Känsliga läsare varnas. Kvinnlig avföring i texten nedan.

Mina konversationer med M består åtminstone till 70% av antingen våra tarmrörelser ELLER våra respektive gaser. Jag vet inte hur normala människor lever, men jag stormtrivs med vårt poop-prat iaf.

Jag garvar bara t ex när man ligger och myser i godan ro, M förflyttar sig [för att hämta snus? Massera mina fötter? Bita mig på knäskålarna?] och fiser mig högljutt i ansiktet. Jag har en blyg tarm och får prestationsångest när jag ska retaliera. Hans fisar luktar dessutom som att något självdött i honom för X antal år sen, och han envisas ALLTID med att hålla fast en, under ursäkten att kramas, och skriker förtvivlat:
-Varför älskar du mig inte!?

Dessutom visade han mig något rätt ballt i eftermiddags - man kan SE på sigsjälv när det är dags att tömma tarmen. Magen spänns liksom ut snett! Mest åt vänster. Han är ju mager som ett spaghettisnöre, så på honom är det ju föga förvånande att man kan se minsta tugga jobba sig igenom hans vackra kropp, men att jag kunde se det på migsjälv är ju fan ett smärre under. OCH ett väldigt mysigt tecken på att jag inte är så fet som jag trodde. VINST!

Som en parentes kan jag även avslöja att den första fartranden i vår nya sambotoalett gjordes av ingen annan än mig. Om det är något att vara stolt över vette fan, men M har sagt att han inte kommer låta mig glömma det i första taget.

En av Ms favorithistorier att berätta, tagen från begynnelsen av vårt förhållande och alltså på den tiden innan den där första, befriande fisen undsluppit, var när jag bajsade hos honom första gången. Jag blir galet förstoppad oftast när jag är kär, av att hålla in alla gaser samtidigt som man umgås väldigt intensivt, men jag löste detta prekära problem med att helt enkelt bajsa hemma. När jag sovit över stack jag alltid hem till mig före 15 på eftermiddagen för att...ja, skita.

Men denna incident inträffade efter ett rejält fylleslag. Fylleslag har, som de flesta känner till, roliga effekter på magen och mitt i natten drabbas jag av för tidig bakfyllerännskita. jag springer in på toan så tyst som möjligt, svetten lackar och jag slår på kranen på full blåst medans jag förlöser demonen som vill ut från min stjärt. Förutom kranen är jag tyst som en mus. Tycker jag själv. När gärningen är gjord kryper jag med skamsen blick ner hos den djupt sovande M.

Allt är frid och fröjd dagen efter, bakfyllan lätt och jag drar hem till mig för att byta om och drar sen tillbaka till min stora förälskelse. han omfamnar mig, men exploderar sedan i ett asgarv och frågar hur jag egentligen mådde inatt?
Varpå jag blir pionröd, men mörkar lite och frågar hurså? Well...Tydligen väckte jag honom med div bajsstön och krystljud på gränsen till gråtljud, mitt i natten. JAG VÄCKTE HONOM. Så högljutt sket jag!
Tackolov var han ju genlemannamässig värre och låtsades som ingenting när jag väl kom ut, för hade han garvat då... Hade jag nog skämts ihjäl, gått därifrån and never looked back.