3 snabba: Blondinbella™, hunden och PDFer.

Gårdagens Debatt feat. Blondinbella™, Ebba von Sydow och Maria Wetterstrand sågs av mig, eftersom jag har en pervers fascination vid fenomenet Blondinbella™. Debatten var ju ett skämt, i grund och botten och även om det var dåligt av fröken von Sydow att inte hålla sig från skratt under spektaklet förstår jag henne. Debatten gick inte att ta på allvar, dels för att man fokuserade på Blondinbella™ som roten till allt ont [köphets, dåligt självförtroende osv]. Den enda som gick därifrån med huvudet högt var etikvetaren Heberlein och möjligen Wetterstrand, som också verkade uppfatta det hela som tjoller, men ansträngde sig ändå och försökte få upp diskussionen på en rimlig nivå, istället för att beskylla skyltdockorna, [läs: Blondinbella™ och von Sydow. Well done, Tobias Persson, din poäng gick verkligen fram där. Inte.] och på så sätt lilla och fördumma 90% av Sveriges tonårstjejer för sina intressen. Mer om detta senare.

Min krönika har kommit ett steg närmare tryck, tillsammans med div bilder, ska skicka in dem till tidningen alldeles strax i PDF-format. Det kanske bara är jag, men M håller med, vad är grejen med tidskrifter och synen på PDF som det ultimata formatet? Det skulle förmodligen skulle gå lika bra att skicka iväg en högupplöst .png, eller rena photoshopfiler, för jag antar att de flesta använder InDesign these days? Jaja, pdf it is.

Efterbörden av hundens ankomst skötte jag med galghumor och ordvitsar långt in på natten. Jag hade verkligen inte räknat med att bli hundägare nu, det är ju ett stort steg och jag tror jag gjorde jämförelsen "det är som att någon väcker en på morgonen och säger: Jo, jag gjorde dig på smällen i smyg för ett tag sen, och nu under natten gjorde vi ett kejsarsnitt och tog ut ungen. HÄR! Den är din! Lycka till!" och ja, jag är en kattmänniska helt enkelt, trots att jag växt upp med hundar.
- Du är rolig du, säger M.
- Vadårå?
- Du gillar ju hunden, men du beter dig ändå lite trubbigt mot den bara för sakens skull.

Klart jag är lite trubbig, jag har ju principer ändå och tyckte att det var stort nog att flytta ihop. En hund tar steget till en annan level och jag föredrar att ta det piano. Varför stressa när läget är awesome? Men, jag gillar djur jättemycket och när det lilla monstret följer efter mig och lägger sig i knät på mig som att det är universums skönaste plats är det klart att mitt hjärta smälter. Även om den luktar hund och kissar under skrivbordet.