BUT WHYYYÄÄÄ?

Bokmässa. Flytthelg. Mitt hår ser förjävligt ut och vänner jag träffar alldeles för sällan kommer till stan. Allt DEN HÄR HELGEN. Och ja, jag hade kollat mitt schema, trodde jag var ledig men... Nej. Jag måste ha sett fel för jag jobbar visst i helgen. 8 - 15, vilket innebär att det bara är... 2 timmar aktiv mässtid kvar då jag slutat. Which is quite little, indeed. Jag hoppas att det här går att lösa på ngt sätt. Det måste det bara.

Två tillfällen om året betyder något i den här branchen - det är den här helgen och SPX. Hur i helvetet kunde det stula till sig såhär? Fan. Fan. Fan. Dessutom är jag mer inspirerad än på aslänge och vill teckna en massa också. YYYYYYL!

EDIT: Med lite fix & trix kan man fan lösa allt. Om man med fix & trix menar x telefonsamtal, that is.

Tappad.

Vadfan höll jag på med igår? Färgerna är awesome på bilden i det tidigare inlägget men...Nej. Let's flip things around. För sådär kan vi fan inte ha det. Varför blir det alltid sådär när jag gör x % på papper och sen gör resterande % i datorn? När datorn uppenbarligen inte är min forte. Kanske bara får ta och acceptera att jag är en analog skapare och bara göra det absolut sista (som färg osv) i datorn. Det blir ju onekligen alltid bäst då.

Work in progress

Vad 'normala' människor gör när de inte kan sova vet jag inte, men sånt här roar jag mig med i alla fall. Den är inte klar, jag har haft migrän halva dagen och jag pallar inte mer. Men, den här kommer jag definitivt att återkomma till och lägga upp den färdiga versionen i min blogfolio (Ja, för det räcker tydligen inte med 2 bloggar=P Eller nja, Inkdummy är död. Jag ville helt enkelt ha ett ställe där jag inte babblar på om stuff och bara har bilder. Cleant och kommunikativt, liksom. Man kan inte ens kommentera. Jag attentionwhorar tillräckligt här, tycker jag. Dessutom är jag för lat för att styra upp en vettig hemsida, så det så.) För er som är intresserade.

Vem fan är Zlatan?

Jag fattar inte att folk som tittar på fotboll fokuserar på tråkZlatan när de har värsta hunken i fotbollsstudion; Slađan Osmanagić. Damn, jag hatar ju sport men Sladjan gör det värt besväret att sitta och glo på herrar som jagar en läderboll. M kollar för spelet, jag kollar för mellansnacket.

Jag drömde om Sladjan inatt, jag var tillbaka på mediaprogrammet och var odräglig som fan (hela skunk-grejen har fått mig övertygad om att jag är en genomvidrig person) och Sladjan var gästlärare. Naturligtvis hatade han mig från första stund, och alla mina försök till att bli uppmärksammad gick i stöpet. Jon var där med, och han blev såklart Sladjans goldenboy. Jag tror jag kan lukta mig till ett litet mindervärdeskomplex här.

RE: The Ladyteen & Co.

Detta känns bara så sjukt coolt att bara ett slag i magen kan komma nära i nån sorts känslojämförelse. Folk har på sig...något jag gjort. Så jävla fantastiskt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Jag hade totalt glömt bort att jag haft Skunk. Men det har jag. Och jag kommer finnas kvar, för evigt som 16-åring på Skunk. Dels för att det är helt priceless och dels för att jag glömt mitt login. radiowannabe*84* is immortal. I evighet. Amen.

EDIT: Skunk har visst en dagboksfunktion också. Jag vill skjuta mitt 16-åriga jag. For realz and for the lulz.
EDIT 2: I can't BELIEVE I listened to Dido. Och hennes "braiga" låtar.
EDIT 3:

19:31 hihi..fan, har just fått reda på att elina har fått reda på festen på nyår..fan vad tråkit..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!tycker INTE om henne..hon är ett mycket störande objekt ska ni veta..men, GOD JUL å GOTT NYTT på er!!

Oh, jag ska fan ge dig för "mycket störande objekt", unga dam, om sju år har du slutat röka och jobbar som NÖÖÖÖRD!

Saker som får en att vilja sparka in sitt eget pannben:

När man sitter med en t-design och måste begränsa sig till 3 färger och samtidigt som man försöker använda själva tröjfärgen så mycket man bara kan så tänker man plötsligt:
- Hur skulle M gjort?

Det är i såna lägen jag avskyr att vara tillsammans med någon som äger mig på det han gör. Flickvännen i mig är förstås stolt, men kollegan/konkurrenten sätter sig i ett hörn och tjurar. Och eh, ja. Vi designar båda för en gemensam uppdragsgivare just nu. Han har inte börjat än, och jag måste spöa honom. (Men samtidigt vill jag att han ska göra ett svingrymt tryck så uppdragsgivaren blir helt blown away!)

Man kan ju bli schizo för mindre, alltså.

From kittens to pussys

Ni minns kanske att jag efterlyste snyggare lösvaginor för ett tag sen? Well, jag har hittat en! En rabbit för män, helt enkelt! Nu vet jag inte hur den känns, men snygg och icke skräckinjagande är den åtminstone.

Min kompis K är en hängiven toaklottrare, men inte nog med det, han är en klottrare med finess. När andra gör tramskukar* gör han utarbetade och nogrannt detaljerade mastodontkukar. När folk ber bögar brinna för evigt i helvetets lågor kontrar han alltid med samma positiva budskap: I love kittens. Det finns för lite människor som K.

*En s.k tramskuk är en t o m simplare version än den här. Äks Paintkuk.

The Only Difference Between Martyrdom And Suicide Is Press Coverage

Oh, ja. Uppdrag Gransknings inslag om självmordsforum gick i repris häromdagen och jag fastnade såklart. Och blev såklart även mer än lovligt förbannad. Long story short, en ung kille ville ta sig av daga och tog därför, som många personer i vår generation gör, internet till hjälp - där han fick råd angående hur han bäst skulle gå till väga. Och vad Karin Mattisson gör, efter att ha pratat med killens föräldrar, är att söka upp en av personerna som gett den självmordsbenägne unge mannen råd på ett självmordsforum. Drar hem till honom och ställer HONOM till svars.

Ja, självmord är hemskt. Ja, livet är rätt schysst. Men Karin, för i helvete, det där var inte coolt. Att ställa killen från forumet mot väggen och få det att låta som att han övertalade killen till att ta livet av sig. Att den 23-åringen som tog livet av sig inte kunde fatta egna beslut och få det att låta som en impulshandling som forumskillen nästan drev honom till? Du visade upp A4 efter A4 med deras mejlkonversation - det är ju för fan en dokumentation i sig på att det inte var ett infall! Det var planerat, gjort med eftertanke och alla aspekter i åtanke och han gjorde det ändå.

Och, and I can't stress this enough - självmord är inte ett brott.

Jag blir superförbannad på folk som i diskussioner om självmord helt tanklöst häver ur sig att det är "själviskt" utan att fatta de genom att säga det, själva automatiskt gör sig till den själviska personen i sammanhanget. Don't make this about you. Självklart känner oftast personerna som säger sånt ingen som faktiskt tagit livet av sig, utan spekulerar fritt, helt ogrundat på något som kanske skulle generera lite mer eftertanke.

Ungefär som Uppdrag Granskning gjorde i sitt reportage, som helst ser att om man vill ta sitt liv ska fortsätta leva, inte för sin egen skull utan för andras. Och hur låter det egentligen?

Hate this & I'll love you

Ibland undrar man ju vilken typ av människor det är som söker sig till kreativa jobb, där det största målet är att göra kunden nöjd och ibland (mer eller mindre) får kompromissa bort allt vad konstnärlig frihet/kunnande heter. Ibland tänker jag att vi måste vara mobboffer allihopa, men jag vet att det inte stämmer. Jag vet att majoriteten av oss är loners, som inte har något problem med brist på socialliv, för, let's face it - det är ett jäkligt ensamt liv där bilderna blir ens kompisar.

Och vi sitter där och skapar, i timmar, sen sitter vi och väntar på ett godkännande eller ett ratande med en lista ändringar. Väntar, väntar, väntar. Med det underbara mantrat "De kommer hata det. Jag suger. Jag borde ha gjort annorlunda. Varför gjorde jag inte så och så? Varför kan jag inte teckna som den och den? Jag suger så hårt att jag borde vara konstant blå i ansiktet." som enda soundtrack, fastän man på någon nivå motbevisas ang. sugandet så lyssnar man till sin magkänsla och den säger ALLTID, utan undantag, att man inte duger.

I viss mån kan denna känsla fungera som drivkraft till att ständigt bättra sig, man är aldrig så bra som sitt senaste verk och var du än vänder dig kommer alltid någon vara bättre på vissa saker så det är bara att trots bättre vetande skita i alla snyggasuperbegåvade människor därute och jämföra sig med sig själv. Men ibland är det svårt. Jävligt svårt.

Orchidpussy in Hairy Pussy

Att raka eller inte raka, det är frågan.
Den senaste tiden har jag genomfört Project Hairy Pussy, mest för att jag sen jag fick könshår har jag alltid rakat mig och konsekvenserna av detta har liksom blivit att jag tänker 70-talsporr varje gång jag tittar mig själv i skrevet nowadays. Jag har inte rakat min vajayjay på en månad. Jag fattar inte att jag är så jävla hårig. Robin Williams ain't got nothin' on me, alltså. Och, ok. Det har varit en spännande upplevelse men det har kommit till den där punkten då min egna hårväxt börjar skrämma mig lite. Hur långt kan det bli? Hur långt ut på mina lår kan det växa!?

Jag har börjat överväga vaxning, men det...kommer förmodligen göra SVINONT och nackdelen med rakning är jag jag får helt sjuka inåtväxande hårstrån (som var en av anledningarna till att PHP inleddes öht) och jag vette fan vilket som kan vara den bästa lösningen. Så, jag vädjar till mina få, men trogna läsare, att informera mig om vilken väg som är bäst att gå när man vill ha en sparsam intimfrisyr men inga inåtvuxna hårstrån?

And yes, dessa världsproblem är de som ockuperar mitt söta lilla huvud när jag ligger i min sköna blandning av svett och snor. Men idag orkade jag faktiskt duscha. VINST!

Flunsahelvetet

Jag vet, en ypperlig tid att uppdatera sig på vad som händer hos Oprah, Days of Our Lives och Dr. Phil, inte ha smink på sig och frankly, not using deodorant for days. MEN DET ÄR SÅ TRÅÅÅÅKIGT! Inte ens internet vill vara min vän, eftersom hela min kropp gör ont och det som är minst plågsamt är att ligga platt på rygg. När tar såna här flunsafasoner-slut? Mitt snor är lite gulaktigt, men jag sover och dricker mycket vatten och thé (utan mjölkprodukter och socker) och nästan inget kaffe (jag talar sant! det är sjukt jobbigt!). men varje rörelse är fortfarande förbannat plågsam. Jag vill att det ska vara över NUUUU!

Lite finare kultur, kanske?

...För att väga upp att jag just la upp PORR på INTERNET! Gudars! Hsh, det är den här jag jobbar med till bokmässan. Den är inte riktigt klar än och när den är det kommer den att vara HUGE. Svår att missa, mao. YEY!

EDIT: Nej, det var ju inte porr. Det FANNS porr med, men jag valde bort den sekvensen. Jag tycker personligen att det är mer intressant att läsa om den läggningen och försöka förstå hur man möjligtvis kan vilja frånta en människa något så grundläggande som hens sexualitet, än att visa upp girl-on-shemale action.

Porrnostalgi på Facebook

En kille som heter David frågade förläget mig om det möjligtvis var jag som var hon som en gång för längesedan bloggade om ett magasin vid namnet Enslaved - Sissies and Maids och den mansförnedring som den typen av sexuell läggning ägnar sig åt. Naturligtvis var det jag som var hon, jag köpte tidningen under en av många turer till stans lokala Blue Movie-butik, där jag inhandlade tidningar att använda som referenser under arbetet med PhonePhucker. ANYWAYS, när arbetet var över donerade jag snällt mina magasin till behövande vänner (för vissa av de där tidningarna var top notch porn) MEN, jag sparade Sissies and Maids, mest för att den stod ut och för att den är kul/awful. Jag lovade honom att scanna in valda delar av tidningen och självklart delar jag med mig av det här!

Klicka på bilderna så blir de större, men är du kräsmagad vad det gäller bilder på kukar i fängsel ska du nog undvika det. Plus - the art is horrible. Mycket nöje, David!

Amen här i Sverige så säger vi faktiskt...

...DIARRÉ. Inte IBS. Jag tror inte ens att majoriteten svenskar vet att IBS är en förkortning av 'irritable bowel syndrome'. Eller ens vad en 'bowel' är. Stressmage. ORLY? Tro inte att ni är off the hook för det, Valio.

Jurtjyrkogården Revisited

För en vecka eller något sen inträffade något mycket tråkigt för ett litet barn i Kortedala. Dess älskade kanin gick av daga och föräldrarna var vänliga nog att ge det stackars döda djuret en dräglig begravning i skogen utanför vårt hus. Mot en bakgrund av mosstäckta klippor och ormbunkar fick kaninen sin sista viloplats, fullständig med kors, laminerad dödsruna och en fyrkantig rejäl sten ovanpå sin grav för att skydda det älskande djuret från nyfikna rovdjur (som t ex min Nero) i den sista vilan. jag kan tänka mig att begravningen var fin och känslofylld och att de kommer fortsätta vara en enda stor, lycklig familj minus kanin ändå.

Men. Djuret fick inte vila länge såg jag nu. Nero sprang bort till den skändade gravplatsen, kände den pikanta doften av lik men letade förgäves efter den arma kaninkroppen. Jag var själv en bit bort och trodde att han sprungit dit för att själv skända platsen, men han kom för sent visade det sig. Jag fattade inte hur ett djur fått bort stenen ovanpå graven, den var rätt stor och när jag såg mig omkring efter det lilla skinnstycket som borde vara resterna av kaninen fick jag se att den låg högt upp (dvs min ögonhöjd - flies in face high) på en stor sten i närheten. Hur lyckas ett djur med sånt? Och vilken människa skulle göra något sånt?

Famous last words: Det var skiteklit.

Det måste vara akut lumbago eller nåt.

Jag har helt åt helvete ont i ryggen, alltså. Kan bero på;
1) Det faktum att jag de senaste dagarna suttit som en ostbåge och analfebrilt tecknat en grej till bokmässan. I.e - det måste vara perfekt och jag snöar in totalt på detaljer och sitter därmed i framstupa sidoläge i betydligt längre än vad som är sunt nånstans.
2) Jag halkade i skogen imorse, alltså, inte så jag föll platt, men så jag spände hela jävla mig för att undvika scenariot.
3) Att jag retade M och han började hämnas med det berömda wrestlinggreppet där man armbågar motståndaren i ryggen.

Kuken. Har MVC öppet såhär dags så man kan flörta till sig en epidural av något slag, tror ni?

Dagens cliché; Intresse: film & musik

När folk berättar för mig att de har film eller musik som intresse missförstår jag oftast dem totalt, har jag förstått på senare år. Min första tanke är; Ah, så hen gillar förmodligen superåttafilmer som slutar med ordet 'fin', eller är en fullblodad cineast som kan rabbla Kurosawas verk i kronolgisk ordning. COOLT.
Eller samma sak med musik, jag förväntar mig att personen ska kunna skilja på elektro och elektronika och åtminstone kunna namnet på ett postpunkband. (Minns ni Mats i tidningen Chili? Han kunde verkligen ALLT om populärkultur och är stereotypen för vad jag föreställer mig. Kanske insnöat av mig, igen, att tro att någon ska känna till en referens som var aktuell då jag gick i gymnasiet, men, hey. Vi chansar!)

Men, som det oftast visar sig har jag lite för stora förhoppningar och personen mest troligt bara gillar att gå på bio lite då och då, eller ser till att boka in sig i tv-soffan om nån särskild favorit eller något som fått 3 eller fler plus i Aftonbladet går på fredagskvällen och lyssnar på det som spelas på radio.

Jag har tidigare inte fattat att folk faktiskt inte är så intressanta som jag vill att de ska vara, och hur lyckligt lottad jag är i egenskap av nörd. Att snöa in på grejer tycks faktiskt vara mer av en talang än jag trodde att det var, det har alltid fallit sig så naturligt för mig. Och om sanningen ska fram är jag lite besviken och konfunderad.
Vad gör egentligen alla dessa människor för att fylla sina dagar?

Fast i och för sig. Hade folk varit djupare hade Dr. Phil inte haft något jobb, som M brukar säga.

Snart i en rättsal nära dig!

Mr. Blondinbella och tillika juridikstuderande unge norrlänningen Nils skriver om hur man känner igen en våldtäktsman. Jag kunde inte vara tacksammare, nu vet jag att jag bara behöver akta mig för män med

□ förföriska ögon
□ och med ett uttryck av total otillit i ansiktet

Nu känner jag bara till två våldtäktsmän i min direkta närhet, och ingen av dem har särskilt förföriska ögon eller såg särskilt opålitliga ut. De är två vanliga jävla snubbar helt enkelt. Me oh my. Nils, du ställer hela min världsbild på ända, och inte på det där bra sättet. Det som grämer mig mest är att, pga av sin relation med Blondinbella så är det en jävla massa folk som läser hans blogg och folk, är ju som vi alla vet, inte alltid de skarpaste verktygen i lådan.

När Metro dessutom idag berättar om killen som våldtog sitt ex, och dessutom medgav att ja, hon sa nej, och ja, hon demonstrerade att det inte var vad hon ville och likförbannat blev frigiven för att öh, hon hade behå och trosor på sig och låg i samma säng, och öh, han var så sugen att han faktiskt borde få fortsätta - så blir man ju förbannat mörkrädd. DELS på grund av nämndemännens totalFAIL och dels på grund av deras attityd gentemot vad som faktiskt hade skett. Och det är på grund av såna här saker som Nils kanske borde tänka efter, inte bara en, utan två gånger innan han sätter sig ner och häver ur sig stereotyper som sammanfaller med myter som att man blir typ bara våldtagen på mörka skogsvägar om man är full, har kort kjol på sig och ser ut som att man vill det.

Ännu mer skrämmande blir det ju dessutom när hans flickvän nyligen blivit antastad. Hur i helvete tänker han? Fast iofs, Blondinbellas antastare såg förmodligen ut lite som Tito Beltran. Ni vet, italienare och chilenare är ju båda lite bruna i hyn och besitter förföriska ögon. Same thing, different name.

Mina vackra systrar and my ugly self.I min ilska så hjälper det faktiskt att titta på bilden längst till höger. Sad but true, that is my real face.

Dålig morgon = okontrollerat hat

Mitt morgonhumör är minst sagt bräckligt, och denna morgon vaknade jag av att hunden lekte med locket till rakhyvelsflaskan och såg att alla lampor var tända. Observerade att min karl lagt all tvätt (som jag omsorgsfullt hängt upp så det inte skulle bli skrynkligt) i en stor hög i en arbetsstol, gick in i badrummet där kaskader av vatten blänkte på hela golvet (ska det vara så svårt att lägga en handduk där innan man kliver ut i sin våta, fulla glory?) och med toapappersrullsrester i hela jävla lägenheten, curtesy of the dog. Och luddpappersrester (ni vet såna där klisterrullar man tar bort ludd med) på mitt ljusbord.

Självklart måste hunden dessutom ut. Slår på kaffet, drar på mig kläder, tar ut soporna och ut i skogen. Hunden vägrar dessutom behaga lyssna på mina kommandon, när vi väl kommit en bit in i skogen och verkar mest tänka
- Can't you see I'm fucking frolicing among the leaves, bitch!? I am currently one with nature and I ain't listening to no hoe like you!

Där brister det för mig. Jag börjar okontrollerat riva upp pinnar, kottar och löv och skrika på honom. Jag biter mig i läppen, i kindköttet, frustar och håret ser helt åt helvete ut. Jag drar hem hundhelvetet och börjar vika tvätt i vredesmod samtidigt som jag förbannar en myriad människor som fått humöret att gå helt åt helvete. Detta inkluderar;
M, Nero, mina föräldrar, min ena syster, Fredrik Reinfeldt, USA och Blondinbellas pojkvän.

Och nu ser jag att photoshop är nerstängt också, trots att jag lämnade det uppe med flit igår så allt skulle vara klart. A-W-E-S-O-M-E. Jaja. Bit ihop och dammsug lite istället, gnällkärring.