tisdag, april 22, 2008

Tick, tick, tick, BOOM!

Jag är livrädd för aracnoider. Alltså shitscared. Spindlar främst, små men inte stora eftersom små spindlar kan krypa in i huvet på dig när du sover och lägga ägg, det kan inte stora. Så tarantellor har jag inga problem med, det är små till medelstora som får mig att gråta som ett barn.

Som norrlänska fram tills 2007 har jag varit skyddad från fenomenet fästingar, och lyckligtvis klarat mig undan dem när jag hälsat på nuvarande och dåvarande pojkvänner som bott i söderläge på somrarna, men som nybliven hundägare fattar jag ju att detta är något jag kommer att behöva tampas med hädanefter. Nero gillar att leka i skog och mark och det är ju där de små jävlarna befinner sig. Men jag har ändå levt lite i förnekelse, så när jag hittade en knöl på Neros hals igår trodde jag att det var en vanlig hårtova [han är ju långhårig, så det är inte ovanligt] men när jag kollar lite närmre ser jag att det är EN FÄSTING! Trots att jag bara sett dem på bild tidigare. Jag hoppar till, börjar skrika som en crazyperson, springa runt i lägenheten, bort från Nero [som tror att vi leker och blir jätteglad] och det äckliga, låser in mig i köket, börjar tvångstvätta händerna/klia mig överallt samtidigt som jag störtbölar och hyperventilerar. Allt detta i 25 minuter. Man tror att man kan klara allt men sen händer nåt sånt här och man inser att man innerst inne är en blöt klump nerver som egentligen är helt inkapabel till ett normalt liv när en minimal parasit är i närheten. Det känns ju tryggt.

9 kommentarer:

M sa...

Haha,åh du har många freakouts kvar att uppleva :D Ser du nästan inte fram mot när dom trillat av och du hittar ett litet krälande blåbär för första gången? ;) Have fun.

Anonym sa...

Obs!
Tarantel = spindel
Tarantella = italiensk dans

Elin J sa...

M: Tyst!!!

Anonym: Whoops!:/

Elina sa...

FYFAN VAD ÖVERGROTESKT JÄVLA VIDRIGT! Det är sådant här som får mig att vilja flytta tillbaka till Kiruna! I höstas flyttade jag till Uppsala, och tro fan att jag bara hunnit bo i staden en vecka när den första blodsugande fulingen gick till anfall. Vidrigt! Jag har fortfarande kvar ärr efter den. I vår blir det till att spendera många sköna slantar på TBE- och borreliavaccin. Fan.

... och jag tänker inte ens berätta om när det kläcktes spindlar i min väska från Bolivia. Har aldrig varit med om något vidrigare.

Jacob W sa...

Den verkliga stackaren i dramat då, vovven. Är han fästingfri nu?

Alex sa...

elin fästingar finns även i norrland. Vår hund fick en, mamma stoppad den i glasburk och försökte sen mata den med en fluga... :S hur som hellst you are never safe!!!

Elin J sa...

Elina: Jag tror inte Kiruna räcker, vi får flytta till Grönland, eller Sibirien om vi vill slippa de här odjuren!

Jacob: Jo, mannen i huset tog modigt och vant bort det äckliga från vårt lilla monster. Men i morse hade han en ny, tackolov var det inte jag som upptäckte den...

Acke: Jag VET att det finns fästingar i Norrland, duh! Särskilt ute på vischan (typ Bodbyn) men i centrala BTK, där jag bott, finns de int!

Suntui sa...

Förra året brukade en katt komma hem till mig var och varannan dag. Eftersom jag älskar bölder och pincetter så började jag plocka honom ren från parasiter. Det bästa är sen när man eldar upp fästingarna. Blir som popcorn. *pop*!

Yvette sa...

:D (två skratt: ett till minnet av en gallskrikande syster som har fått syn på en spindel i badrummet och det andra till suntuis kommentar om att elda upp fästingar)Alla har vi våra svagheter.

Jag har ju då aldrig levt i norrland, men jag har aldrig haft äran att ha en alldeles egen fästing. Inte ens myggor vill ha mig, men jag klagar inte. Har hört att det kan vara något med blodet, att dom inte vill ha det eller så. Eller var det konstig kroppslukt? Don't know, don't care.