Anna-Maria

Min mormor skulle fyllt år idag, om hon levt, dvs. Känns lite pinsamt men jag är osäker på hur gammal hon skulle blivit, jag tror hon var 30:a. Så 78. Hsh så stod vi väldigt nära varandra och jag saknar henne asmycket. Jag hälsade på henne kanske 2-3 gånger i veckan då hon levde och hon var en stor hjälp då mina föräldrar skilde sig. Hon fick cancer i hungefär samma veva, så vi hjälpte varandra. Jag överlevde skilsmässan och hon överlevde sin livmoderscancer.

Hon var en fantastisk kvinna och är en av mina stora förebilder. Hon berättade en massa saker som jag är osäker på att många vet. Hon fick fyra missfall innan min morbror föddes, och han var det fulaste barnet hon nånsin sett, sa hon, om dagen då han föddes, men hon var stolt ändå. Hon gjorde en massa konstiga grejer bara för att vinna en diskussion. Typ ta körkortet när hon var runt 60, bara för att min morfar sa att hon inte skulle klara av det, och aldrig köra bil efter det, eller att hon skilde sig från honom, men ändå delade hus, hem och säng med honom. Hon hade gjort en fantastisk väggmålning på väg ner till källaren, ett sönderbränt landskap i ilskna svarta och orangea toner under ett vredesutbrott hon fått på min morbror. Hon hade en asfin ateljé på andra våningen, fast hon målade sällan då jag växte upp. Men hon var duktig.

När jag var runt 16 märkte hon hur deprimerad jag var och berättade förtroligt om hur hon planerat att ta livet av sig, men gång på gång fick tecken på att hon inte borde göra det. Roliga historier, som är lite för långa för att berätta här. Jag saknar henne så det gör ont ibland. Dagen innan hon dog for jag förbi henne för att jag glömt min pappas jobbnycklar hos henne. jag var stressad eftersom jag skulle med skolbussen och hon bad om en kram, som jag nekade henne eftersom jag hade för bråttom. Morgonen efter dog hon. Jag hade gladeligen missat 1000 bussar för att gå tillbaka och ge henne den där kramen.

När jag fick beskedet gick jag bara sönder. Marken rämnade och jag kunde inte andas. Kunde inte säga något på flera timmar och grät i vad som känns som dagar.

Men att tänka på saker man vill ha ogjort hjälper ingen, så ska jag fokusera på sånt jag förknippar med henne istället. Styrka, ilska och grönsaker. När jag blir äldre ska jag också ha ett växthus där jag odlar gula tomater och ett stort och fint grönsaksland där jag odlar sallad, rädisor, squash, smultron, hallon och potatis. Hon gjorde världens godaste potatissoppa och jag saknar henne av bara helvete. Särskilt idag.