torsdag, februari 07, 2008

Yrkesstoltheten (RE: Ytterst Underligt)

Reklamserieerbjudandet tackade jag nej till idag. Tidningen som ville ha den gjord var ett samarbete som startade för ett par år sedan, behandlade mig dåligt och jag var ärligt talad inte säskilt peppad på att uppmuntra någon som inte respekterar och behandlar sina frilansare väl att fortsätta göra det. De hörde av sig bara några dagar innan deadline och jag var i princip tvungen att tjata mig till vare sig jag hade fått sparken eller inte. Deras "you're fired"-mejl hittar ni här.

Mycket lustigt mejl, iom att det aldrig var tal om att de skulle komma på "teman" till mina serier, och att det frekventa användandet av ordet stötande. Att de fegar ur och försöker tilltala en så stor publik som möjligt är naturligtvis fine, men efter tre avsnitt som gått i tryck tycker väl jag att det är lite för tidigt att bedöma. Särskilt eftersom de inte var stötande. Jag tror jag använde ordet "fan" en gång. Inte ens något naket hann jag ha med.

Jag hade inte gutsen att säga ifrån då, men om de beslutar sig för att satsa på en annan tecknare nån gång i framtiden hoppas jag att de tar lärdom av mitt svarsmejl:


Hej NN!

Jo, tack för erbjudandet, men ärligt talat måste jag säga att sättet
ni behandlade mig på sist inte var direkt kosher. Att ni dessutom hör
av er så nära önskad deadline hjälper inte heller. Jag sa det till er
då, och jag säger det till er nu: serietecknande är ett hantverk som
tar tid. Det är en process som går från skiss till tushning till
färgläggning i datorn och är inget man slänger ihop på en kvart, om
man har någon sorts yrkesstolthet. Speciellt om man som jag, dessutom
har andra uppdrag.

Det var väldigt tråkigt att ni inte ville fortsätta ert samarbete med
mig, och jag var i princip tvungen att tjata på er för att få veta om
mina serier var nånting ni ville fortsätta med.
Jag vet att ni är en provinsiell gratistiding, men att vara
professionell skadar aldrig.

Hittar ni någon annan tecknare hoppas jag att ni sköter den relationen
bättre. Lycka till.
Vänligen,
Elin J

Jag blir så jävla less. Som ung, hungrig tecknare blir man asglad för de jobb man får, och fastän man vet att man blir behandlad dåligt, så går man med på det. För huvudsaken är att man syns. Syns man, finns man och då kan det leda till fler uppdrag. Som kan leda till bätte betalt. Såsmåningom. Om man har tur. Jävla kultur.
För serier är ju lite fulkultur, vilket faktiskt är en stor anledning till varför jag älskar det här mediet så mycket. Men, det är trots det ett hantverk. Och det fattar inte många.

5 kommentarer:

Jon Gustav sa...

Good riddence!

Vem är ändå intresserade av deras mingelbilder från O'learys och deras före/efter repotage?

kazarnowicz sa...

Go Elin! Helt rätt. Och serier ÄR ett hantverk. Apropå det så såg jag en tjej med ett Stephan Pastis-album på tunnelbanan härom dagen. Jag ba "va, är det nån som pröjsar pengar för hans halvtrista serier?" men sen insåg jag att det säkert finns folk som pröjsar pengar för "Brewster Rockit" och då blev jag deprimerad.

Deckard sa...

du är så jävla duktigt på att rita så du borde skicka dina saker utomlands. om jag någonsin ska ge ut min "captain coffee and heroine dog" så kommer jag garanterat anlita dig som tecknare.

vad är din going rate =) ?

Elin J sa...

Jon: Man skulle kunna göra SÅ mycket mer med den tidningen. If I ruled the world...

Micke: Folks dåliga smak upphör aldrig att förvåna

Frank: I den här branchen är alla horor för rätt pris. Men om jag ska bli allvarlig beror det på bilantal, hurpass komplicerad bilden är, om det skrivna verket är ngt att ha... Antal timmar man lägger ner. Men standardpris för en helsida serie brukar ligga på 1500 kr. Över lag.

Anonym sa...

fuck. det var dyrt =) 40 sidor blir 60 000 kr =)