Jag vet att det ska vara Elvis istället för Beatles i den meningen, men det skiter jag i. Kalla det konstnärlig frihet, så mår ni bättre.
De senaste dagarna har det inte fallit sig bättre än att jag har tittat på två Beatles-relaterade filmer; Across the Universe och Chapter 27 [där den annars så hunkige Jared Leto tjockat till sig rejält i rollen som Mark Chapman] även om den sistnämnda filmen var ett enda stort sömnpiller, så är det alltid kul att se filmer där skådisar offrar sig för konsten.
Across the Universe å andra sidan är helt klart sevärd, även om det känns helt cp att bara acceptera att folk spontant brister ut i sång. Men det är en vacker egenhet mänskligheten besitter, att vi köper helt galna scenarion och fyller i hål som fattas på egen hand. I egenskap av bildberättare är detta fenomen underbart och något man försöker utnyttja hela tiden.
Har haft en liten kreativ svacka på sistone, därav allt filmtittande. Inspirationen kommer ogärna om man hela tiden jobbar med annat - och då är filmer ett bra substitut. Och visst släppte det lite av Disney's Atlantis:)
Grejen är den, jag älskar min hjärna och min kreativitet. Men när jag inte får utlopp för den på papper får jag helt galna mardrömmar och då förbannar jag min hjärna för de vidriga bilder den kan producera.
Den senaste mardrömmen var min egna, vridna version av I am Legend. Har inte läst boken eller sett filmen, men i min version finns en scen där Will Smith blir jagad av zombies över Golden Gatebron. I sin förtvivlan slänger han sig över räcket och landar i en vidrig bladning av tropiskt klart vatten, klängalger och uppsvullna lik. Paniken stiger och han börjar febrilt klättra upp på bron igen, längs en hal kätting som leder upp från vattnet.
Now, inte nog med att han jagas av racerzombies, han har mutantgetingar efter sig också! När Will närmar sig brons kant råkar han i flåset svälja en geting, som i förbryllande takt förökar sig i mr Smiths magsystem och sväller upp ur hans sole survivor kropp likt en bulldeg som överdoserat på jäst. SPLAT! Will exploderar i en mysig massa av tarm, hjärn-och getingrester på mitt inre ögas skärm. Jag har vidrig fantasi.
Är min dröm alls lik filmen? Let's fucking hope not.
4 kommentarer:
Jag gillade inte alls Across The Universe. Fast två saker var rätt fina, Soundtracket (duh!) och Eddie Izzards drogpåverkade cameo.
Eddie Izzard var en positiv överraskning. Bono kan slicka hans pung.
din version av I am Legend. Lätt mer sevärd! :D
Vet du Acke, jag hade mina starka misstankar om det:P Men boken ska tydligen vara teh shit.
Skicka en kommentar