onsdag, februari 13, 2008

He ain't heavy, he's my brother

Efter serieveckan i Göteborg [som jag närvarat alldeles för lite på] sitter man dagen efter en supermysig fylla med tecknarpolarna med en sån känsla av välbehag i magen. Man är centrerad igen. Allt har återfått okus på ngt sätt, och en ny nivå av trygghet har infunnit sig.

Lite sjukt är det att så många människor, som finns att applicera på så många områden i livet. För obskyra specialintressen, för att dela liknande historier från förstörda familjer, för aggressivitet, för kärlek och främst... att dela en fin flaska whiskey med. Fina jävla människor. Vad jag älskar er.

3 kommentarer:

Yvette Gustafsson sa...

Det känns alltid lite tomt utan oss alla tillsammans. Men stunderna ihop blir alltid bra :)

Elin J sa...

Toujours, ma chere. Toujours.

O sa...

Det var galet kul att bli kalas med dig igen, Elin. Bättre fest tror jag inte att jag varit på sedan härom året i Hofors:)