En väninna till mig berättade just en historia om sin pojkvän som fick mig att skratta så mycket att jag trodde att en nerv i hjärnan skulle brista och inget skulle nånsin verka kul igen.
Väninnan hade under en av sina eskapder med att städa badrummet hittat en påse inklämd bakom toastolen, varpå hon frågar sin sambo - eftersom det inte var hon som lagt den där - vad fan dte var för något. Sambon säger att det inte är ngt särskilt, men han tar hand om det sen.
Vänninnan låter därför påsen ligga, tills NÄSTA gång toan ska städas då påsen kommer på tal igen, varpå sambon - igen- säger att det inte är något särskilt. Väninnan vägrar ge upp. Påsen är hårt igenknuten och hon kan inte för sitt liv gissa sig till vad som finns däri.
- Men, säg bara som det är! Är det en handduk med bajs på?
(jag älskar att mina väninnor resonerar exakt som jag skulle gjort i det här sammanhanget)
- Neeeeej...
- Men det är nåt med bajs??
- ....ja....
- Men vadfan är det då???
- Alltså, en morgon så... Jag shartade i mina jeans, ok? Det är nerbajsade Acne-jeans i påsen. Jag skulle släppa en morgonfjärt, men det var bajs först och prutt sen och jag kände inte bajset och det kom mycket. Det rann längst benen och...Jag fick panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar