.html

Elin J sa...

Mmm, Meidi: Lappsjuka å det grövsta.

hanna p: du har så rätt.

Stef: Malmö har korsat mina tankar, både en och två ggr, men helst, precis som du säger vill jag tillbaka till Hoffa. Dock verkar det mest troliga att jag gör ngt lokalt, här i Gbg, bara för att kolla läget;)

John: My gawd. Tack!

Suntui sa...

Jag vet hur det känns. Extra roligt blir det när man börjar få ont i ngn tand.
Sist jag var hos tandläkaren så grät jag för att jag inte skulle ha råd att betala räkningen. Då la sköterskan huvudet på sne och log mot mig som att jag var ett efterblivet barn. Sen sa hon:

"Men du får väl gå hem och förklara för dina föräldrar. Jag är övertygad om att de kommer att ställa upp med pengar".

Exsqueeze me? Hennes sk tröstande ord hade säkert funkat på Östermalm men vem fan är hon och tror att bara för att man har föräldrar så har man tillgång till pengar.

Min ensamma mamma går på knäna själv och var tvungen att avliva katten på krita hos veterinären.

Men en dag vänder det.

Hoppas du gillar blodpudding för det är både billigt och supernyttigt. Ett paket i veckan för alla tjejer alternativt hemofertabletter för att få i sig rätt mängd järn.

Morötter och blodpudding är skiten hemma hos mig.

Du är skitbegåvad. Hoppas det lossnar för dig snart.

Elin J sa...

Men Suntui, blodpudding är det äckligaste jag vet! :D Men tack för dina varma ord. Tack alla. Jag hatar att gnällblogga men ibland måste man bara spy ur sig grejer.

Alex sa...

men elin jag trodde vi hade något på gång? en sorts verksamhet? jag börjar vänja mig vid tanken på att tvätta pengar :D

Suntui sa...

Men om du hatar blodpudding så kolla in mitt senaste inlägg. Jag är en Järnfanatiker på korståg.

Äter man en varierad kost så behöver man inte vitaminpiller men järn är svårare att få i sig tillräckligt av även om man är varje hemkunskapslärares dröm vad gäller tallriksmodeller etc.

Så nu har jag utnyttjat din blogg til att sprida Det Heliga Järnets Budskap.

Så kom in i gemenskapen och känn järnets kärlek.

//Suntui aka High Priestess of Iron