Att...skriva...med...efter..tanke

Jag har kommit fram till att min RSS-feed är ojämnställd. Jag har så många smarta brudar att läsa, men killarna kan jag räkna på en hand. Dålig feminist! Hsh, jag försöker åtgärda detta och försöker hitta bra och tänkvärda bloggar signerade bra och tänkvärda killar. Och vad möts jag av? Jo, den dröjande punkteringen.

Som indoktrinerad sms-tolkare triggar detta något i mig. Ni vet, man skickar iväg en lagom vag förfrågan: Hej snygging! Vad händer? och man får tillbaka "Inte mycket... Vad händer hos dig? Puss..." och på detta följer fortsatta vaga svar från honom och svar från mig som snabbt ökar i sin oblyghet och man vill liksom bara få något direkt. Beating around the bush har aldrig varit mig grej. I want it all and I want it now. Den dröjande punkteringen driver mig till vanvett eftersom den förnekar mig något så basic som ett rakt svar.

Webkocken är t ex ett väldigt bra exempel på en snubbe som nöter ut punkt/kolon-knappen på sin dator. När jag själv använder mig av detta är det för att förmedla en sorts osäkerhet/skam/blyg punchline, men killar i 20-årsåldern verkar just vara mästare på att ursäkta sina texter med den dröjande punkteringen.

I sms [för att verka svårfångade? För att mildra ett ev. nej?], i bloggosfären [för att de inte tar sig själva på allvar/är uttråkade/har brist på ideer?] eller i tal [hmmm, ööööh, konstpauser]. Jag fattar inte. Jag kan vara en språkfascist, men just det här verkar vara gemensamt för gemene, boy-next-door, snubben - där alternativskribenterna, dvs de manliga skribenter som trots sina ringa siffror finns i min RSS är antingen: Politikbloggare™ eller Obskyra Intressen-bloggare™, som jag vet hellre skulle kapa av sig sina händer än att indikera minsta tvekan i sina texter. För de är så jävla säkra på sin sak, och varför skulle de inte vara det?Som bloggare är man ju master of sitt eget lilla universe - klart som fan man har rätt.

Så, 80-talistkillar som bloggar: Släpp sargen och sluta punktera in excess, så jag klarar av att läsa er. För det ni har att säga är säkert intressant, men om ni inte tar er själva på allvar - hur i helvete skulle jag kunna göra det?