Alltså, det här med krönikor

På listan över Saker Jag Vill Bli När Jag Blir Stor har det genom åren stått;
• Arkeolog
• Kock
• Krönikör
• Radiopratare
• Serietecknare

Jag brukade ligga där i mitt rum och läsa krönikorna i Veckorevyn och Cosmo, och resonera mig till att: I COULD DO THIS! Slänga ur mig struntprat med vaga moralkakor i slutet om kärlek, ilska och killar/smink/viktnojor. Piece of piss, verkade det som. Och jag kan fortfarande bli så inbilsk när jag läser Metro på morgonvagnen, eller Punkt.se för den delen, där Carolina Gynning spyr ur sig veckans babbel, utan någon egentlig struktur eller punchline.

Visst fan lever Sex and the City-drömmen kvar, där jag ligger på min säng i ett skirt nattlinne, med ena handen på laptopen och andra handen vid munnen, slentrianrökandes en cigg, där jag i voice over återigen säger I couldn't help but wonder... Och M kommer in med mitt kaffe med soyamjölk [vad är dealen med det egentligen? Jag är laktosintolerant, och jag tar låglaktosmjölk any day!] och pussar mig förälskat på pannan, frågar mig vad jag skriver om och jag ler hemlighetsfullt och säger Baby, det får du veta när tidningen kommer ut, silly!

Nu fattar ju jag naturligtvis att verkligheten inte riktigt ligger i närheten av det jag föreställer mig, men drömmen dröjer sig kvar. Kanske för att det är en av sakerna på listan jag inte betat av. Det och arkeolog. Och drömmen sätts i brand när jag tvångsmatas med dåliga krönikor av pseudokändisar eller krönikörer av typen morsor på stan.

Jag väntar fortfarande på erbjudanden. Förgäves antagligen. Men, jag har ju iallafalla er, mina 70-nånting läsare som kommer hit dagligen. Och allvarligt talat, jag är förbannat nöjd med det. Jag modebloggar inte, pratar inte om hur mysiga fruktsallader är eller att du minsann duger som du är utan skriver faktiskt mest för mitt egna kära nöjes skull - och ni gillar det ändå.

Så nu ska jag bara fota en ashäftig byline-bild och låtsas lite till.