M: - Jamen det föreställer du dig säkert med, fast när jag överväger möjligheten för misshandel på vägen hem så tänker du på våldtäkter?
Jag: - Alltså, näe...
M: - Inget sånt alltså?
Jag: - Jo, men det är ju osannolikt att det blir aslöjligt. Jag tänker att jag ska dö i en drive-by.
M: -You do that too!?!
onsdag, juli 30, 2008
tisdag, juli 29, 2008
Kvart över min biologiska klocka
På senare tid har vänner börjat prata om hur mycket de vill ha barn, de försöker beskriva den känslan och jag fattar inget alls. Jag har vänner som skaffat barn och det... är inte ett val jag skulle göra själv, men sure enough, jag kan låtsas att jag förstår. De brukar ringa en gång om året för uppdatering och fråga varför vi inte hörs oftare och sen börjar de prata om sina liv och jag tröttnar så fort. Att lyssna på prat om mjölkstockning, blöjeksem och de pratar med ungarna samtidigt som de pratar med mig. Jag pallar inte. Dels för att jag visste vilka drömmar som gick i kras när de skaffade barn och dels för att... Det intresserar mig inte. Jag fattar att mina polare tycker att deras kids är det mest sagolika i hela världen, men för mig, som inte har egna barn blir allt grekiska och allt jag kan tänka är "när i helvete kommer du till punch-linen, kvinna!?" och punch-linen kommer aldrig. Det bara fortsätts med bebisanekdoter in absurdum.
Visst, jag är bara 24, men jag har varit säker på att jag inte vill ha barn så länge jag kan minnas. Jag fick ju dessutom en lillebror 2004 och även om han är skithärlig och alldeles underbar så är jag mer än nöjd med att han bara är min bror. Det här obegripliga tickandet folk pratar om är omöjligt att relatera till. Kanske beror det just på min bror? Och det låter som något övernaturligt fenomen, den här biologiska klocka-prylen. Lite sci-fi, typ Bodysnatchers! Helt okontrollerbart kommer det här suget över en och plötsligt drömmer man om att göra en John Hurt, liksom.
Galet!!!!
Visst, jag är bara 24, men jag har varit säker på att jag inte vill ha barn så länge jag kan minnas. Jag fick ju dessutom en lillebror 2004 och även om han är skithärlig och alldeles underbar så är jag mer än nöjd med att han bara är min bror. Det här obegripliga tickandet folk pratar om är omöjligt att relatera till. Kanske beror det just på min bror? Och det låter som något övernaturligt fenomen, den här biologiska klocka-prylen. Lite sci-fi, typ Bodysnatchers! Helt okontrollerbart kommer det här suget över en och plötsligt drömmer man om att göra en John Hurt, liksom.
Galet!!!!
måndag, juli 28, 2008
torsdag, juli 24, 2008
[hay eigh'lean]Fick ett mejl från min nya bästa vän, CWChris där han efterfrågade hur man sa ett par fraser på svenska inför nästa veckas program där teen jag designade ska presenteras. Detta är fulfonetik, signerat min språkbegåvade lillasyster. Naturligtvis fick Chris en ordentlig version, med riktiga tecken, men jag älskar Hipp Hipp och deras Svenska för nybörjare-segment och detta fick mig fan att sätta kaffet i halsen.
[heuhr air lair'geet ee spher-yeah]
[schoo'leigh d'ugh veel-jaw dee'sigh'naugh eihn tee-shuurt furr ke'ught weeth krees]
[jaw]
Crappy Gift Giver
Jag avundas alltid människor som, oavsett vem det rör sig om, alltid kan hitta den perfekta presenten till dem. Själv är jag plågsamt förutsägbar när födelsedagar och jular är i antåg och ber oftast om detaljerade listor jag kan gå efter. MEN, eftersom jag är så otroligt tråkig presentgivare försöker jag kompensera detta under resten av året. M är den som fått avnjuta denna effort mest, mest för att jag älskar att ge honom saker, han blir så jävla glad ju! När vi blivit ihop fyllde han år först av oss (eller, egentligen inte, men vi hade typ varit ihop en vecka när fyllde år, så jag förbjöd uppvaktning) och jag drabbades av en presenthjärnblödning, som vanligt. Safeade med snygga underkläder och parfym, men gav honom Bananer i Pyjamas-tandborsten först, som att det var det enda han skulle få, bara för att se hans obetalbara ansiktsuttryck. Att se honom tillgjort tacksam och med "Vadfan är det jag är tillsammans med?"-återspeglat i blicken var... underbart.
Sen blev det klart att jag skulle iväg till Sydafrika och jag satte ihop ett litet överlevnadspaket; en skokartong med en Stanley Kubrick-box, asmycket godis och ett par dosor snus. Och väl på plats i mörka afrika skickade jag ett paket därifrån med, med inhemskt godis, Star Trek Action Marbles, samlarkort med överlevnadstips från andra världskriget, ett cheesy hajtandhalsband och en t-shirt. Kontenta; min kille gillar godis. Mycket. Man kan ge honom vadsomhelst i princip + godis så vet man att han blir glad på nåt sätt. Och jag försöker göra det så ofta jag kan. Spontanpresenter är the awesome. Både att ge och att få. Som oralsex, typ.
tisdag, juli 22, 2008
Shirt happens!
Jag blir nog aldrig nån modebloggare. Det är på tok för tråkigt att ta kort på mig själv.
The dark side of the force
I hushållet som är Elin J och M är Bill O'Reilly och Fox News och stående skämt, eller amerikanska nyhetskanaler över huvud taget, med MSNBC som undantag (vi är båda lite bögkära i Keith Olbermann) och om ni inte är medvetna om vad som händer i världen kan det vara en bra idé att uppdatera er. Det finns ändlösa mängder dokumentärer som tar upp vad som händer i USA och sedemera världen.
Jag förstod redan som tolvåring vilken dålig idé EU var och med euron och planerade världsunioner, samt kränkning av grundlagar och brott mot intergriteten (FRA, någon? eller som den kallas i USA; FISA.) eller nyskapade religioner i syftet att ena och det här håller inte. Folk måste börja bli uppmärksamma, för vad som väntar är större än... det finns inte ens något att jämföra med. Vi har haft tur, vi svenskar, i att vi har någorlunda oberoende media, där vi slipper subliminala meddelanden, fokus på vad som är oviktigt eller vinklade budskap där man får sina åsikter serverade beroende på vilken kanal vi väljer att titta på, och vid första anblicken kan de här dokumentärerna ses som konspirationsteorier men om man kopplar bort det, och tänker lite själv så upptäcker man snabbt att så är förmodligen inte fallet.
Så. Jag lämnar er med dessa. Make of it what you will, men jag personligen är allvarligt oroad.
Zeitgeist
The Money Masters - How International Bankers Gained Control of America
Terrorstorm
EndGame
Jag förstod redan som tolvåring vilken dålig idé EU var och med euron och planerade världsunioner, samt kränkning av grundlagar och brott mot intergriteten (FRA, någon? eller som den kallas i USA; FISA.) eller nyskapade religioner i syftet att ena och det här håller inte. Folk måste börja bli uppmärksamma, för vad som väntar är större än... det finns inte ens något att jämföra med. Vi har haft tur, vi svenskar, i att vi har någorlunda oberoende media, där vi slipper subliminala meddelanden, fokus på vad som är oviktigt eller vinklade budskap där man får sina åsikter serverade beroende på vilken kanal vi väljer att titta på, och vid första anblicken kan de här dokumentärerna ses som konspirationsteorier men om man kopplar bort det, och tänker lite själv så upptäcker man snabbt att så är förmodligen inte fallet.
Så. Jag lämnar er med dessa. Make of it what you will, men jag personligen är allvarligt oroad.
Zeitgeist
The Money Masters - How International Bankers Gained Control of America
Terrorstorm
EndGame
Lycka kommer i aviserade paket
Om man är en tjej som för ögonblicket tappat hoppet och tron på en dräglig framtid inom vadsomhelst egentligen, men samtidigt är ytlig och fåfäng som få, kan dagens "bära eller brista"-ögonblick ligga i något så enkelt som att man får ett paket man väntat ett par veckor på. Om man dessutom är anal och har oroat sig lite för huruvida det man väntar på har blivit ordentligt genomfört och sedan får se att det dessutom utförts bättre än man vågat hoppas på, ja då är det bara att kitta upp sig, ställa sig framför spegeln och känna sig som en million bucks.
Mina Cute With Chris-tröjor har kommit! De är skitfina och RÅSA! (Jo, med all säkerhet kommer fåfängebilder iförda nämnda tees inom kort.) Och på tal om ytligheter tänkte jag berätta om ett underskattat skönhetsmedel som jag använder. Ni vet...
När det kommer till smink kompromissar jag aldrig. Kvalitét före kvantitet, liksom. Men det gör mig så jävla glad att man kan fixa grunden billigt. Barnängens senaste schampoosorter luktar dessutom godis och är asbra. OCH, om ni hör till den torrare skalan av människor så har de praktiskt spraybarnolja med Aloe Vera som är perfekt att ha på efter man rakat benen! Synd att man är en sån obskyr bloggare. Jag hade lätt velat ha en sponsordeal med Barnängen *host host*.
På tal om bloggare drömde jag om Kenza inatt. Det var helt bakvänt. Vi var polare och dejtade Tokio Hotel-tvillingarna. Men, till skillnad från i verkligheten så hade hon tagit sångaren och jag tog hans hiphop-bror. Jag klagade inte, han var fin. Men en tyst protest var ständigt närvarande á la Du snodde min snubbe, modellkärring! Vilket också kändes bakvänt, för Kenza var typ essensen av en skitfin människa. Hur det ligger till i verkligheten vet jag inte, men jag kan tänka mig att hon är genomsnäll.
Mina Cute With Chris-tröjor har kommit! De är skitfina och RÅSA! (Jo, med all säkerhet kommer fåfängebilder iförda nämnda tees inom kort.) Och på tal om ytligheter tänkte jag berätta om ett underskattat skönhetsmedel som jag använder. Ni vet...
För de där ögonblicken ni vill se ut som en tecknarnörd. Reveal your inner artist. Eller nåt.Jo, alltså. Jag har haft eksem (torrfläckar, rather) runt ögonen i ett par veckor nu. Det är något jag drabbas av då och då, eftersom min hud är torr som fnöske och det är sjuukt irriterande. Det blir ett moment 22 eftersom jag får det pga av att jag sminkar mig med en undermålig primer för tillfället och min hud har vant sig vid dyra ögonkrämer. Men, jag är pank nu och kombinationen pank och ful är en helt värdelös sådan. Så, jag köpte trögflytande barnolja. Billigt, bra och tre dar senare är eksemet borta. Awesome. Fuck you, Clinique. Barnängen är skiten.
När det kommer till smink kompromissar jag aldrig. Kvalitét före kvantitet, liksom. Men det gör mig så jävla glad att man kan fixa grunden billigt. Barnängens senaste schampoosorter luktar dessutom godis och är asbra. OCH, om ni hör till den torrare skalan av människor så har de praktiskt spraybarnolja med Aloe Vera som är perfekt att ha på efter man rakat benen! Synd att man är en sån obskyr bloggare. Jag hade lätt velat ha en sponsordeal med Barnängen *host host*.
På tal om bloggare drömde jag om Kenza inatt. Det var helt bakvänt. Vi var polare och dejtade Tokio Hotel-tvillingarna. Men, till skillnad från i verkligheten så hade hon tagit sångaren och jag tog hans hiphop-bror. Jag klagade inte, han var fin. Men en tyst protest var ständigt närvarande á la Du snodde min snubbe, modellkärring! Vilket också kändes bakvänt, för Kenza var typ essensen av en skitfin människa. Hur det ligger till i verkligheten vet jag inte, men jag kan tänka mig att hon är genomsnäll.
söndag, juli 20, 2008
How about not just giving a fuck?
Alkohol och dess drickas eller inte drickas diskuterades med en högst ytlig ny bekant idag. Ämnet råkade vara alkoholens efterföljder och huruvida man kan skylla dem på andra, som tvingar en att dricka och hur oaccepterat det är att vara nykter på en festlig tillställning.
Jag blev upprörd, dels för att snubben jag diskuterade med fick det att låta som att man hällt sprit i strupen på honom under pistolhot och dels för att jag börjat tappa all respekt för folk som inte respekterar valet att vara nykter. Vanligt folkvett tycks försvinna i tomma intet när man druckit och plötsligt har det blivit någons förbannade plikt att vara full och därmed rolig bara för att folk i närheten behagar dricka. Folk har tydligen inte fattat att det här med alkohol kan vara förbannat känsliga grejer och anledningarna till varför man avstår kan bero på lite djupare grejer än bara ett ställningstagande mot nykter vs onykter.
Anledningarna kan vara många; religion, intolerans, kontrollbehov eller bara att man bevittnat alkoholens fula sidor för många gånger. Och att behöva förklara det varje gång man festar (nyktert) måste vara en jävla plåga för ärligt talat så angår det INGEN annan än personen som gjort det valet. Att den nyktra personen dessutom frivilligt umgås med aspackade människor tyder ju på ett starkare psyke än vad många, eller åtminstone jag, har.
Den enda anledningen folk tycks acceptera när det kommer till en nykter kväll är att man agerar fyllechaffis. Och hur mycket jag än avskyr rattfylla så tycker jag att de andra anledningarna borde vara fullvärdiga. Drömmen vore ju att man inte behövde förklara alls. FÖR DET ANGÅR INTE DIG.
Är jag nykterist? Nej. Men jag har många vänner som är det och ärligt talat har jag tappat lusten att bli tokfull och göra saker jag ångrar eller inte minns över huvud taget. Det förlorar liksom tjusningen då. Dessutom har vi en lååång historia av alkoholproblem i släkten (min morfar och styvmorfar kände varandra från rehab, t ex) och fastän jag vägrar hålla med om att alkoholism är en sjukdom* så känns det helt enkelt bättre, för min egen del, att ta det lite piano med alkoholen. Och nej, jag ska inte behöva förklara mig. Fastän jag just gjorde det.
*Nej, det är fan ingen sjukdom. Det är ett val. Känner du till något annat sjukdomstillstånd som folk blir arga för att man har? Trodde inte det.
Jag blev upprörd, dels för att snubben jag diskuterade med fick det att låta som att man hällt sprit i strupen på honom under pistolhot och dels för att jag börjat tappa all respekt för folk som inte respekterar valet att vara nykter. Vanligt folkvett tycks försvinna i tomma intet när man druckit och plötsligt har det blivit någons förbannade plikt att vara full och därmed rolig bara för att folk i närheten behagar dricka. Folk har tydligen inte fattat att det här med alkohol kan vara förbannat känsliga grejer och anledningarna till varför man avstår kan bero på lite djupare grejer än bara ett ställningstagande mot nykter vs onykter.
Anledningarna kan vara många; religion, intolerans, kontrollbehov eller bara att man bevittnat alkoholens fula sidor för många gånger. Och att behöva förklara det varje gång man festar (nyktert) måste vara en jävla plåga för ärligt talat så angår det INGEN annan än personen som gjort det valet. Att den nyktra personen dessutom frivilligt umgås med aspackade människor tyder ju på ett starkare psyke än vad många, eller åtminstone jag, har.
Den enda anledningen folk tycks acceptera när det kommer till en nykter kväll är att man agerar fyllechaffis. Och hur mycket jag än avskyr rattfylla så tycker jag att de andra anledningarna borde vara fullvärdiga. Drömmen vore ju att man inte behövde förklara alls. FÖR DET ANGÅR INTE DIG.
Är jag nykterist? Nej. Men jag har många vänner som är det och ärligt talat har jag tappat lusten att bli tokfull och göra saker jag ångrar eller inte minns över huvud taget. Det förlorar liksom tjusningen då. Dessutom har vi en lååång historia av alkoholproblem i släkten (min morfar och styvmorfar kände varandra från rehab, t ex) och fastän jag vägrar hålla med om att alkoholism är en sjukdom* så känns det helt enkelt bättre, för min egen del, att ta det lite piano med alkoholen. Och nej, jag ska inte behöva förklara mig. Fastän jag just gjorde det.
*Nej, det är fan ingen sjukdom. Det är ett val. Känner du till något annat sjukdomstillstånd som folk blir arga för att man har? Trodde inte det.
lördag, juli 19, 2008
Nepotism är bara fel ibland har jag hört
Min pojkvän är inte bara världens bästa sådan utan också fruktansvärt begåvad, i många avseenden mer än mig och det är därför jag är otroligt glad att vi ägnar oss åt olika saker, så vi inte konkurrerar om samma utrymme. Jag lutar ju mer åt bildberättandet medan han är mer av en grafisk designer, mest med fokus på t-shirts. Grymt snygga sådana dessutom, som jag aldrig skulle kunna drömma om att pussla ihop.Och, nu i dagarna kommer man dessutom kunna köpa hans tees, from the comforts of your own home i en praktisk webbutik. Neat, huh!? Jag vet hur hårt han jobbat och har gnällt mången natt över försummad kärlek [tyst, såklart, jag fattar ju where he's coming from och har gett honom samma behandling] och jag är sjukt stolt. Jag vill länka till webshopen NU, men restriktioner finns, eftersom den inte är top notch än. Men snart!
Och ja, det är hans designs på bilderna. Nej, killen på bilden är inte killen som designat. Dock en god vän och kollega.
En sidenote: Jag vet att M is the shizniz, men tidigare idag på spårvagnen hem var det en stilig snubbe som spanade in någon av oss, men jag hade svårt att avgöra om det var mig själv eller M som var objektet för den stilige snubbens tycke. Till min stora besvikelse och glädje var det inte mig, utan M. Min pojkvän är alltså hetare än mig. Awesome in so many ways, men sugigt på så många fler nivåer. Jag är ju tjejen. I'm supposed to be the pretty one, damnit!
fredag, juli 18, 2008
Kritiska kompisar (I thought we were friends!)
Häromveckan skickade en vän en bild till mig via msn. Inget konstigt med det, med flera skapande förmågor i kontaktlistan hör det snarare till normen än till ovanligheterna. Och jag trodde att anledningen till att vi skickar grejer till varandra var för att få höra en åsikt om verket, som vanligt. Utan att tänka på det går man in i sin kritizera-zone och lyfter fram både positivt och negativt. I det här fallet gick det mer åt det negativa hållet och ja, jag kan vara hård utan att tänka på det men eftersom vi känt varandra så länge så trodde jag att det var det hen var beredd på.
Eftersom vi gjort det. Fram och tillbaka. Ganska länge nu. Hen blev iaf förbannad och loggade ut och nu verkar det inte bättre som att det hålls ett sorts grudge mot mig, för något skitlöjligt. Skitlöjligt av så många anledningar, till exempel: 1.) Hen har gått konstnärliga utbildningar och kommer fortsätta göra så i framtiden. Att hen inte kommer bli kritiserad av sina lärare/klasskompisar nån gång finns inte. För det är därför man går konstutbildningar.
2.) När hen väl är klar med sina utbildningar och trots det ändå VILL jobba i den här otacksamma branchen kommer kritiken komma från betydligt fler håll och ännu mera skoningslöst från recencenter, förlag, redaktörer och andra uppdragsgivare. Och det kommer kännas ännu jobbigare.
Dessutom tar jag för givet att man vill utvecklas hela tiden när man jobbar kreativt och om jag bara håller snattran och säger "fint" kommer du bara stå och stampa, ok? Tvärstopp. Limbo. Pergatory. Och där vill fan ingen vara. Sluta vara sur och ta det som en karl istället.
Eftersom vi gjort det. Fram och tillbaka. Ganska länge nu. Hen blev iaf förbannad och loggade ut och nu verkar det inte bättre som att det hålls ett sorts grudge mot mig, för något skitlöjligt. Skitlöjligt av så många anledningar, till exempel: 1.) Hen har gått konstnärliga utbildningar och kommer fortsätta göra så i framtiden. Att hen inte kommer bli kritiserad av sina lärare/klasskompisar nån gång finns inte. För det är därför man går konstutbildningar.
2.) När hen väl är klar med sina utbildningar och trots det ändå VILL jobba i den här otacksamma branchen kommer kritiken komma från betydligt fler håll och ännu mera skoningslöst från recencenter, förlag, redaktörer och andra uppdragsgivare. Och det kommer kännas ännu jobbigare.
Dessutom tar jag för givet att man vill utvecklas hela tiden när man jobbar kreativt och om jag bara håller snattran och säger "fint" kommer du bara stå och stampa, ok? Tvärstopp. Limbo. Pergatory. Och där vill fan ingen vara. Sluta vara sur och ta det som en karl istället.
torsdag, juli 17, 2008
Pushing Daisies and the like.
Jag är kär i Bryan Fullers berättelser. Först Dead Like Me och sen underbara Pushing Daisies. På ABCs hemsida har de dessutom, precis som i Heroes fall en webserie som komplement. Fast, läs den inte. Jag gillar den inte mest för att den är så ologisk. Eller, inte ologisk, men jäkligt förutsägbar. Med Fullers sagolika, pastelliga format har man ändlösa möjligheter, men vad gör man? Man kör på i samma, gamla jävla rutt när man skulle kunna göra något sååå mycket bättre. Jaja. SERIEN är iallafall det bästa jag sett på länge och jag rekommenderar den varmt. Huvudrollsinnehavarna är dessutom sjukt snygga båda två.I övrigt ligger min cykelbild uppe på Threadless nu. Tänkte att den skulle göra sig bra som t-tryck så. Rösta! 5 and $!
Alltså, liksom, speechless.
Hanna Fridén. Fucking fuck. Oväntat. Jag får återkomma när blodet har återvänt till huvudet igen. I am eternally grateful grapefruit. Eller nåt. [inombords tänker jag ju: Haha, jag visste det! Jag ÄR fan skiten!]
onsdag, juli 16, 2008
Daffyd 16-jul-08 14:36
Hej hej my darling fita. How are you? Let's hang soon. I miss you loads! And I think you should write your blog in english so I can read it! Kram o puss puss. X.
______________________________________
Anything for you, darling Daff. Even though no one read my blog way back when I did write it in english, but this post is all for you. I miss hanging too, I miss drinks at lunchtime at the mall and taking cheap shots at Mr. Orchface. You saw the fund we started for you? I don't know if Paul's included but I'm sure that can be arranged so he can come too (all over your face, swedish sin style).
I've been worried about you and the rest, I hope you're all safe. Reports from Zim just keep getting worse by the day and I just keep thinking of how worried Greg and Ari must be. Are their families still in Zim? Fuck, man. The world cup is going to be such a bust it's not even funny. What the fuck is wrong with the world? Everything just going to the shitters these days. Recently, the Swedish parliament passed a bill that makes it legal to monitor telephone and internet-traffic under the guise of "national security". Never mind integrity. I feel betrayed and I never thought something liek this could take place i Sweden. Suppose I really am that gullible. And where was the prime minister when this happened? Watching a football game. Knob. He's such a knob. And, not surprising, world favorite George W. Bush recently did the same thing in the U.S. I must write Cath about this, cuz it's seriously twisting my bowels. Feels like the apocalyspe is nigh. Or something like it anyway.
On a more personal note; I can't draw and we'll soon be homeless. Apartmenthunting in this town (no matter how much I love this city) is worse than hemorrhoids. The stress is killing my creativity and I feel pretty much useless. I dreamt about Carrotcock the other night, that he and Miss M got engaged in Maui and the wedding would take place there, but he got cold feet and I beat him to a pulp for it. Later, I was swooshed of into the ocean, fighting my way around rocks and sharks. It was cool, I wasn't scared at all, even though I sort of freak out under water. But in this dream, it warmed me up from the inside. Later, a friend sent me a Youtube clip of this supposed-to-be-extinct shark and all the warm feelings came back. I loved it. Somehow, the thought of so many things being undiscovered still, in the deep sea, comforts me in these weird times. Wonder what Freud would have to say about that?
Not being able to perform artistically has been getting me really down and I've been a real pain in the nuts with M. It amazes me that he, even in my darkest moments, can still find something to love in the grumpy person that has been myself these past few days. He's a real trooper and wonderful as always.
I miss Veronica and Dave. And I miss Lou's cooking to the extreme! And of course, her wonderful self too. And I miss Mbo. Man, sitting on the tram this morning (being hit on by a Venezuelan footballcoach) he just sprang to mind and I missed his little black ass so much. You both have too much style for Africa. You belong in Europe! Why aren't you here!? Give them all my love.
I hope your thesis is coming together and that you and Paul are making each other very happy.
Loads of love, always, and please be safe in these turbulent times,
O
xxx
______________________________________
Anything for you, darling Daff. Even though no one read my blog way back when I did write it in english, but this post is all for you. I miss hanging too, I miss drinks at lunchtime at the mall and taking cheap shots at Mr. Orchface. You saw the fund we started for you? I don't know if Paul's included but I'm sure that can be arranged so he can come too (all over your face, swedish sin style).
I've been worried about you and the rest, I hope you're all safe. Reports from Zim just keep getting worse by the day and I just keep thinking of how worried Greg and Ari must be. Are their families still in Zim? Fuck, man. The world cup is going to be such a bust it's not even funny. What the fuck is wrong with the world? Everything just going to the shitters these days. Recently, the Swedish parliament passed a bill that makes it legal to monitor telephone and internet-traffic under the guise of "national security". Never mind integrity. I feel betrayed and I never thought something liek this could take place i Sweden. Suppose I really am that gullible. And where was the prime minister when this happened? Watching a football game. Knob. He's such a knob. And, not surprising, world favorite George W. Bush recently did the same thing in the U.S. I must write Cath about this, cuz it's seriously twisting my bowels. Feels like the apocalyspe is nigh. Or something like it anyway.
On a more personal note; I can't draw and we'll soon be homeless. Apartmenthunting in this town (no matter how much I love this city) is worse than hemorrhoids. The stress is killing my creativity and I feel pretty much useless. I dreamt about Carrotcock the other night, that he and Miss M got engaged in Maui and the wedding would take place there, but he got cold feet and I beat him to a pulp for it. Later, I was swooshed of into the ocean, fighting my way around rocks and sharks. It was cool, I wasn't scared at all, even though I sort of freak out under water. But in this dream, it warmed me up from the inside. Later, a friend sent me a Youtube clip of this supposed-to-be-extinct shark and all the warm feelings came back. I loved it. Somehow, the thought of so many things being undiscovered still, in the deep sea, comforts me in these weird times. Wonder what Freud would have to say about that?
Not being able to perform artistically has been getting me really down and I've been a real pain in the nuts with M. It amazes me that he, even in my darkest moments, can still find something to love in the grumpy person that has been myself these past few days. He's a real trooper and wonderful as always.
I miss Veronica and Dave. And I miss Lou's cooking to the extreme! And of course, her wonderful self too. And I miss Mbo. Man, sitting on the tram this morning (being hit on by a Venezuelan footballcoach) he just sprang to mind and I missed his little black ass so much. You both have too much style for Africa. You belong in Europe! Why aren't you here!? Give them all my love.
I hope your thesis is coming together and that you and Paul are making each other very happy.
Loads of love, always, and please be safe in these turbulent times,
O
xxx
måndag, juli 14, 2008
AHHHHMAGAWD
Har just tittat på världens finaste tvåa. Köket alone... Fittifan vad jag vill ha den! Jag blev så upphetsad och flamsig att det KAN ligga oss i fatet, men alltså, jag tror att folk bara tycker det är charmigt. Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Varför spela cool när man egentligen inte är det? Jag har aldrig fattat vitsen med det. Vi är de enda som sett lägenheten, det måste ju vara en fördel. Eller? Parkettgolv i vardagsrummet och en TREKANTIG balkong! Wiiiie. Must. Contain. Excitement. And. Not. Get. Hopes. Up. Or. I'll. Die. Of. Disappontiment om vi inte får den. Vi kommer inte få den. Då kommer jag att börja gråta. På allvar. Jag gråter typ redan.
lördag, juli 12, 2008
Also, I made this.
Tecknarkrampen är tillbaka, så efter att ha sett om The Dangerous Lives of the Altar Boys tänkte jag att jag skulle teckna döda objekt. Dvs, cyklar från 60/70-talet. Jag vette fan vad som är fel, men jag känner mig sjukt stressad över mycket nu; att jag måste teckna, att hitta en lägenhet [för som vi alla vet suger andrahand och min hyrsvärd har fått mögelskador i den han bor i nu och vill ha tillbaka den vi bor i. Jag är beredd att kapa av min min vänsterarm för ett förstahandskontrakt. No lie.]Enkla grejer som borde gå skitfort går inte alls, inte ens fultecknarövningar som jag brukar värma upp med [att teckna porträtt av mina favorit YouTube-vloggare, don't tell anyone.] går ÖVER HUVUD TAGET. Och, jag har fått torrfläckar kring ögonen men är för pank för att köpa Qliniques ögonkräm. Jag flagnar, är fetblek och får för lite gjort och är snart hemlös. Men jag börjar bli bättre på färgläggning i datorn. Alltid nåt. Och, vill ni se fina sjöjungrun i färg kan ni se den här.
Alla killar är inte svin, men nog fan finns dem.
Att påstå att alla pesoner av hankön är idioter är bara idiotiskt och så sällsynt i min värld att man mest stöter på dem på internet. När de väl uppdagas i dagsljus och dessutom dejtar din polare blir det en annan grej. Heartless Bitches International har en artikel som innehåller en bättre personbeskrivning av polarens kille än jag nånsin skulle kunna beskriva. Om ni orkar läsa och blir förskräckta kan jag lova att han var precis sådär.
Å andra sidan fattar jag att det är none of my business och att man i lägen då det kommer till polares respektive ska hålla käft, för man vet inte hur det är 90% av tiden. Det lilla man ser kanske bara är en bråkdel av hur det egentligen är och vilken rätt har man då att lägga sig i?
Flera gånger la jag mig i, kan jag säga, om det var rätt eller fel vet jag inte, det jag sa tycktes ha liten påverkan ändå i och med att det tog 4 år innan min vän kom till insikt, och efter kanske två år fattade jag att det enda jag egentligen kan göra är att finnas där för henne när hon behöver det. Att stå henne bi och få henne att förstå att hon har nån att falla tillbaka på när kärleksnätet trasas upp.
Jag reagerade oftast onödigt starkt, men finkänslig är inte riktigt min stil och jag har sett det hända på nära håll för många gånger för att man ska vara snäll. Jag vill inte vara snäll när någon skadar folk jag bryr mig väldigt mycket om. Det är inte lätt att vara min vän alla gånger. Jag ställer höga krav på mina polares bättre hälfter och det är ytterst sällan de lever upp till kraven. Jag har sänkt dem en aning när jag blivit äldre, men så fort jag ser tecken på destruktivt beteende gentemot mina girls eller boys kommer jag att säga det.
Vad hände när jag sa det till snubben inlägget handlar om? Jo, jag satte honom ner med en cigg i handen och berättade lugnt och pedagogiskt vad han höll på med, hur det påverkade min kompis och hur vi andra uppfattade det. Han sa inte ett ord och när han tröttnade på att lyssna gick han och la sig och bad mig att gå. Jag var inte elak, hetsig eller ens upprörd och han hade inte ens hov att varken svara eller lyssna.
Man ser tecken på destruktivitet i sitt förhållande tidigt. Ignorera dem inte, för nån dag får du nog och då kommer du vilja ha de där X åren tillbaka. Det är bara att fråga min bästa vän.
Å andra sidan fattar jag att det är none of my business och att man i lägen då det kommer till polares respektive ska hålla käft, för man vet inte hur det är 90% av tiden. Det lilla man ser kanske bara är en bråkdel av hur det egentligen är och vilken rätt har man då att lägga sig i?
Flera gånger la jag mig i, kan jag säga, om det var rätt eller fel vet jag inte, det jag sa tycktes ha liten påverkan ändå i och med att det tog 4 år innan min vän kom till insikt, och efter kanske två år fattade jag att det enda jag egentligen kan göra är att finnas där för henne när hon behöver det. Att stå henne bi och få henne att förstå att hon har nån att falla tillbaka på när kärleksnätet trasas upp.
Jag reagerade oftast onödigt starkt, men finkänslig är inte riktigt min stil och jag har sett det hända på nära håll för många gånger för att man ska vara snäll. Jag vill inte vara snäll när någon skadar folk jag bryr mig väldigt mycket om. Det är inte lätt att vara min vän alla gånger. Jag ställer höga krav på mina polares bättre hälfter och det är ytterst sällan de lever upp till kraven. Jag har sänkt dem en aning när jag blivit äldre, men så fort jag ser tecken på destruktivt beteende gentemot mina girls eller boys kommer jag att säga det.
Vad hände när jag sa det till snubben inlägget handlar om? Jo, jag satte honom ner med en cigg i handen och berättade lugnt och pedagogiskt vad han höll på med, hur det påverkade min kompis och hur vi andra uppfattade det. Han sa inte ett ord och när han tröttnade på att lyssna gick han och la sig och bad mig att gå. Jag var inte elak, hetsig eller ens upprörd och han hade inte ens hov att varken svara eller lyssna.
Man ser tecken på destruktivitet i sitt förhållande tidigt. Ignorera dem inte, för nån dag får du nog och då kommer du vilja ha de där X åren tillbaka. Det är bara att fråga min bästa vän.
fredag, juli 04, 2008
R.I.P Förhållandet (*2004 † 2008)
Igår fick jag ett telefonsamtal som dröjt alldeles för länge. Det har stötts och blötts och jag har varit orolig länge för hur det ska sluta. Förnuft togs till fånga och en ny framtid breder nu ut sig för en av mina bästa vänners fötter. Ingen kommer heja på dig mer än jag, älskling. Det är din tur nu och allt kommer bli skitbra, det lovar jag dig.
onsdag, juli 02, 2008
Koooonstigt, va?
Uvett hade blivit utmanad att lista Sex Konstiga Saker om Sig Själv, och jag är inte den som backar för en meme in the making...Så här:
1.) Jag kan inte somna om jag känner mig det minsta kissnödig, vilket leder till att det sista jag gör innan jag lägger mig är att gå på toa. Sen ligger jag och försöker somna och rör jag på mig så måste jag kissa igen. I genomsnitt upprepas denna procedur 4 ggr per läggdags.
2.) Jag måste sova med täcket mellan benen och fötterna utanför täcket. Igen, sömnrelaterat, men jag kan alltså inte somna om huden på vardera lår vidrör varandra.Jag läste en gång att Enrique Inglesias hade samma grej, fast han sov med en kudde mellan benen. Fötterna utanför beror på att jag är van vid att ha isbitar till fötter och lägligt nog beslutar de sig alltid för att uppnå kroppstemperatur då jag ska sova, vilket jag upplever är obehagligt, så för att kyla ner dem igen sover jag med dem Pippi Långstrump-style.
3.) Jag såg Braveheart först för 2 år sen. Varför? Dels för att jag blivit tvärsöver pga tjat genom åren och helt enkelt vägrade och dels för att alla sa att den var så bra. Den var inte så bra.
4.) När jag är ute och går ensam och möter en person är jag rädd för att börja gråta när vi passerar varandra. Den här grejen är en överföring från min bästis, som berättade för många år sen att det var en tvångstanke hos henne. Och naturligtvis börjar tårarna rinna i samma ögonblick som man får ögonkontakt.
5.) Jag skrattar som en jävla dåre när främlingar/djur gör illa sig. Det bästa exemplet på det var när jag och bästa vännen åt middag ute och bevittnade när en tant på cykel blev påkörd av en buss. Det är det roligaste jag nånsin sett. Vi skrattade så tårarna sprutade och märkte inte ens när den väldigt skakade damen kom in i restaurangen och bad personalen ringa 112. Det är ju roligt för att hon klarade sig, såklart. Jag är inte ond, heller.
6.) Fram tills förra året trodde jag att The Clash sjöng "Rock the dancefloor" när det istället skulle vara "Rock the Casbah". Owned by self.
1.) Jag kan inte somna om jag känner mig det minsta kissnödig, vilket leder till att det sista jag gör innan jag lägger mig är att gå på toa. Sen ligger jag och försöker somna och rör jag på mig så måste jag kissa igen. I genomsnitt upprepas denna procedur 4 ggr per läggdags.
2.) Jag måste sova med täcket mellan benen och fötterna utanför täcket. Igen, sömnrelaterat, men jag kan alltså inte somna om huden på vardera lår vidrör varandra.Jag läste en gång att Enrique Inglesias hade samma grej, fast han sov med en kudde mellan benen. Fötterna utanför beror på att jag är van vid att ha isbitar till fötter och lägligt nog beslutar de sig alltid för att uppnå kroppstemperatur då jag ska sova, vilket jag upplever är obehagligt, så för att kyla ner dem igen sover jag med dem Pippi Långstrump-style.
3.) Jag såg Braveheart först för 2 år sen. Varför? Dels för att jag blivit tvärsöver pga tjat genom åren och helt enkelt vägrade och dels för att alla sa att den var så bra. Den var inte så bra.
4.) När jag är ute och går ensam och möter en person är jag rädd för att börja gråta när vi passerar varandra. Den här grejen är en överföring från min bästis, som berättade för många år sen att det var en tvångstanke hos henne. Och naturligtvis börjar tårarna rinna i samma ögonblick som man får ögonkontakt.
5.) Jag skrattar som en jävla dåre när främlingar/djur gör illa sig. Det bästa exemplet på det var när jag och bästa vännen åt middag ute och bevittnade när en tant på cykel blev påkörd av en buss. Det är det roligaste jag nånsin sett. Vi skrattade så tårarna sprutade och märkte inte ens när den väldigt skakade damen kom in i restaurangen och bad personalen ringa 112. Det är ju roligt för att hon klarade sig, såklart. Jag är inte ond, heller.
6.) Fram tills förra året trodde jag att The Clash sjöng "Rock the dancefloor" när det istället skulle vara "Rock the Casbah". Owned by self.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)