söndag, april 27, 2008

Svartsjukans friska sida

M var ute och festade i fredags, jag jobbade kväll och var oförskämt trött när jag väl kom hem efter en lååång promenad [spårvagnen dök aldrig upp men med en skön iPodplaylist kan man gå längre sträckor utan att det egentligen gör något] annars skulle jag definitivt ha hakat på. Hursomhelst, varje gång vi festar på skilda håll brukar jag förhöra M om de töser/pojkar som raggat på honom. Kanske låter konstigt, särskilt med tanke på mitt svartsjukeutbrott för nån vecka eller två sen, men jag tycker om att höra hur eftertraktad min karl är. Dels för att det bara bekräftar min goda smak och dels för att han får höra av andra hur bra han är. Självklart säger jag hela tiden hur sexig/snygg/begåvad/stolt jag är över honom, men att få höra det från andra lite då och då gör iallafall mig på gott humör så jag antar att det är samma för alla andra.

Tyvärr var det ett tag sen det hände mig, personligen. Folk raggar inte på mig längre helt enkelt och det känns lite surt. För oavsett hur mycket jag läst Bang eller försöker vara en duktig feminist så får få saker mig på så bra humör som när jag får komplimanger för mitt utseende. Det kvittar om folk säger att jag är begåvad eller smart, jag vill höra hur snygga bröst jag har. Helt ärligt, och ja, jag skäms för att jag tänker så. Särskilt med tanke på att jag inte gjort något själv för att ha det här ansiktet, det är bara mina gener, så egentligen borde jag vidarebefodra alla komplimanger till mina päron - jag är ju trots allt produkten av deras genpool, inte min egen. Men nog om det.


Hursomhelst, så berättar han motvilligt [för han förstår inte att jag vill höra om hur andra raggar på honom] att en brud som såg ut som
Sonja Schwarzenberger raggade på honom. Jag har för mig att hon kanske bor i Gbg, men är inte helt 100. Sonja, om du raggade på min kille skulle jag dö egodöden bigtime. Min flickvänsstolthet skulle få min huvud att svälla upp till enorma proportioner tills det exploderade och bara lämnade kvar en knölig, grå fläck på väggen. Får jag låtsas att du gjorde det, iallafall, snälla?

lördag, april 26, 2008

Skrik om du brinner

Snubblade in på Navid Modiris blogg Skrik om du brinner nyss, och blev sådära jätteglad, för även om jag inte tittar på filmkrönikan längre [mest utifrån principen att ingen nånsin kommer att vara lika bra som Orvar, som jag VET är löjlig, inte Orvar då utan principen] för att det är dåligt så gillar jag ändå Navid. Jag gillar honom och hans gudar och jag gillar hans texter, så det glädjer mig att jag kan visa mitt stöd för honom, inte som tittarsiffrastatistik från SVT, utan på en mer personlig nivå, i bloggstatistiken. Dessutom har han en sjukt fin banner.

En tjej i fårakläder.

Jag vill inte kalla mig själv för pojkflicka/flickpojke/pojkfröken eller dyl. Min pappa säger att jag är "karut" [betyder typ manhaftig] men igår hände något som inte har hänt sen... Ja, nånsin egentligen. Jag köpte en klänning. För att jag tyckte att den var söt, inte för att jag ska på begravning/zuluceremoni/studenten/bröllop. Nej, på helt eget initiativ kunde jag föreställa mig i den, ute i skärgården en varm sommarnatt och jag skulle bara se sådär hääärlig ut à la Hon dansade en sommar.

← Klänning från H&M, supersöta ballerinor från Din Sko, modebloggsihopsatt i PSCS3. Det kändes förvånandsvärt bra, faktiskt.

Min syster S som var med, tyckte jag var ett hopplöst shoppingfall, vilket stämmer och när jag stod där helt handfallen med x plagg upphållna för att gissa mig till om de skulle passa eller inte, förklarade hon lugnt och pedagogiskt att de har provrum för att de ska användas. Grejen är den att jag har försökt köpa klänningar förut, och en gång fastnade jag i en på H&M. Också halterneck, fast jeans. Så jag stod där, utan behå med en stretchig halterneckklänning fastlimmad över armarna och boobsen och greps av panik. Tackolov fanns min bästis i närheten, för att behöva kalla på personal i det läget hade känts högst penibelt. It scarred me for life.

Vi får se hur ofta jag har den på mig, men det kommer bli en gång iaf. För trots att man aldrig kan gå fel med jeans och t-shirt så failar den kombon på ett område; there's no easy access. Friluftssex är underskattat och jag ska ut i naturen i sommar, oavsett vad det kostar.

onsdag, april 23, 2008

Rub it in bara, Facebook!

Den senaste snokfunktionen på facebook är kanske den mest irriterande, nämligen den lilla rutan till höger som tipsar mig om people you may know, och det är väl snällt och så, praktiskt som man desperat vill utöka sin virtuella bekanskapskrets - vilket jag inte vill, eftersom jag knappt pratar med folk jag VILL prata med på facebook, men nu tipsar facebook mig om the ones that got away. * insert Ödessymfonin here* Gamla span visar sina trynen, och inte har de blivit slagna med fulpåken heller. Så vad facebook gör i det här läget är alltså att påminna mig om vilket kapitalt raggningsfaliure jag är.

Ja, snälla rara Facebook, I might know this person, men jag fick inte tillräckligt med tid/belysningen var inte tillräckligt skum/jag var för full/hade inte växt i mitt ansikte/kroppskontrollen var för dålig/han tyckte jag var ful/jag var en tönt/pratade för fort/högt/lite/mycket etc etc. Jag har blivit smidigare med tiden, och hade det blivit läge nu hade jag säkert inte varit så game. Men 19-åringen i mig vill fortfarande ligga med people you may know och bevisa att även hon kan baga en puma som han där, men tackolov vet det snart 24-åriga jaget bättre.

Smal men tråkig.

ÅsiktstorpedMicke tipsade om Facestat, där man bedöms på olika grejer med utgång från folks utseende. Självupptagen och inbillat snygg som jag är var jag natyrligtvis inte sen att testa själv, och såhär gick det; tråkig/medelsmart/halvsnygg (det blev en tie där)/singel/skinny (vinst!)/väldigt liberal/vit/21 år och opålitlig. Rätt nära ändå måste jag säga. Särskilt det där med opålitlig.

I avdelningen 'Sappy songs to make you nostalgic' hittar vi idag:

Dj Sbu - Remember when it rained. Jag vet att den är supercheesy, jag menar, det är en Josh Groban remix ffs, men jag har starka minnen till den här dängan. Om det är värmen som framkallar minnena från Sydafrika eller inte är oklart, men helt plötsligt är jag röksugen och vill ha en mangosmoothie i handen. Carrotcock, David la Bouche och Veronica, stjärnklara nätter och bongotrummor som spelas av stenade vänner. Fördom som faktiskt infriats, alla från afrika kan spela bongotrummor. Det är sant!

tisdag, april 22, 2008

Tick, tick, tick, BOOM!

Jag är livrädd för aracnoider. Alltså shitscared. Spindlar främst, små men inte stora eftersom små spindlar kan krypa in i huvet på dig när du sover och lägga ägg, det kan inte stora. Så tarantellor har jag inga problem med, det är små till medelstora som får mig att gråta som ett barn.

Som norrlänska fram tills 2007 har jag varit skyddad från fenomenet fästingar, och lyckligtvis klarat mig undan dem när jag hälsat på nuvarande och dåvarande pojkvänner som bott i söderläge på somrarna, men som nybliven hundägare fattar jag ju att detta är något jag kommer att behöva tampas med hädanefter. Nero gillar att leka i skog och mark och det är ju där de små jävlarna befinner sig. Men jag har ändå levt lite i förnekelse, så när jag hittade en knöl på Neros hals igår trodde jag att det var en vanlig hårtova [han är ju långhårig, så det är inte ovanligt] men när jag kollar lite närmre ser jag att det är EN FÄSTING! Trots att jag bara sett dem på bild tidigare. Jag hoppar till, börjar skrika som en crazyperson, springa runt i lägenheten, bort från Nero [som tror att vi leker och blir jätteglad] och det äckliga, låser in mig i köket, börjar tvångstvätta händerna/klia mig överallt samtidigt som jag störtbölar och hyperventilerar. Allt detta i 25 minuter. Man tror att man kan klara allt men sen händer nåt sånt här och man inser att man innerst inne är en blöt klump nerver som egentligen är helt inkapabel till ett normalt liv när en minimal parasit är i närheten. Det känns ju tryggt.

söndag, april 20, 2008

Jesus is lord.

Var inne på facebook för en gångs skull och gick in i en av grupperna jag är med i; I ♥ Cute With Chris och ser att min fanart finns i profilbilden! CWC har just gjort två liveframträdanden i Toronto och det verkar inte bättre än att min fanart på något sätt som jag inte förstår än har fått vara en del av showen! Hur coolt är inte det!? Så jag går in på Cutewithchris.com och hittar en bild på en katta med min fanart igen! Vilken roll har min fanart haft? I must know!

EDIT: This just in - MIN BILD ANVÄNDES PÅ BILJETTERNA TILL SHOWEN! Jag äger tamejfan hela världen!

EDIT II: Min tro på mänskligheten blir ytterligare lite ljusare när en viss vänlig själ vid namn Michelle i Ottawa erbjuder sig att posta sina biljetter till mig, som ett minne, utan kostnad. Att det finns så vänliga människor på riktigt, det trodde jag fan inte.

lördag, april 19, 2008

Geek of the Week; Internetnörden

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

fredag, april 18, 2008

Sökord. Tema : kroppen (eller What the hell were you thinking?)

Det här inlägget går främst till dig/er som upprepade gånger sökt på "benskördhet" och kommit till mig. Du/ni har ställer er även frågan vad "benskördhet" heter på engelska. First thing's first: det heter inte benskörDhet, det heter benskörhet. På engelska heter det osteoporosis. Ni är välkomna.

huvud i fittan - prova bildsöka på 'förlossning' istället.
ipod porr anal
stor fitta - Hur stor?
stora bröst burträsk - Gå till Konsum, där hittar du garanterat yppiga barmar.
stukning "foten" - If that really is your name...
ytter fitta - Har jag en på insidan med?!
"tjock och ond hals" - Jobbigt när halsen är ett överviktigt evil genious.
anal debuter
bra för tarmen/magen förstoppning - Fullkornsfiber och laxermedel.
egen fitta - En alldeles egen!?
vidriga bilder på levern

Att märka ord är en dygd har jag hört.

Vad gör egentligen alla vanliga människor om dagarna?

En natt för ett tag sen satt jag som vanligt uppe och tecknade, och medans tuschet torkade satt jag och pratade på msn med gamla vänner, främst Jon. Han satt uppe och skrev utkast till sin novell/poesiblogg och vi satt där i mörkret och började prata om hur tomt livet skulle vara utan vårt skapande och vilka personer vi skulle vara utan det. När Blondinbella sitter i tv och försvarar sitt shoppande in i döden pratar vi Alan Moore och Kevin Smith.

Jag insåg hur insnöad jag är i min lilla subgrupp när jag pratade med chefen om Geek of the Week och hon tipsade om en kollega jag kunde ha med, eftersom han är lite nördig och ja, jo, lite nördig är han, men om man jämför med mina vänner och nivån av nörd de ligger på är det liksom no contest. Om man säger att man skulle välja t ex en Star Warsnörd att ha med på lördagen måste jag genast ställa denne mot min pojkvän som kan nästan alla repliker från valfri SWfilm. Eller exets polare som äger en komplett stormtrooperdräkt. Nörderi är alltså serious business.


Dessutom hade jag en kund för ett tag sen, som gjorde det svårt för mig att hålla masken. Ung snubbe, 20nånting som pratade om sin kärlek för pandor och popmusik, var han hängde i Sthlm osv och
-Du låter ju som Mats Jonsson *tihifniss*, slank ur mitt 16-åriga alias på linjen. Nu, det är en väääldigt konstig mening för en halvblåst gymnasieelev att häva ur sig, men kunden regerade bara positivt,

-Läser du serier? Hey Princess är ju jättebra men fult tecknat, har du läst Ghost World?
varpå den lilla telehoran sneglar mot sin bokhylla och inspekterar sin Clowessamling och svarar
-Nej, alltså, jag läser ju inte serier, jag läste HP hos en polare för att jag hade tråkigt, vad är Ghost World?
Och det bar skitmycket emot min egen person att INTE fortsätta seriepratet. Jättefrustrerande, eftersom snubben verkade klyftig och att prata serier för X kronor i minuten händer inte varje dag... Fan ta min arbetsmoral.

torsdag, april 17, 2008

Drowning pool

I avdelningen Elins knark/randombilder hittar vi idag den här lilla snäckan. Jag knarkar förstås inte, men jag har sömnproblem vilket i vissa fall kan ha samma effekt som diverse rusmedel. Ni vet hur man brukar säga att konstnärer alltid tecknar sig själva/alt med attribut de själva vill ha? I det här fallet stämmer det, I want those gravitydefying boobs.

Förebilder/Efterbilder/Efterblivet

Bloggkommentatorerna skrev igår ett inlägg angående Kenzas rökning, efter att deras läsare bett om en reaktion på just detta, på grund av hennes roll som förebild för unga tjejer och jag blir bara trött i huvudet. Vilka är människorna som allvarligt talat bryr sig om vare sig en tjej som skriver dagbok på internet röker eller inte och huruvida hon ska eller inte ska förgå med gott exempel för sina läsare? Okej, ett - det har ni inte ett jävla skvatt med att göra. Två - hur idiotiskt det nu än må vara att börja röka så känner jag INGEN som börjat röka för att deras "förebild" röker. Om man nu tillhör den kategorin måste man vara dum i huvudet och snabbt som fan hitta andra sätt att känna en gemenskap med folk.

Kenza är alltså 16. När annars i livet ska det vara tillåtet att prova en massa dumma grejer och komma undan med det? Hur intelligent låter det med en 25-åring som började röka i höstas, t ex? I egenskap av gammal rökare [rökfri sen i sensomras] relaterar jag både till rökarna och till icke-rökarna. Jag sidear med rökarna när någon okänd jävel börjar hosta menande i närheten av rökare, samtidigt som de luktar som en fransk bordell själva. Jag väljer ickerökarnas sida när jag ser gravida och folk med barn röka i närheten av sina telningar [det gjorde jag iofs även som rökare] och ja, det luktar förjävligt.

Samtidigt vet jag att ungefär 70% av alla bekantskaper jag gjort sen jag var 16 skulle försvinna om jag inte börjat röka och det är bekantskaper jag gärna behåller. Det finns en loyalty amongst smokers som jag älskar, dvs att man ogenerat kan gå fram till en rökare och fråga om man får en cigg och räkna med att sekunden senare ha en mellan fingrarna, för vi har alla varit där nån gång, att man glömt ciggen hemma och blir så jävla röksugen att man inte kan hålla sig och man ifrågasätter det aldrig. Rökare finns i alla klasskikt, så rökningen blir något solidariskt, tiggare och nämndemän har bommat cigg av mig och vi har haft det mysigt tillsammans i vårt gemensamma rökmoln. Det är zen på så sätt att man får de där 7 minuternas paus nån gång i timmen då man bara kan stänga av allt och vara sig själv för en stund.

Jag blir så förbannad på folk som sätter etiketter på folk som förebilder när de inte bett om det eller ens strävar efter det och sedan blir förbannade när deras förebilder inte beter sig som de vill att de ska göra. Vilka är egentligen riktiga förebilder? Ghandi var ju hebefil OCH rasist, visar det sig, han är inget helgon. Prinsessan Diana var otrogen och påven går inte ens att lita på eftersom han skyddar de pedofiler som finns inom katolska kyrkan så vem kan man söka sig till om man nu så gärna vill ha en förebild? Svar: ingenstans.

Crashcourse: "Förebilder" är människor. De har laster, går på toaletten, är otrogna, har konstiga böjelser som du aldrig får veta och när ingen ser petar de sig i näsan, precis som du. Du vet vad man bör/inte bör göra, du behöver ingen att berätta det för dig eller leva som, fattar du det? Och om du nu så tvunget behöver nån så är kanske en 16-årig modebloggare inte det smartaste valet.

onsdag, april 16, 2008

JellyBelly

Jag är livrädd för maneter, trots att jag knappt sett någon men de är sjukt estetiskt tilltalande, måste jag säga. Jag vet inte vad jag vill säga med den här bilden, men jag gillar den. Den är inte för något särskilt alls och jag har blivit texturbög på äldre dar. I den här bilden har jag använt betong, och i tidigare bl a rispapper och linne. SER NI VAD TRÅKIGT DET BLIR NÄR MAN PRATAR DETALJER!? Det är en bildjävel. Maneter + pojke som ligger + blått = feen bihld. Såja.

I min serieblogg bloggar jag inte särskilt mycket om serier längre, jag lägger bara upp bilder, som det lata lilla luder jag är. Jag saknar min ilska runt serier och seriefenomen i sverige, men jag har ingen koll längre. Jag saknar att prata serier till morgonkaffet med, men M är mer design än serier så det går liksom inte och när jag besöker Serieframjandets forum är det bara tråkigt. Jag måste jobba mindre och vara mer social. Yes.

måndag, april 14, 2008

Hur min hund knullar min lillasyster? Är du seriös?

OK, nog får fan vara nog när det mest lästa av mina blogginlägg är det om zoofili och när det näst mest sökta ordet efter mitt eget nick har med tidelag att göra.
Såpass illa är det att jag sammasatt alla djurrelaterade sökord till en enda spalt, här till vänster. Det är ingen liten lista.
Visst är det lustigt att vi har så stränga regler när det kommer till vanvård av djur, etc, så så länge man
rastar sin hund var 4-6 e timme är det okej att spänna på den då och då?Vilket logiskt tänkande har kommit fram till det här?


Senaste jag fick ett samtal på jobbet där hundsex var på menyn var alltså igår. Innan dess var det kanske 3 dar sen. Varje gång jag kollar min bloggstatistik möts jag av tidelag, tidelag, tidelag. Jag har tidelag på jobbet, eller okej, inte riktigt, men jag ombeds att utföra tidelag i fantasin samtidigt som mitt lilla monster ligger vid mina fötter och fattar inget när jag ilsknar till och säger "Nej, jag känner mig inte bekväm med hundsex, jag är ledsen" med sträng röst.

Och alla ni idioter som GOOGLAR efter djurporr. Snillet som sökte på "Free porr tidelag" ... Jag hoppas att dina språkkunskaper begränsade ditt sökande såpass att du tröttnade. Hur lång tid kan det ta att ta reda på vad tidelag heter på engelska om man nu är intresserad av det? Dumjävel.

Djur är för fan helt försvarslösa i såna här sexuella kränkningar, ni måste förstå det, hur ni än bortförklarar att djuret gillar det. Tack så jävla mycket,
Miljö- och Jordbruksutskottet för att ni skrotade förslaget att förbjuda tidelag igen. För folk verkar ju ändå inte vara intresserade av att knulla djur, eller hur?

I can haz comments?

Jag följer en del tecknarbloggar, såklart, allt annat vore väl oproffessionellt? Jag följer alltså ett tjugotal grymt begåvade tecknare, kända som okända och när de lägger upp bilder de tecknat i sina bloggar får de högst 2 kommentarer per bild. Samma sak med mina egna bilder [hade jag inte kunnat få detta till något personligt hade jag väl knappast tagit upp det eller hur?]

Vad beror det på? Jag kommenterar själv bilder jävligt sällan, så jag är en lika god kålsupare för att man bara har två egentliga utvägar:
1) Säga hur fin bilden är och låta resten vara osagt. Och det är ju ganska pointless och lite tapigt.
2) Berömma bilden men samtidigt kritisera dess brister/ såga den helt [vilket man ogärna gör, eftersom det ofta rör sig om människor man inte känner]

DOCK sårar det såklart lite, när man lagt upp en bild som man själv tycker är skitfin och kommentarfältet ekar tomt, trots att jag är väl medveten om detta. Och ännu mer sårar det när såna här bilder får betydligt mer kommentarer. Jag vet att det är billigt att bortförklara internethat med ursäkten att man är bara aaavundsjuk, men i det här fallet kan jag säga att det stämmer. Klart som fan jag är avundsjuk. Jag vill ju också ha kommentarer.

Bara för att jag jobbar som illustratör behöver det väl inte betyda att jag aldrig behöver en klapp på axeln ibland? Hockeyspelare får ju alltid beröm när de gör sitt jobb.

lördag, april 12, 2008

Geek of the Week: Filmnörden

Namn: Jon Gustav Eriksson
Nördområde: Film
Ålder: 21

När insåg du att du var en nörd?
- 17,18 tror jag. Men en längre tid så undertryckte jag mitt nörderi och kallade det bara för ”brinnande intresse”, intresse my ass kan jag säga nu. Jag upptäckte mitt nörderi när jag gick filmgymnasiet i Visby. Processen var rätt enkel, när man upptäcker att man kan prata timtals om små nischer inom filmhistoria (se: Europeisk stumfilm, Italiensk Neo-realism, Produktions-koden osv.) så är steget inte långt ifrån att kalla sig själv för nörd. Att jag dessutom började kunna dra lama skämt om ämnet som ”Ja, men tysk expressionism är ju färgglatt och så........... NOT” (JA, jag har sagt det. I regret NOTHING) kunde ju också tolkas som en indikation.

Vad är det just med ditt nörderi som är så intressant?
- Det är olika. Med tanke på mängden information och film så kan jag snöa in mig på ett område åt gången. Mitt favoritområde har länge varit musikvideor och animation, enligt mig det svåraste medierna inom film. Ugh, jag vet inte. Bara en äkta nörd skulle någonsin förstå mig. *drar på baskern och tappar upp ett glas rödvin från boxen*

Hur många timmar om dagen lägger du ner på nörderiet?
- Mycket olika från dag till dag, varierar mellan ungefär 30 minuter till 5 timmar. IMDB.com ligger först i bokmärkelistan, nedladdningslistan i Azureus är full och bokhyllan är full av filmhistorieböcker (mest för de fina bildernas skull). Jag tröttnar liksom aldrig på att kolla obskyra filmreferenser.. Informationen är oändlig.

Har din position som nörd någon gång varit hjälpfullt i ragg-situationer?
- Nej, men om du skulle ha frågat ”Har någon av dina mostrar någonsin ringt dig för att fråga om vilket år XXX producerades och vem som var kostymansvarig klockan elva på kvällen” så skulle du ha varit spot on. Jag antar att hålla långa monologer om Sfs storhetstid inte är något större afrodisiakum.Däremot har pojkvännen en liten fetisch för nördar, SCORE!

Ditt bästa nördtips just nu?
- Att skaffa boken 1001 Movies to see before you die och börja bocka av (Jag ligger på 600 filmer, du är här med utmanad!). En film som jag rekommenderar alla att se är The Tracey Fragments, Ellen Page-hypen är välförtjänt, kanadicken kan ju agera för fan. Ett annat nördtips för den yngre generationen är att plugga på filmgymnasiet i Visby, värsta Bergman-simulatorn.

Vem/Vilka skulle få dig att bubbla sönder dina nördtrosor om du fick träffa dem?

- Kevin Smith skulle få mig att kräma rätt rejält, fast iofs så skulle det nog inte vara någon större bedrift att träffa honom. Kanske Liv Ullman, poor bastard. Bergman tog i för hårt och nu är hon fucked-up for life. ”GRÅT LIV, DU VILL JU TA LIVET AV DIG, DIN MAMMA HATAR DIG FÖR FAN. GRÅT JÄVLA NORRBAGGE”.

_____________________________________________________

Detta är alltså del ett i min nya följetong Geek of the Week, där jag presenterar de underbara nördar jag har i min bekantskapskrets. Vill ni ragga på Jon, prata film, berömma hans fina näsring eller läsa grejer han skriver vänder ni er bäst hit eller hit. Nästa lördag får ni en ny nörd!

fredag, april 11, 2008

Life in cartoon motion

Jag har funderat ett tag på att lista mina aimerade favoriter i kategorin "musikvideos" UTAN att ta upp helt förutsägabara videos som Ahas Take On Me, Peter, Björn and Johns Young Folks eller Fannyspacks Cameltoe, fastän den får mig att dra på smilbanden. Så, utan nån särskild rangordning kommer här mina favoriter:

Squirrel Nut Zippers - Ghost of Stephen Foster
Gorillaz - Dirty Harry
Mika - Lollipop
Cher - Dark Lady
Pearl Jam - Do The Evolution
Kid Koala - Basin Street Blues
Mew - 156
The Notwist - Pick up the Phone
Radiohead - Paranoid Android
Björk - All is full of love
Linkin Park - Breaking the habit
Tool - Prison Sex

Måste nog påpeka att Linkin Park inte tillhör en musikfavorit, men videon är supersnygg och då får musiktycke i detta fallet vika av lite.Och över min döda kropp att Britneys senaste skulle komma med, även om det är förståeligt att hon drar till med en animerad efter håravfall/psykbryt/föräldrafaliure, men så snäll är jag inte.

Smek mitt ego

Omröstningen är klar, och det är ju MIG ni vill läsa om. HURRA! Jag känner mig smickrad och självgod i nuläget, men, näst flest röster fick nördarna - så jag tänkte att man kanske skulle göra nåt med det, kanske införa en Geek of the Week-intervju med någon av mina eminenta nördvänner?

Hur låter det? Och har ni några önskemål? Några önskenördar?

Lillebror, bapapa! Bli inte som jag när du blir stor!

Jag har en lillebror på 3 bast. Han gillar Spindelmannen och dinosaurier.
Han är dessutom ruskigt söt.

onsdag, april 09, 2008

Vilda äventyr i naturen.

Jag har stukat foten. Kanske brutit den. Amputation kan bli en påföljd. Det gör så jävla ont. Jävla klantarsel.

Jag har parkerat mig på soffan, M daltar med mig och bär runt mig lite när jag behöver, men i övrigt rör jag mig så lite som möjligt. Scarfer från Indiska har fått agera bandage, men jag vet inte om jag mumifierat foten rätt, den känns mest varm och gör likförbannat ONT. Jag telesexar ikväll, så även om gnistan är som bortblåst så kommer mina fejkade onanistön åtminstone låta realistiska. Alltid något.

Det är ju helt särt att jag inbillar migsjälv att bara för att jag är från norrland så ska jag ha nån speciell skogsgen, som gör mig lättfotad och snabb som en vessla som fort det är lite mossa och kottar i närheten. Min rumpa att jag har. Lidandet fortsätter.

No more Ms I love you short time, many times, för 19,90 per minut

Trogna läsare har kanske förstått att jag har tröttnat rätt hårt på mitt telesexande och jag har äntligen vågat ta upp det med min chef. Via mejl, visserligen, eftersom jag har grava problem med att säga nej. Ni kan fråga alla telefonförsäljare som varit i kontakt med mig, innan jag lade in mig själv i NIX-registret.

Det kändes otroligt pissigt att mejla henne om det, men min chef kan vara otroligt påstridig och kämpar tooth and nail [vad heter egentligen det på svenska, det är som bortblåst!] för att hålla mig kvar, med smicker, försök till ändringar av schema osv. Sanningen är den att ja, OK. Jag spenderar hur många timmar som helst på linjen, helst sjukt att så många av mina kunder tror att jag går i gymnasiet på riktigt - man kan inte ha håltimme/skolka jämt, liksom, men att minska mina timmar skulle ändå inte kunna förändra min inställning till jobbet i det här läget.
Men hade jag pratat med henne phone to phone hade jag mesat till och förmodligen gått med på att fortsätta.

Det har inte med kunderna att göra, jag har än så länge inte haft någon som varit otrevlig eller så. Men svenska män är otroligt ensidiga och det börjar komma till punkten att om jag får höra frasen
"slick och sug och så" när jag ställer frågan vad de gillar så skriker jag rätt ut i falsett. Men det är bara en liten bi-sak, de riktiga är att jag kan inte koncentrera mig på tecknandet ordentligt, att jag är så begränsad till mig egen lägenhet att jag få lappsjuka och jag kan inte spontant göra nånting. Inte ta en spontanöl, inte gå till affären om mjölken är slut, inte umgås med mina vänner. Ingen fritid, whatsoever. Jag blir fruktanvärt tråkig, livgnistan tas bort och inspirationen får man leta fram med skallgångskedja.

Det ska inte vara så. Så nu får det vara slut. Frågan är bara om man ska förvarna sina favoritstammisar och säga hejdå ordentligt? De förtjänar ju det, efter de enorma summor pengar de lagt ner på att prata med mig. Hoppas bara jag var värd det:P.

tisdag, april 08, 2008

För att jag också är en fangirl. Som tycker om att rita laser. Och katter.

Okej, lite pinsamt kanske, men detta gjorde mig deliriously fetglad. Yey for me! Kolla här! Jag är inte värdig, Chris. Och kolla på senaste avsnittet av Cute With Chris genast.

måndag, april 07, 2008

Slupdate

"för att en tjej som jag inte känner pratar med min kille över msn om vardagliga saker."

GLÖM det. Christiiiiine* skrev just och frågade om M fortfarande har kvar nakenbilderna på henne *tihifniss* Klart han inte har din überwhore! Måste dock klargöra att jag inte snokade, jag stängde ner ett spel och hon hade just skrivit, fönstret var alltså redan öppet och läsandet var en ren reflex. For real.

Alltså, okej. Jag kunde ha köpt att hon skrev i all vänskaplighet tidigare [i en värld av rosa tuggummi, fjärilar, soft musik i bakgrunden och fin whiskey] men i verkligheten vet jag hur tjejer funkar, så när hon ena minuten går från att prata om att gå ut med hundarna, för att nästa plantera in tanken på sin nakna kropp i Ms huvud är det väl rätt klart att hon inte har rent mjöl i påsen. Eller är jag bara paranoid? Jag är nog bara paranoid. Jag vill ju tro gott om folk och allvarligt talat, jag kan inte ens klandra henne. Hade jag fått smaka på M och sedan utan någon egentlig förklaring inte fått fortsätta med det skulle jag nog också få en hangup och göra mitt yttersta för att få smaka lite igen. Han gör ett lasting impression, den karln och hon har mina sympatier.

Det händer att ytliga killkompisar kommer med sexuella förfrågningar hos mig också, men då blir jag sned på allvar och istället för att plantera ytterligare bilder av min dunderheta bowdeh planterar jag bilder av t ex min derrière med extrema mängder rövsvett/hår/irriterad tarm. Är det något jag är duktig på är det att krossa folks illusioner av mig och ibland kommer den väl till hands. Tyvärr har inte M samma fallenhet för äckel. Så, nu har jag gnällt lite. Bra nu.

*Fingerat namn.

söndag, april 06, 2008

Klockan är sent när M smyger in i sovrummet och gör sitt yttersta för att inte väcka mig, något han misslyckas med, eftersom jag är sjukt lättväckt.

- Nejbeybe, fortsätt sova! Jag ska bara hämta en grej.
- *smack*smask* Beybeeee... Vad är Falungong?
- ...
- De är dumma va?
- Ja, beybe. Falungong är dumma. Sov nu.

Ms Brightside

DISCLAIMER: Jag vet att svartsjuka beror på osäkerheter hos den svartsjuke individen. Jag vet att alla tjejer som tittar/pratar med M automatiskt inte vill ligga med honom. Jag vet hur fult svartsjuka är och föraktar det nåsågudförbannat. Jag vet att coola brudar inte är svartsjuka, för är man trygg i sig själv blir man inte svartsjuk. Jag vet allt det här och har predikat om svartsjukans fula tryne så länge jag kan minnas, men ibland så ambushar det en och så är man där och jag blir så jävla arg. Inte på M, inte på bruden som interagerar med honom utan på mig, av alla ovan nämnda orsaker.

På fredagnatten kommer jag hem från jobbet, småtjattrar lite med min karl och loggar in på mitt andra jobb, slökollar några bloggar och ser att *insert random tjejnamn här, äh, vi kan kalla henne Christine* har skrivit till M på msn. Nu, Christine som vi kallar henne, är tjejen som M halvdejtade
i samma process som han blev tillsammans med mig, så jag avlägsnar mig snabbt från datorn, eftersom jag inte vill "råka" snoka, eller göra ett övertramp i Ms privatliv. Hans msnkonversationer får han berätta om, om han tycker det är relevant, liksom. M kommer in i rummet igen, i samma bråkdel av en sekund som jag sneglat på msn-rutan.
- Vill du se vad Christine skrivit?

Jag mörkar naturligtvis, eftersom jag är osunt stolt och vägrar erkänna min egen snoopyness

- HAR CHRISTIIIINE SKRIVIT? DET VISSTE JAG INTE!
- Beybe, jag såg att du såg.
- Okejrå, vad skriver hon da?

Tydligen har det tagit slut med hennes pojkvän alldeles nyligen och då är ju en naturlig fortsättning på det att höra av sig till min kille. För att kolla läget, civilstånd osv. Helt naturligt, i sig, tror jag. Det verkar logiskt. Hon undrar varför han inte hört av sig, tjatar om hans nummer och att han ska smsa osv osv. Till saken hör bara att det lilla tattarludret har mmsat bilder på sina boobs till honom tidigare. Som säkert är mycket större och finare än mina.För M är precis såhär pedagogisk, han döljer inget utan berättar saker för mig som i slutändan kan uppfattas som oklart. Dessutom tror jag att hon har långt hår, och hon är sådära lagom lång och allt det där jag inte är, så jag blir osäker och börjar skämtskrika SLANK! [underbart ord, sammansättning av slut och skank och är alltså den högsta nivån av slampighet man kan nå, signerat Ms America] och HORA och andra totalt ovärda och fula ord, för att en tjej som jag inte känner pratar med min kille över msn om vardagliga saker.

Jag inser hur jävla dum i huvudet jag är, försöker dölja att jag är svartsjuk och då blir det ju naturligtvis bara värre. Sen blir jag lessen för att M aldrig har gett mig anledning till att inte lita på honom, och genom att bete mig på det här viset kastar jag liksom skit på tilliten. Så jag tar en promenad. Lugnar ner mig lite, tänker logiskt och försöker intala migsjälv att när det ändå kom till kritan ville han ha mig. Inte henne.Fastän hon säkert har supersnygga pattar...

fredag, april 04, 2008

Respect the cock! Tame the pussy!

Nu när jag lix sitter här och bloggar måste jag passa på att berätta om drömmen jag hade igårnatt för jag börjar ju misstänka att jag lider av sexualitetsförvirring eller sexualneuros.

Okej, jag går på Kamvägen i Burträsk, där man kommer från Skråmträskhållet. Det är soligt och jag går fram till en bil där en massa människor jag inte känner igen håller på att packa för en roadtrip, men tydligen är vi vänner och jag ska med. Jag hamnar i bakluckan och vi kör kångt, men hamnar egentligen bara 600 meter bort, där vi kliver in i en liten stuga
[som inte finns i verkligheten] och jag packar upp min madrass och rullar ut den på golvet. Ut ramlar en fet, rosa katt. Skölpaddsmelerad , jättefin, tjock och belåten.

Det säger sig självt att den här katten är min nu. Bara min och hon älskar mig. Det är bara en liten läskig detalj med den här kattan. Hon har en stor fitta på magen. Hon är helt hårlös och hon har en fitta, säkert dubbelt så stor som en normalstor fitta men utan yttre blygdläppar, på magen.

Vafan innebär det här? Och varför utspelar sig alla mina skumma drömmar i Burträsk? Har jag nån läsare som kan drömtyda? Hilfe, bitte!

MENergy!


Typ det roligaste jag sett den här veckan! Ja, det är skitirri med YouTubefilmer i blogginlägg, men i det här fallet måste jag beordra er att titta. GÖRENURÅ!

The 90's behöver fan inget försvarstal.

Jag gillar Schyffert, don't get me wrong, och jag har inte sett hans The 90's - ett försvarstal kan också tilläggas, så jag utgår enbart från dess namn i det här läget. Ok, kläderna var rätt intetsägande och jag växte ju upp i en håla i norrland så riktigt trendmedvetna var vi väl inte, när jag levde på 90-talet [för er som saknar koll kan det tilläggas att jag var mellan 6 och 16 då] men såhär som vuxen [ehm, ja] blir jag 90'snostalgisk hela jävla tiden.

Majoriteten av mina favoritband hade sin storhetstid på 90-talet och jag var helt enkelt för lost för att uppskatta deras storhet, för jag mitt tröghuve har ju upptäckt detta efterblivet sent. Jag skulle vilja säga att jag mindes var jag var när man fick veta att Kurt Cobain tagit sig av daga, eller åtminstone valt sida i britpop-bråken ... men det kan jag inte. Dels för att jag inte vill ljuga och dels för att jag var så lost att jag faktiskt lyssnade på Hanson. Och skämdes inte för det.

Jag använde foundation som en galning i helt fel färg, var rågblond, hade Fruit of the Loom-hoodies och visste knappt vem Chris Cornell var alls. Jag hade ingen aning om hur underskattade The Prodigy är och jag fattade inte det förrän mitt ex introducerade mig för låtar som inte var Firestarter.
Jag har Smashing Pumpkins, Cranberries, Pixies, Pearl Jam, Blur, Radiohead, Temple of the Dog [My Gods! Det är Vedder och Cornell ihop! The Ultimate ffs!] The Wannadies, Silverchair, REFUSED... Alltså, ja. Om 90-talet var pissigt i övrigt så kompenseras det genom musiken.

Det gick så långt, att när jag väl upptäckt detta underbara blev det ett kriterium för när jag lurade till mig personer av hankön för mysiga stunder. Lyssnade han inte på Pearl Jam gick han bort. Om han var snygg kunde grunge i allmännhet ge honom ett backstagepass till the wonder that is Elin. Äh, vem försöker jag lura? Han behövde egentligen bara vara snygg.

Nittitalet, bry dig inte om Schyffert, allt är förlåtet. Du gav mig Eddie Vedder och drömmar om att nån dag kanske klä i flanell, flottigt hår och var inkörsporten [janulåterdetminsannläskigt, eller hur?] till en grym musiksmak. Sånt får man inte serverat varje dag.

torsdag, april 03, 2008

My girlfriends boyfriend

Som ni kanske sett har jag tagit bort min fjolliga iPodlista och länkar istället till mitt aktiva blandband på teh internets, som Jon Gustav tipsade mig om, eftersom det är vad de coola kidsen gör nuförtiden och jag kan ju inte vara sämre. Hursomhelst, det är ett jäkligt mysigt påfund eftersom man laddar upp låtar från sin egen dator och låtarna förblir hela. Så slut är dagarna där man bara får lyssna på 30 sekunders previews, här kan du ladda upp typ 12 låtar och länka till den dära special someone som du vill ragga upp i bästa HiFiRobbie-stil, för även om kassetten är sjukt snygg i sig måste man ändå säga att dess dagar är över. Jag ska blogga ordentligt snart, men nu måste jag fan till jobbet. Jag har fräknar igen! YEAH!

tisdag, april 01, 2008

Elin och de 40 rövarna

Okej, enkäten till höger är en fuling, jag vet det. Jag avskyr inlägg av typen "Hej läsare! vem är du?" [även om jag är förbannat nyfiken på er som inte kommenterar] och "Vad vill niiii läsa om i min blogg, fniss, tihi." FULT och FEGT. Dessutom har jag statistiken från Google Analytics, men om jag ska tro den så vill ni läsa om pr0n. Och det går ju förbi min vanföreställning om att jag är remotely interesting så... Där får ni. Rösta och jag skall lyda. Oavsett om det innebär att jag måste instifta ett porr-tips i veckan eller en fanbild på TH-Bill. Förlåt, men det är fan för er skull!

Öh, och ja, det kanske jag inte ens behöver påpeka: Motsvarar inte resultaten mina förväntningar kommer jag naturligtvis att ignorera dem totalt. PUSS!