Fick en friend request för ett par dar sen på facebook [...] och snubben som ville bli vän med mig var från Skellefteå vilket innebär att jag med största sannolikhet borde känna till honom. MEN, namnet förblev okänt för mig hur hårt jag än tänkte och jag har svårt att minnas namn, så jag skrev ett meddelande tillbaka och frågade hur vi träffat varandra. Som svar får jag att vi inte känner varandra [vilket blev en liten tröst för mitt lilla guldfiskminne] men att vi båda jobbar i samma område, dvs serier och illustration, så ja, vi skulle kunna känna varandra.
Vilket iofs är OK, men, och det förklarade jag för honom också, facebook är en jäkla hemorrojd på internet och jag är så otroligt less på det, så att bli virtuell vän med folk som jag har absolut ingen relation till känns meningslöst. Jag är för att umgås på internet, God knows I am, men iom att mina polare är så förbannat utspridda känner jag att det är prioritet ett att hålla kontakten med dem. Inte främlingar. Nu, dessa okända människor är säkert jätteintressant och skulle kunna lära mig en del, säkert skittrevliga med men, jag vill inte vara din vän på facebook. Vet du vem jag är och ser mig på stan, kom fram och säg hej istället. I won't mind. Jag är rätt snäll egentligen och alltid på på fika och att träffa nytt folk i verkligheten är alltid kul men på internet blir det svårt, för mig iaf. Jag vill ha hela upplevelsen med höjda/sänkta ögonbryn vid samtal, röster som spricker vid upphetsning och konstpauser.
Och jag kände mig bara så jävla dryg när jag tackade nej till killen. Det har verkligen plågat mig, för vi skulle säkert kunna ha känt varandra, men det känns inte riktigt som en tillräckligt bra anledning. Tyvärr. Det finns många coulda/woulda/shoulda's här i livet och de kommer förbli just det. So, until we actually meet kommer svaret bli "ignore".
Oh, ja! Det hade jag ju nästan glömt. För den som är intresserad är jag med i P3 ikväll kl. 18.03 och pratar om mitt telesexande. Stönen är inte mina, jag pallade inte med det. Så det är personerna bakom inslaget som stönat sig blå för min skull och det är jag otroligt tacksam för. Jag säger "liksom" konstant. Dåligt gjort. Och presentationen gjordes då jag höll på att tappa rösten så jag låter lite skum:/
6 kommentarer:
Jag har nu ställt klockan på 18:00! Radio killed the internet star! :D
You nailed it! Och sa kuk och fitta i radio, du kan dö lyckligt nu.
Haha, fan. Jag reagerar inte ens på de orden längre, så när jag lyssnade uppfattade jag dem inte ens:P
Jobbskadad?
Vad hette programmet? Vill höra!
Första gången jag var med i radio inledde jag alla mina svar med "oj!..." som om jag var förvånad att jag fick en fråga i fucking intervju i fucking radio. Liksom är liksom ingenting mot det =)
P3 Special: Kvinnor, Sex Pengar: http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/index.asp?programid=3011
Och Tanja, jag skäms som en hund, eftersom jag en gång i veckan sände radio i över två år OCH gick mediaprogrammet, inriktning radio/video... DÅ blir "liksom" lite av en kniv i hjärtat varje gång;) Men ett 'oj!' är ju bara gulligt!
Skicka en kommentar