tisdag, januari 01, 2008

With her cherry lips and golden curls

Här till vänster ser ni det gottaste man kan smörja in sina läppar med these days. Lypsylberoende som jag är kan jag definitivt säga att Rosebud delar förstaplatsen med försvarets lypsyl. Eller nej, det vinner [det luktar ju godare].

Jag detoxade mig från lypsyl i höstas och det var en lååång och smärtsam period, som gick över då vintern kom, för jag blir torr som fnöske då och eh... Att ha fnasiga läppar, när man har dem i min storlek är helt enkelt inte särskilt snyggt eller bekvämt.

Jag har alltid haft komplex för mina läppar. Eller, ja, sen jag var 5 kanske. Som en ordentlig pojkflicka slog jag mig ofta och gärna, och fick fläskläppar stup i kvarten. Efter ett tag hade jag smeknamet "fläskläppsflickan" i kvarteret. Sen blev man äldre, typ 14, och då blev mina läppar helt plötsligt negerläppar eller kuksugarläppar. Eftersom jag varken var eller är neger och inte var särskilt intresserad av att suga kuk när jag var 14 var detta inte heller något sådär superkul.

Jag använde ofta lite foundation på läpparna, dagar då de såg för röda ut för att förminska dem. Jag använder bara läppstift när jag ska på maskerad, för jag känner mig som ett 10öres luder/porrskådis i läppstift. Foundationtricket kör jag fortfarande.

Ibland får jag allergiska reaktioner i samband med stress/saker jag ätit och då brukar mina läppar svälla upp till något monstruöst och jag känner mig som en fisk i 2 dar. [Tänk avsnittet av
Absolutely Fabulous när Patsy sprutar in collagen i läpparna. Eller värre.] Folk som har sett det kan intyga hur illa det blir...

Sen har vi prestationsångesten som kom då man skulle till att suga kuk, iom att killar hade vissa förväntningar med de här KSL, att jag helst avstod. Men med ålder kommer mognad, och jag har insett att det är en av mina bästa sidor. När vissa betalar dyra slantar för att få vad jag har kan jag ju inte göra annat än gilla läget. Dessutom har jag inga bröst, så något som kompenserar förtjänar jag, fan.

Andra komplex:
Mina små öron, mina stora fötter och mitt näsben. There. Känns bra att ha det sagt, liksom.
Fast det är ju bara det fysiska.

Inga kommentarer: