Jag måste vara allvarligt socialt retarderad. Jag fick bevis för det idag när jag lallade bort till SR för att spela in mitt prat. Nämnde jag att jag hoppade på fel buss först och kom sent? Hsh, jag hittar dit, byggnaden är svår att missa, liksom, och möts där upp av den underbara Helena som är mycket förstående. Jag plågades av mardrömmar inatt, but let's not go in to that - slutsats: jag har inte sovit så mycket. Iallafall så trallar vi in och i trapphuset stöter vi på Navid Modiri (och Gudarna, f.d Filmkrönikanprogamledare och numera programledare för Kvällspasset i P3). This is what happens:
Navid tittar glatt på mig, sträcker fram sin hand, kramar om den och säger 'Navid...'
varpå jag unisont med honom presenterar mig MED HANS NAMN.
Det ultimata failet följs av mycket nervositet och aaaangst inför att prata in i en mic about stuff I know. Och vet ni vad det värsta är? Att jag fantiserar såpass mycket om fame och låtsas intervjuar mig själv i duschen JÄMT och ÄNDÅ inte klarar av något såhär enkelt (som jag dessutom har flera års vana av.) P0Wned.
6 kommentarer:
påminner om när jag råkade kalla min chef för mamma. :D
Men hur gick själva radiopratandet då?
Jon: Ouf. Det är fan värre.
Yvette: Det var en kakafoni i verbala slipups och ångeststön. Jag har förträngt typ allt jag sa;P
Jag hör dig på radio just nu, och det är inte alls epic fail! :D Du har bra radioröst, och bra råd!
Mikey:
Vad glad du gör mig:D Jag har inte vågat lyssna än, men när jag gjort det kommer jag att länka till pratet. Och den dagen kommer nog snabbare tack vare din uppmuntran, tror jag;P
Nu har jag lyssnat på dig också. Du har bra saker att säga :)
Skicka en kommentar