Det finns människor i ens närhet som har ett otroligt vidrigt personlighetsdrag som jag börjar bli mindre och mindre förstående med, just för att det är så genomskinligt och FULT. Det är ruttet, ogint och elakt. Jag är inte den som är den, jag bjuder gärna på mig själv och i vissa lägen kan jag ha större acceptans till varför hen gör det - but that still doesn't make it right.
Att förminska vänner och bekantas prestationer/egenheter enbart för att sätta dem på plats och få sig själv att framstå som bättre/snyggare/lite coolare/smartare.
Säg att du träffar en polare som du inte sett på länge, ni står och småpratar och plötsligt kommer ett hugg i magen från ingenstans och du undrar vadfan som hände? Hur kunde en anekdot om polarens kollega bli en pik om att du använder för mycket smink?
Eller, det är fest och plötsligt dyker en av dina väninnors romantiska intressen upp och det blir en dyngkastarfest utan dess like, där du får agera som huvudperson för 'så jäla pinsamma grejer' som, hur comic relief det än må vara, fortfarande inte känns helt ok för det är på din bekostnad, men väl får gå an eftersom...Hon vill visa sig rolig inför snubben hon är ute efter. Jag har gjort så själv mååånga gånger, men såhär i efterhand fattar jag ju att det finns en anledning till varför det aldrig funkade: istället för att utstråla 'rolig brud', utstrålar man istället 'osäker brud som roar sig på sina vänner bekostnad' och ärligt talat, vem vill bli ihop med någon som håller på så? Det är ju inte ett sympatiskt drag, direkt.
Kanske träffar du en väns bekanta, och en tid in i samtalet om världspolitiken sticker din vän åt dig en replik, helt appropå isglass, i stil med; "För Sverige är ju faktiskt med i EU, Elin", TROTS att det är helt oprovocerat och vännen minsann vet att varenda snorunge som haft någorlunda koll de senaste åren VET det och när man säger något sånt till en person som i många år dessutom varit betydligt mer politiskt engagerad än personen som just fördummade dig...
Jag vet inte. Jag är för snäll, helt enkelt. Den här lilla egenheten driver mig till absolut vansinne men samtidigt känns det otroligt taskigt att replikera på det, uppmärksamma personen på vad i helvetet de håller på med och därmed, oftast, få dem att se rätt dumma inför de folk hen vill verka lite coolare inför. Jag vet ju var jag har mig själv, jag vet varför personen håller på så.
Ska man syna personens bluff eller bara hålla käft och trösta sig med att den här människan, vi säger hon hädanefter, för ärligt, jag har aldrig träffat en kille som håller på såhär, förmodligen har lite större problem med sig själv än vad du nånsin skulle kunna ha med henne? Vad är rätt?
2 kommentarer:
Jag kan inte annat än hålla med om att sånt beteende är ytterst ytterst förargelseväckande och samtidigt svårt att sätta fingret på när man väl är där. Och så mår man ju dåligt och känner sig kass.
Det är ju just det - det är så genomstuderat att man knappt märker när det händer=(
Skicka en kommentar