har någon googlat på och kommit till mig, trots att, såvitt jag vet, inte har bloggat vidare utförligt om det. Kanske borde göra det, nu då - trots att jag egentligen inte har någon koll på vad det skulle innebära, för att, well, I'm not a dude. Dessutom är väl dålig självkänsla något könlöst?Fast iofs, manlig sexuell prestationsångest är något jag tänkt på, lite då och då. Som tjej av vår tid har vi fått lära oss att det är vår plikt att vara sexuellt giriga, att vi inte ska skämmas för att ta för oss i sängen, onanera och lära känna våra kroppar så vi kan kommunicera hur vi ska tillfredställas på bästa sätt och att kärlek och sex inte behöver gå hand i hand osv. Allt detta är ju såklart jättebra. Men vad får killarna lära sig?
Killar får lära sig att sätta sin egen njutning i andra hand. Fokusera på tjejen, se till att hon har det skönast, och jag får uppfattningen att den manliga njutningen blir något skamligt, när en till person är inblandad. Om man definierar sex som gemensam onani [vilket jag tycker är en rätt sund definition] tycker jag ju då naturligtvis att något viktigt går förlorat på det här sättet.
Och på jobbet, när jag får vara aktiv medspelare i den manliga onanin har de karlarna OCKSÅ svårt att ta för sig, trots att det är helt anonymt. Försynt frågar de om man kanske, möjligtvis, om jag vill och det kanske är lite konstigt kanske...stoppa upp ett finger i rumpan på dem?
Eller när de berättar om andra saker de vill göra, men inte får göra med sina respektive, och det är inte avancerade BDSM/wet/Xfetish-grejer - utan ganska basic stuff, som att slicka fitta. Eller när de skäms huvet av sig för att de kommer för fort. Och mitt hjärta blöder lite för de här männen.
När jag var yngre hånskrattade jag åt killar som blev lite ivriga, men nu tar jag det som en komplimang. Varför bli grinig, they'll be back in business soon enough, ju. Och att i ett långt förhållande kompromissa bort saker man verkligen tänder på? Jag menar, vad är ett finger upp i rumpan för pris att betala för man förmodligen kommer få en sån jävla dunderreaktion att man blir skakis? You might even like it.
Har det att göra med rädslan för avslag? Min uppfattning är att män, till skillnad från kvinnor som naturligtvis också räds avslag, är lite mer måna om vem de får avslag av. Att få höra av någon man älskar/bryr sig om/tänder på att det kanske är konstigt, det som upphetsar en, kanske är den ultimata skammen för en man?
Dessutom kritiseras inte män och kvinnor på samma sätt. När en kvinna kritiseras försöker de flesta i största möjliga mån lyfta fram det positiva också, till skillnad från när en man får kritik. Då punktkritiseras han oftast, utan något positivt lull-lull för att få smällen mjukare.
Överanalyserar jag eller ligger det något i det här?
[PS: Jag såg möjligheten till att få klottra på Mia Törnblom och tog den. And it felt GOOOOOD. Jobbiga människa.]
10 kommentarer:
Jag tog det som världens nerslag första gången jag inte lyckades ge en man orgasm. Han var mest lättad över det och kände sig duktig. O_o;
Vilket gör att jag tycker att du tar upp en bra poäng.
Jag undrar vad som kan ligga bakom det. Kanske att tjejer är lättare att skada under det hela? Och därför har det setts som viktigt att fokusera på att de ska ha det bra? Huhh... O_o;
Det är ju det som får mig att fundera. Sex för män är så prestatiosinriktat, de granskas, snackas om efteråt (jag är en jävla god kålsupare på området och vet saker om mina vänninors pojkvänner som pojkvännerna skulle rodna ihjäl sig av om de fick veta)på ett annat sätt än tjejer. Killar har inte den jargongen av förtrolighet, och jag vet inte om det kan ligga till grund för det här. Ärligt talat är jag rätt jävla clueless.
Skada? Menar du fysiskt eller psykiskt?
jag tror Jan stenmark beskriver det bäst i en bild där en kille tar en tjej doggystyle och han har idrottskläder på sig för att framhäva att han är idrottsmänniska och tävlingsinriktad. textbublan lyder
"i hela mitt liv har jag lärt mig att försöka komma först, men nu måste jag vänta in min motståndare "
vad kallar du kvinnor som genom operation tajtar fittan, operar brösten, sminkar sig, förfalskar kroppen och yttret till max. gör allt för att vara sexuellt attraktiva.
visst, kvinnan kanske ligger mestadels på rygg, och tar emot mannens stav av kraft, intelligens, och kunskap, men om man skulle göra en lista på prestationsdelen så vinner kvinnorna varje gång.
anledningen är att det är inte så svårt att få en man att komma. gud straffade kvinnan med mens, och rolig könsorgan som inte ens hon själv förstår.
jag har en regel, om en tjej inte kan sin egen fitta, inte kan få sig själv att komma, då tänker inte jag försöka. det är medecinsk bevisat att vissa kvinnor Kan inte få orgasm, det är klart att vissa unga killar kan få prestationsångest och tro att det är nåt fel de gör.
men det finns en kulturell aspekt också i det, så där har du lite rätt. för i Japan, så skulle tjejerna låtsas att de vet inget om sex, de har aldrig rört en kuk, och att varje sexakt är emot deras vilja, och de ligger bara där, njuter och förstår inte vad som händer.
där ligger det nåt i det, för männen får en kick av att ha fått kvinnan att komma. för en tjej jag kände kunde inte få japanska killar, för att hon ville inte leka en katt som blir våldtagen.
men det du beskriver gäller bara ungdommar och medelåldersmän. jag tror de flesta killar fattar snart nog att gud hade sinne för humor när han skapade kvinnan. mens, clittan, osv så de tar det inte så hårt.
elin: Menar fysiskt.
Frank: Öhm, vi gick igenom detta på msn. Vadfan sa vi? Jo, sluta leka Tom Cruise i Magnolia, ta bort händerna från dumspaken och kom med något vettigt. Jag vet ju att du kan!
Stef: Men inte är vi gjorda av glas, heller? Iofs, the clit should be handled with care, det har du rätt i.
attackera inte mina idoler. du har Linda skugge, jag har Tom Cruise i magnolia. jag hade t.o.m skrivit det på mitt kylsskåp "respect the cock, and tame the cunt, Tame IT!".
visst, jag kan sluta försöka vara rolig. tydligen har feminister inte sinne för humor. =) jag hade några sakliga punkter. allt var inte bara provokation =)
"Frank: Öhm, vi gick igenom detta på msn. Vadfan sa vi? "
Jag vet inte? du sa att jag måste ha köpt all fitta jag fått, och därför måste jag ha fel i allt jag säger. sedan att du förstår inte hur någon tjej kan vilja ha mig. jag sa du ville ha mig när jag var yngre, du dementerade det. du var ganska arg, och försökte såra mig, vilket inte funkade. för jag är en man. jag har inga känslor.
du var ganska arg för att jag hade använt ganska provocerande språk.
vi sa att jag provocerar dig, för att se när du brister och beteer dig precis som varje kvinna när hennes emotionella knappar trycks.jag ville se kommer du att använda personangrepp då jag provocerar, eller kommer du sakligt bara påpeka dumheten i mina påståenden, inte dumheten i mig. för 10 st kommentarer avgör inte vem jag är.
det är fel att skriva "vad vi har talat om på MSN"
för jag kanske har en helt annan bild av vad vi har talat om via MSN. när du skriver "vad vi talade om via MSN" låter det som att du övertygade mig om dina åsikter osv. och det kan inte läsarna på din blogg veta. det ger dig makt att påstå att vi talade om något som jag inte håller med om att vi gjorde, för att få dig själv att framstå i bra ljus.
om vi pratar om något på MSN så stannar det på MSN. om jag skriver något här, så kan du svara på det här. på så sätt får jag en ärlig chans att svara. om du kommenterar något vi har talat om på MSN, får du lägga ut HELA samtalet från början till slut, utan Censur, för att det ska bli rättvisst.
om du tycker att du inte kan svara på en kommentar utan att ta till personangrepp, och attackera mig som person, då borde du gå en grundkurs i argumentation, jag tror man får det i Svenska A i gymnasiet.
jag kanske måste lära mig Hitta struktur och styckdelning, att Stava rätt. men jag tror att inte kunna argumentera korrekt är värre? att lära sig stava rätt och styckindela rätt tar 5-6 dagar tror jag. att lära sig argumentera korrekt, tar en livstid?
Anledningen till att jag vände mig till dig på MSN är just för att jag är jävig med dig. Du är en polare först och främst, bloggkommentator sen.
Jag skrev till dig att jag inte kunde svara dig i bloggen utan att bli personlig, vilket jag ärligt talat tycker att ingen förtjänar. Har jag ett problem med dig är det väl vettigare att jag vänder mig till dig, one on one istället för att ta upp det på ett forumdär alla kan läsa?
Det handlar om att respektera varandras personliga gränser, eller hur? Vilket du inte gör nu, och, och jag kände dessutom att du inte respekterade min person iom att du inte tog diskussionen på allvar, utan ditt enda syfte är att provocera och provocera TILLS mitt bräckliga, kvinnliga sinne spricker och jag blir helt rabiat.
Öhm, vi gick igenom detta på msn. Vadfan sa vi?
Ser jag inte som att jag övertygat dig i diskussionen ch att jag vann den, det får vara din tolkning. I min mening är den neutral, eftersom det är en frågeställning som lämnar det öppet för dig eller mig att svara på.
Att argumentera korrekt är något jag försöker göra,till skillnad från dig som bara försöker provocera. Jag hoppas du får ut något av det. Jag får nämligen inte det.
Precis som att jag kritiserade ditt skrivarsätt och berättarstruktur till dig personligen, eftersom den sortens kritik i kommentarsektionen till din blogg förmodligen skulle skada inlägget mer än vad den gjorde nytta.
Du har rätt på alla punkter som du beskrev. Jag ber om ursäkt att jag gick så långt till att citera vad vi hade sagt på Msn. hade räckt med att bara påpeka att MSN stannar på MSN och så vidare.
nu har jag gått för långt. och jag vill inte att min lilla provokationslek ska leda till att du tycker illa om mig.
kan inte skriva mer nu, är på jobbet =(
Skicka en kommentar