Den här vet jag däremot precis varför jag gjorde. För att jag var kär i en lååång snubbe som heter Peder då jag gick i gymnasiet och efter att ha hittat igen honom på facebook (oh, the cliché) blev jag inspirerad till att göra lite hederlig band-art. Jag är såklart inte kär i honom längre, men han är fortfarande en väldigt schysst snubbe som är fruktansvärt kul och trevlig. Han spelar i bandet Inuit. Och tidigare i Élodie.
Nej, det blev aldrig Peder och jag. Det närmsta jag kom var att han hånglade upp mig efter nån skolbal. Han smakade päronlikör, minns jag. Och mer spännande än så blev det aldrig.
(Och eh. Mitt episka fail finns här då.)
3 kommentarer:
jasså? här får man höra, flera år senare=)
Inuitbilden var riktigt bra föresten! Tack!
Haha, jag trodde det var painfully obvious (det brukar det vara iaf. Har alltid varit pissdålig på att ragga)
Kul att du gillar den, iaf! Det var ett roligt tidsfördriv:)
Jag missade då hela grejen så du kan ju inte ha varit så obvious. eller så var jag för självupptagen redan då.=)
du kan få mer mer tidsfördriv om du har lust någon gång, jag kräver ett porträtt av mig i någon form (den där självupptagenheten jag pratade om nyss.) Skulle var grym kul att se iaf.
Skicka en kommentar