Bergsman said...Det som stör mig är att han är en "kändis". Om du hade skrivit om den trådsmala killen på ICA hade jag inte brytt mig alls.
Jag tänkte skriva lite närmare om det här med matematisk skönhet, eftersom jag finner det otroligt fascinerande. Det finns alltså en formel för skönhet. En formel så går att applicera i naturen, på ansikten och i konst, som i vardagligt tal kallas Det Gyllene Snittet, Phi eller φ och är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del a och en kortare del b så hela sträckan a+b förhåller sig till a som a förhåller sig till b. Eller såhär:
Vilket vad var jag syftade på, men inte orkade utveckla i mitt svar till Bergsman, här. Som tecknare är detta naturligtvis väldigt behändig kunskap, något som man upptäckte främst under renässansen. Da Vincis Vitruvian Man är ett tydligt exempel på det. Jag tog mig friheten att applicera det gyllene snittet, med mallen överst på 4 kändisar som jag själv anser vara jävligt fine och jag inkluderade Tokio Hotels sångare. Resultatet blev såhär [klicka för större]
På Angelina Jolie passade mallen baserad på det gyllene snittet perfekt. Nästan så jag blev mörkrädd. För den tyske sångaren gick det lite sämre, trots att ögon, näsa mun och panna passade in är hans ansikte lite för smalt. Iofs är ju snubben bara 18 och har inte riktigt växt klart, så jag tycker att vi ger honom ett par år. Jude Law fick samma resultat, någorlunda fit i ansiktets mitt, men för avlångt ansikte. Och på Natalie Portman blev resultatet samma som hos Angelina. Lite sanslöst egentligen, att människor som ser så olika ut egentligen har samma grund för sin skönhet.
Jag hatar matte och har aldrig orkat intressera mig för det, men det här är jävligt spännande! Och nu fick jag dessutom känna mig lite smart såhär på morgonkvisten, vilket alltid är underbart. Vill ni läsa mer om det gyllene snittet kan ni gå till Wikipedia. Men är ni inte sugna på läsning gjorde BBC tillsammans med John Cleese en dokumentär om det här, i dokumentären The Human Face, som finns att se i sex delar på YouTube. Del 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Och även om ni gillar att läsa tycker jag ändå att ni ska se dokumentären, för den är grym. BBC kan man alltid lita på.
P.S. Jag bloggar på tok för mycket om Tokio Hotel. Jag har ju aldrig bloggat om band jag faktiskt lyssnar frekvent på, typ Queen, Muse, Prodigy, Artcic Monkeys eller ja, de 100 andra banden som finns i min iPod. Fast, deras sångare är ju iofs inte lika snygga.
Så man får inte teckna "kända" människor? Konstigt resonemang. Orsaken, tror jag, till att folk blir kända/igenkända över huvud taget är att de har ett utseende som går hem hos många. Skönhet är inget subjektivt, det finns drag som går hem hos en stor procent av hela jordens befolkning och jag tänker då fan inte be om ursäkt för att jag uppskattar att teckna något som jag tycker är vackert.