Självporträtt är inte det enklaste. Man kan antingen teckna verklighetstroget [snark] ELLER så tecknar man sig som en karikatyr i cartoonform. Jag föredrar det sista, då jag kan teckna mig smalare än vad jag egentligen är och snygga till migsjälv lite. Det ska man ju egentligen inte göra.Som serietecknare är det ju nästan kutym att rita sig själv fulare än vad man är i verkligheten. Johan Wanloo är typ två meter lång, men tecknar sig själv som en långhårig oompaloompa medans min gamle lärare, Johannes Streith, tecknar sitt trådsmala anlete som en svettig köttbulle. Daniel Clowes ser sig själv som rätt menlös, och Lisa Medin tecknar sig själv som ett litet penntroll.
Sin egen feja har man ju alltid nära till. Jag speglar migsjälv 5000 gånger om dagen i snitt och borde känna till mitt ansikte bättre än något annat. Men så är det inte. Jag glömmer alltid bort vilken jävlig näsa jag har, t ex. Den är inte för liten, eller för stor, men jag har ett fett jävla näsben som sabbar när man vill teckna näsor relativt enkelt. Något annat som jag totalignorerar är mina ögon. De är stora och fina, men sluttar lite neråt, så jag ser alltid lite lessen ut. Jag ser migsjälv som en rätt glad jävel, så det stämmer inte alls överens med min självbild och går därför bort. Brösten brukar jag teckna i dess rätta storlek; dvs stl small. Varför ljuga? Små bröst är dessutom ovanliga i serier och jag försöker göra min del. Något annat som jag dock förstorar är mina öron. Jag har supersmå öron i verkligheten och drömmer om att få se ut som en apa.
Sen har vi de där "bristerna" som jag älskar att teckna. Ringar under ögonen och putmagar på kvinnor. Lovely. Det är nog de gamla egyptierna som påverkat mig tror jag.
7 kommentarer:
Att putmage på kvinnor är hett, visste såväl de gamla egyptierna som Fabienne i Pulp Fiction. ... visserligen har jag alltid misstänkt att hennes resonemang om magar är ett förtäckt sätt att säga att hon VILL BLI PÅ TJOCKEN (antagligen är det ett allmänt accepterat faktum som alla utom jag redan har koll på - nåja).
Om jag kunde teckna för fem öre, skulle jag alltid snygga till mina ögonbryn. Jämna, markerade, stora ögonbryn är kanske det snyggaste som finns. Särskilt i tusch. Gör sig dock inte alltför väl i 3D, befarar jag... Äh.
Hey, jämna, markerade stora ögonbryn har funkar för Brooke Shields sen åttiotalet, och jag är benägen att hålla med. Större är alltid bättre:)
jag ritar mig själv som en streckgubbe/spöke i sparkdräkt med snurrar till ögon, men är glad för det. Ju mindre detaljer desto bättre, typ.
Hade roligt idag, ränna ute på stan!
Yvette! Det var asmysigt att ränna på stan:D Och du vet att jag gillar din streckgubbe i sparkdräkt. Alla borde ha en. I velour helst.
Det här är sjukt mycket som att läsa något jag själv skrivit O_O Känner inte heller till mitt ansikte, faktum är att jag inte upptäckte min näsa förrän jag fyllde 22. Och mina ögon liksom hänger i kanterna, men glöm att jag skulle rita ut det. Sminkar ju upp det så gott det går. Jag har lite komplex för att jag ser ut som om jag sett arken i Indiana Jones. Jag har också tämligen små bröst, men de är jag banne mig stolt över. Det är ju hett om man är japannörd på fel sätt ;D
Fast jag fick höra att jag inte ritade mig själv som jag såg ut, sen grät jag varje dag i ett år[det här blev från början längre, men varför pladdra på om det igen?] När...
Ett fanzin om detta ämne kommer till SPX! ^_^ (Det är klart, jag vill inte röra det längre) Kommer kosta ca 5-10 kr, köp det! Köp det!
Det finns en kul anledning till penntrollsporträttet. Det kan summeras med att jag överdriver vissa saker i mitt utseende för att hålla fokus från de sakerna jag verkligen hatar. Som tur var, har jag lockigt hår, och kan teckna mig själv hur som helst, bara fluffet finns där.
Men srsly, jag älskar serietecknares självporträtt. Och dina är riktigt bra, du får in så mycket kroppsspråk och staaaaaaaajl att jag får ståfräs.
Skulle vara kul med något mer utbroderat på detta tema. I might even follow suit.
Stef: Det roliga med dina porträtt (iom att du berättar självbiografiskt så ofta) är att jag, när jag inte träffat dig på ett tag, tänker på dig SOM ditt seriealias istället för hur du ser ut på riktigt. Skumt, men sant!
Lisa: Tack, tack. Om jag bara kunde vara någorlunda konsekvent också:P
Och snälla, please follow suit. Jag vill se mer av ditt penntroll. Jag äslade din bloggserie, t ex.
Skicka en kommentar