Att vara förälder är säkert inte det lättaste här i världen, men det är något som händer med kvinnor när de fått barn.
Ur min erfarenhet sätter de sig då, ganska snabbt, på en piedestal och är inte längre en person, utan något bättre. Modern. Mödrar har aldrig fel, anser att allt ska anpassas efter dem och att de har den ädlaste jobbet i världen.
Don't get me wrong nu, men vilken idiot som helst kan föröka sig.
Jag har, sen jag var typ 18, allvarligt övervägt att sterilisera mig. Jag får inte göra det förrän jag är 25, men när jag berättar för andra att det är något jag vill göra, får man ofta lite konstiga kommentarer.
Typ, men vad händer om du ångrar dig då?
Ja, om jag ångrar mig...adopterar jag. Svårare än så är det inte. Men, det anses ju naturligtvis bättre att skapa sig en liten mini-me, med en karl som det alltid gjorts. Ja, kanske är jag självisk som väljer att satsa på mig själv och karriär i första hand, men sån är jag. OCH adoption är inte det lättaste som singel, heller.
Om Emma vill ägna sitt liv åt att sköta om man och barn är det hennes beslut. Men igen, att se ner på människor som försöker göra sitt bästa för att hennes döttrar ska få det bättre i framtiden, om de inte vill gå i mammas fotspår och bli hemmafruar, är ju bara att rövknulla sigsjälv. Alla tjänar på ett jämställt samhälle, varför fattar ingen det?
Prova åka till ett land som ligger lite efter i jämställdhetsutvecklingen och bo där en stund. Prova på hur det känns när din åsikt är värd 30 gånger mindre för att du är kvinna, och egentligen inte ska bry ditt söta lilla huvud med annat än hur du bäst hittar nån att gifta dig med, att det är fult att onanera, att du borde laga mat och där män kommer fram till ditt manliga sällskap för att berätta för honom hur jävla awesome han är som lyckats fånga ett sånt fint litet kuttersmycke som du, och där en oeskorterad tjej naturligtvis är ett lössläppt luder som tigger om mäns uppmärksamhet och bara vill knulla. Prova. Och kom sen och säg att du är antifeminist.
.
2 kommentarer:
Word, banne mig, word! Jag vill också sterilisera mig, har vetat det sen jag typ blev fertil vid tretton års ålder och ändå måste jag vänta i fem-sex år till. Är det min kropp eller inte???
Och inte är det nån som ifrågasätter en kvinnas vilja att ha barn, men oviljan är fritt fram att kritisera.
Shit, det här måste jag blogga om.
Infertile-wannabewomen of the world UNITE!;P
Och ja, jag fattar inte heller åldersgränsen. Men, det är åtminstone jämställt. Män får också vänta tills de är 25.
Skicka en kommentar