Om jag fick vara man för en dag...

Skulle jag vilja vara Jan Bielecki. Senaste veckan har jag drömt att jag varit honom 2 ggr. Det var så jävla skönt.Allt jag ville rita bara flöt ur mig och blev perfekt färglagt. Hade han inte varit så förbannat trevlig hade jag hatat honom i min brinnande avundsjuka. Så sjukt begåvad. Den lille fan. I mina fantasier har Jan aldrig en dålig dag, tecknarmässigt. Han är Penn-Jesus, tamejfan.

Cesi n'est pas allmännbildning, tydligen.

Jo, Göteborgs Kommun sätter ju i dagarna igång med sin städkampanj, som jag och M designade t-tryck till. Allt är gott så långt och jag tycker fortfarande att det är ett beundransvärt initiativ från Göteborgs Stad. MEN - and this is where the gnäll begins - det finns en liten detalj som under processen gjort mig lite... förnärmad, om vi ska uttrycka det jävligt delikat. Ms design baseras på konstverket ovan - med vissa ändringar. En Magritte-pastiche alltså. Där pipan har blivit en sopsäck och texten ändrats till Cesi n'est pas une problème. Ni känner alla till tavlan. Alla har sett den där pipan NÅN gång. Men, på kommunen förstod man inte paralellen. Alls. Så, på den slutgiltiga t-shirten kommer texten vara borttagen. För att de som styr den här staden inte förstod vad det var. Hela idén som designen bygger på har gått förlorad. Det här är nog det värsta caset av "kunden har alltid rätt... fastän kunden är en idiot" jag nånsin varit med om.

Orchidpussy in Shaved Pussy

Dags för ännu en könshårsuppdatering. Jag har ju tidigare bloggat om mina problem med inåtväxande hårstrån och röda prickar och allt sånt där som är standard om man vill undvika att känna att man har en lovikavante mellan benen. Och, mest på grund av lathet på rakhyvelshandlarfronten, har jag slarvat lite med rakningen as of late, (eftersom jag inte vill att min skäggbiff ska se se ut som gammal rekvisita från Motorsågsmassakern) såpass mycket att M häromdagen i ett elakt nyck gav mig ett frontal wedgie, jag börjar oja och aja mig, varpå han missförstår totalt och tror att han luggat mig i mitt pubis. Därefter får jag mig en uppmaning att ta hand om det. Är det tillräckligt långt att lugga så är man ju en wookie.

HSH. I fredags rakade jag bort det mesta, allt var frid och fröjd och jag passade på att inte ha på mig trosor på hela helgen, jag var ledig och var bosatt i mina mysbyxor. Inte ett spår av röda prickar så långt ögat kunde nå. Och idag, eftersom jag jobbar, så tog jag på mig trosor (harregud, even I have some standards) och tror inte fan att de röda prickarna uppenbarar sig bara en timme efter trospåsättning!

Så då återstår frågan; avstå från trosor i all evighet eller betydligt minskade chanser att vara på den mottagande ändan av en muntlig presentation? Det här hade ju kanske varit en självklarhet om man, som jag, inte hade den lilla tvångstanken att chanserna för att man kissar ner sig spontant ökar betydligt i brist på trosor. Jag vet, jag har inte kissat ner mig på säkert 20 år och jag är konstigt funtad. Så, i min quest på inga röda prickar kan trosbristen ursäktas som kognitiv beteende terapi och inte att jag är ett nymfomaniskt monster med scoutinställning till sex. Jamendåså!

Metroblogga? RLY?

Min bättre hälft har legat på mig på sistone ang hela varför bloggar du gratis när du kan blogga på metrobloggen och kanske få in lite dough på något du skulle gjort iallafall- grejen. Och han har en poäng, det har han. Jag skulle ju ändå blogga och de små penningar som skulle trilla in skulle vara en överraskande bonus. Men jag tvekar. Och varför gör jag det? Jo;

Jag är inte ens säker på att det skulle löna sig ens, plus att jag skulle känna mig lite som en sellout, trots att jag är INGEN. Jag fattar att det lönar sig om man är underbara fröken Fridén och jag vill att hon fortsätter göra balla grejer, så jag klickar gärna in mig x ggr om dagen hos henne. Men, de pengar jag vinner förlorar jag i layout och möjligtvis läsare. ELLER att jag ska få en knäpp och börja mikroblogga inlägg i stil med "nu har jag ätit frukost, detvar gott" i försök att få mer klick. (Inte ens jag litar på mig!)
Jag vet ju att jag har några metrobloggare som läser mig - skulle ni kunna bekräfta/avfärda några av mina huvudbryn här?

Är det så värt som M inbillar sig, om man bara har runt 200 läsare om dagen, och hur funkar det med dem som läser en via RSS? Och ni andra, skulle ni sluta läsa om jag bytte?

I avdelningen jobbiga grejer;

Otillräcklig och möjligtvis stalkad

Jag har inte lagt upp nån ny bild på evigheter,och det är fan för fullt upp för att jag ska kunna lägga upp något som är OK att visa. Det här var nästan det enda jag kunde hitta, ett knappt påbörjat porträtt av min lillebror som min käre fader såsmåningom ska få. Börjar skönja ett mönster med ap-poser här... Hav tålamod, ni som mest kommer hit för bilderna. Det kommer. Jag kan som inte bara säga när, riktigt, men jag är tecknarsugen av bara fan.

Serieveckan pågår ju just nu och tydligen kom det förbi en man med skägg igår på biblan och frågade efter mig. Kallade sig typ 'kollega från mina telesexdagar' eller nåt. Eh... Ett, inte fan hade jag några kollegor. Jag hade mina chefer, Tanja och en tjej till, varav ingen av dem längre jobbade på linjen, så det räknas inte riktigt. Två, jag tror inte jag känner nån i 30-45årsåldern med skägg här i stan. Tre, är det en gammal kund som lagt ihop två och två och hittat mig genom bloggen - snälla sluta genast med att försöka träffa mig, om du läser det här. Jag blev genuint freaked out och kan inte föreställa mig vad en gammal kund skulle kunna tänka sig få ut av ett möte, för, ehum, newsflash! - tjejen du pratade med på telefonen... Är ljusår från hur jag är på riktigt. Du blir bara besviken. Nämnde jag förresten att jag har en enorm, blodtörstig schäfer som älskar sin matte över allt annat?

Watchmen

Nyss hemkommen. Intryck som satte spår:

☺ Castingen på Comedian, Rorschach och Night Owl satt fan som en smäck.
☺ Introt var typ det snyggaste jag sett på länge, gjorde mig skitpepp och sedemera lite besviken.
☺ Doktor Manhattans penis. Borde fan ha en egen bylinebild på imdb. Nej, skämt åsido, jag var rädd för att de skulle fega ur där och är glad att de inte gjorde det. Och den hade förhud!
☺Att de följde så många av panelerna såpass nogrannt. Hade jag varit Dave Gibbons hade jag kunnat dö lycklig nu. M å andra sidan tyckte att slavandet under panelerna var lite som en Westlife-cover.

24 going on 31

Malin 'Anonymia' Svedjeholm utmanade mig att lista 4 saker jag måste göra innan jag fyllt 31.
Jäkligt svårt att lista, har ju gjort en del än så länge, måste jag säga. Men, om jag måste lista något så blir det nog:

1.) Hoppa bungy-jump. (den här långa tjejen är ironiskt nog höjdrädd)
2.) Äta orm/dricka ormblod. (som en stärkande grej, jag är ormrädd med)
3.) Vistas inuti en pyramid i Egypten. (ännu en grej jag är motsägelsefullt rädd för. Älskar pyramider/egyptologi men har cellskräck)
4.) Köra i bil i minst en kilometer. (är en samhällsfara bakom ratten, intalar jag mig)

Gotta love the irony.

Bloggkommentatorerna släpper sina greatest hits på Vulkan, och i kommentarerna ber tjejen bakom bilden som pryder bokens omslag (som gjordes när de bloggade gratis, på blogg.se) dem att kontakta henne, eftersom de aldrig frågat om de får använda bilden.

Detta bara ett par veckor efter de bloggat om hur de retar sig på bloggare som lägger upp bilden utan att nämna var den kommer ifrån. Salta den räkningen ordentligt säger jag till tjejen som gjorde den.

Det är så jävla knäppt att folk inte fattar att bilder inte uppstår ur tomma intet. Datorer kan göra mycket, det kan de, men for fucks sake. Kom igen. Vad trodde ni?

Förstår ni inte att såna här saker oftast görs av människor som har jobb som alla andra och gör sånt ni tror kommer fram ur arslet på folk om nätterna, eller bara manifesterar sig ur tomma intet, PÅ SIN FRITID. Arbetsbördan för 'ett riktigt jobb' PLUS 'det kreativa' blir typ 200%. Inte konstigt att så många av oss lider av sömnproblem. Och ja, vi kanske är lite dumma i huvudet som väljer knepigare yrken, men allt vi vill är att göra det vi älskar. Det minsta ni kan göra är att visa oss respekt för det arbete vi lägger ner.

Äkta.

M: -Ska du äta en macka nu också? Du åt ju just sallad!
- Ja, en stödmacka. Do you have a problem with that?
M: - Men du åt ju nyss!
- Men jag blev sugen nu när du skulle ta en! Du kan ju inte bestämma hur mycket jag ska äta, heller.
M: - Nope, but I can comment on it as much as I want!
-...Beybe, you put the 'dick' in dictator.
M: - Haha, var har du hört den!?
- Ingenstans faktiskt, kom på den nu.
M: - Well done! Den var ju bra!
- Jag vet, och folk tycker våra konversationer låter för scriptade. Vi pratar ju såhär!
M: - Faktiskt.
- Kan väl inte hjälpa att vi är fyndiga och kanske lite mer snabbtänkta än genomsnittet.

Frukta mig! Jag är face-recognitiongirl!

Mina BFFs har som sagt varit i stan i helgen och uppdaterat mig på sina liv och populärkultur som bara glidit mig förbi, inklusive hela Melodifestivalen-grejen (som Tanja som fint vill kalla Tingelingate) Jag såg nästan inget av festivalen, men fick se Tingeling goes russian i ett klipp min bästa vän visade på YouTube. Och en upptäckt görs; Mohikanryssen var ju Mårten i Ebba och Didrik! Men, jag fick njuta av den insikten själv, eftersom ingen annan verkade förstå vad jag pratade om. Tills jag frågade Älskade Dumburk om jag var helt ute och cyklade eller inte. Och nog fan fick jag rätt!

Jag har en vän vars superkraft är att han kan använda samma strumpor i en vecka utan att de börjar lukta, kan min ansiktsigenkänning vara min då? Fast den är mest jobbig, för ofta inbillar jag mig att jag kan känna någon lite löst, typ från nån fest, när det egentligen bara är någon som suttit mitt emot mig på vagnen. Eller, att jag kan minnas låttexter. BFF1 och jag sprang på en irländare häromnatten och på något vis kom vi in på det här med att kunna låttexter;

BFF1: But Elin's actually really good at that! Any lyric you want, she'll know it!
Irländare: Really!? So you're a singer then?
BFF1: No, she's a terrible singer!
Jag: Yes, it's one of those skills I have that's just completely pointless.
Irländare: Yeah, that must be really frustrating, I mean, how can you use it?
Jag: ...To correct people. And that's rarely appreciated, you know.

Mina hoes är här!

Ni får ursäkta att jag är lite afb* just nu, men mina bästa vänner är i stan, vilket inte inträffar så ofta så just nu är jag fullt upptagen med kedjerökning, bakfylla och relationsfilosoferande. Jameson, jag trodde vi var vänner. Hur kunde du hugga mig i ryggen på detta vis? Redovisar helgens upptåg...när tid finnes. Och jag mår lite bättre.

*Away from blog

Oh, förresten!

Har du, som jag, inte lyckats bemästra konsten att kissa stående än så har Meidi en tävling där hon ger bort en kisstratt till den med den bästa kisshistorien! Jag har bidragit med min, du borde också!

Music is my radar

Vill ni inte vara supergulliga och dela med er av er bästa Spotify-playlists? Skönt med variation och tidsparande för mig, iom att jag slipper sätta ihop nya själv. I bästa 'sharing is caring'-anda ger jag er en av mina. Spretig och ogenomtänkt, men låtarna älskas så innerligt att det kanske är straffbart. I kommentarerna, plz. Så ska jag digga när jag slavar sen. Jobb nu!

Uh, nympho is the state bird of Ohio

M: - Varför ser du så lessen ut?
- Men för att du är sjuk och jag är så kåt att jag håller på att sprängas men jag måste ju liksom respektera att du inte är sugen alls.
M: - Alltså, hade jag mått lite bättre skulle jag gladeligen, men om du var i min kropp nu så skulle du förstå.
- Och om du var i min kropp nu så skulle jag inte vara så jävla lessen! Vet du hur många snubbar som skulle döda för att ha en lätt nymfomanisk flickvän, va?
M: - Tror du det? Normal, glad flickvän vs nymfonmanisk flickvän som blir deppad så fort hon inte får utlopp för sitt kåtslag?
- Amenförlåt att jag är så jävla attraherad av dig då! Du kan ju inte hjälpa att du är het,liksom.
M: - Hur kan du kalla dig feminist när du är en sån jäkla cockslave?
- I can haz both, plix? Feminists need lovin' too.

Men shit!

Jag trodde ju att min läsarstatistik skulle sjunka till normala siffror efter att Hanna länkat, men nu har jag haft över 1000 besök två dar i rad! Så det känns minst sagt som att man har press på sig - för jag vill ju behålla mina nya läsare. Jag lägger upp en bild (för bilder uppskattas alltid) i ett desperat försök att hålla kvar ett par. Hittad i 'en dag ska jag minsann göra klar den här and my-gods-it-will-be-awesome'-mappen. Jag la upp den i en annan version först, innan jag hade en plan med den, ett misstag jag ofta gör och försöker bättra mig på, då var min lösa plan betongdjungel, men nuär det att göra ett fint skogrå-aktigt motiv, i Mucha möter John Bauer anda. Hsh, detta inlägg är kort och gott mitt sätt att säga hej och välkommna. Tror ni att ni kommer titta förbi igen, berätta lite om er själva, för jag är nyfiken på er!

Just like the movies.

Jag jobbar på Heden och hoppar därför på/av spårvagnen vid hållplatsen Scandinavium, där även biofolk brukar stå och diskutera filmen de just sett lagom tills jag slutat jobba kväll. Det är ju en spoilerhazard av stora proportioner, men ärligt, bra filmsläpp har ju inte stått en upp över öronen på sistone direkt, och har det funnits har jag varit för otålig för att vänta tills det kommer på bio i Sverige, om de ens kommer (...). Så jag lyssnar gärna.

Hsh, en av Ms små egenheter är att han verkligen disekerar sönder filmen varje gång vi varit på bio, ofta i en sarkastisk ton och han låter av någon aledning alltid som det varit ett enormt slöseri med hans tid. Röster härmas, scener återberättas med stor sarkasm och håneri och antalet lösa trådar som aldrig fick nån knut benas ut. Jag är alltså van vid lååååånga filmdiskussioner. Och även om jag är lite snällare än M och låter mig uppfyllas av 'hey, det är film' och 'men det är filmmagi'-ursäkter så gillar jag ändå hans buttergubbeprat. Innerst inne. Men när vi diskuterar så tar jag oftast filmskaparens sida och får det att verka som att M bara hatar allt som har med film att göra.

Men när jag står där och väntar på min vagn och lyssnar på paren fattar jag hur tur jag har. För den genomsnittliga efterbio-konvon räcker kanske 6 minuter. Och då tar jag i som fan. De flesta har slutat prata om filmen när de når hållplatsen. Och det skulle ju ha varit skittrist. Visserligen kan det ju vara så att filmen var så jävla bra att man måste liksom smälta den, det händer ju ibland, men med alla kassa filmer som gått på sistone borde snacket vara mer färgglatt än vad jag hört. Så när jag väl kommit hem är jag uppfylld av en enorm kärlek för min svårflörtade M, och tjatar om hur mycket jag ser fram emot att se Watchmen med honom. Som han f. ö börjat dissa redan för en vecka sen. Bådar gott.
____________________________________________________
Som en parentes kan jag nämna att jag igår såg Twilight, för att se vad all the fuss egentligen handlar om. Jag letar nog fortfarande. För det kan inte bara ha varit han som spelar Edward Cullen, visst? Snälla, säg att folk har mer vett än så. Fast det ska erkännas, det bubblade stundtals lite i trosorna, men sen nyktrade mitt menskåta jag till av den utomordentligt kassa dialogen. So much for your pretty face, Mr. Cullen.

Also, I made this XVIII; För Chicas Locas

Fröken Fridén hörde av sig (hej, förresten, nu är jag vaken - igen. En hantverkare väckte mig 2 timmar efter jag somnat för att knacka på mina element. Jag har sån tur. Verkligen.) och undrade om jag hade lust att ställa ut på deras klubb Chicas Locas på Spy Bar. det hade jag såklart, men jag ville såklart krångla till det och göra något särskilt för eventet, varav nakna tjejen ovan kom till (det blir en del nakna tjejer, va?) och satt med ångest över mitt egen kapacitet/Gmail/litealltmöjligt. Man blir sån när man inte får sova. Hoppas hon står sig med de andra tjejernas, Lina Neidestam ska också visa bilder och hon är skitduktig. Har aldrig haft nöjet att få träffa henne dock. Tror jag åtminstone. Har stalkat henne lite på internet.

Anyway, bor ni i Stockholm tycker jag ni ska dra dit! IKVÄLL! Jag finns ju där in spirit, så att säga och ja. GÅ! Gå! GÅ!

SatanskukGmail-helvete.

Klockan är 07:19 i skrivande stund och jag har nu varit vaken i över ett dygn + en timme. Jag är inte trött, vette fan vad jag går på men nåt som jag inte har tålamod för i nuläget är fittGmail, som varit totalt krångelfritt i över ett år och nu på sistone börrjat jävlas av bara helvetet. Jag kan inte skicka en fil. EN fil. För ett tag sen skickade jag ju för fan ett helt jävla kompendium fullproppad med vektorfiler + en massa annat jox. ASMYCKET. Gick finfint. Det var ju för fan för filskickandeegenskaperna jag SKAFFADE Gmail över huvud taget. Jag har ju för fan .zipat skiten. GAAAAAAAAAAH.
Selbstmord snart alltså.

Risiga Rosing?

Är det bara jag som tycker att de som ligger bakom programmet varit lite taskiga när de gjort hennes trailer? Varje bild av hennes är totalvaselinad av ngt filter så alla detaljer i hennes ansikte är borta. Särskilt den de körde då det var rätt långt kvar tills programmet faktiskt satte igång. Jag blir nästan förolämpad å Rosings vägnar. programmet har jag inte sett, men trailern känns nog som ett passande förspel för en harang av faux-pas. Så jag passar den.

How about monday? Tuesday? Wednesday? Thursday, thursday, thursday.

Eller jag menar onsdag, onsdag, onsdag. Det är onsdag idag. Inte torsdag som jag trodde fram tills kl. 07:15 imorse. På 2½ dag har jag cashat in ca fyra timmars sömn. Börjar märkas. Och kännas.

En dag för sent, men ok.

8:e mars kom och gick, eftersom jag jobbade hann jag inte riktigt engagera mig i det men såg fram emot en massa schysst läsning i bloggar och dyl. Veckan inleddes svagt med ett dunderfail i form av en metrokrönika som knappt är värt att kommenteras, och forsatte med Skugges äktenskapskrönika, som jag läste igår, samtidigt som en gammal vän-till-en-vän gifte sig hemma i Norrland. Jag är glad för min vän, men Skugge - igen, vad fan hände? Min första tanke var att avfärda hela din krönika som projicering. Ribban sattes alltså rätt lågt i år, men

Johanna Sjödin bloggade om att det inte borde vara en märkvärdig prestation att hålla på att knulla i 30 minuter, och att det är synd om kvinnor som bara haft 2-minuters samlag och jag kan ju såklart inte hålla med mindre OCH hade en relaterad diskussion om det igår med min bättre hälft om just för tidig utlösning, efter jag drabbats av det stunden innan (Yes, it happens to girls too) och M tyckte att det var lite orättvist att det blir såpass uppblåst som det är när det kommer till snubbar som är för snabba med avtryckarfingret.

Men det är ju liksom the number one sitcom joke av en anledning. För det är en eländig sits om man befinner sig i en relation där man inte får uppleva faktiskt penetration i mer än tre minuter. Man känner sig snuvad på konfekten, särskilt om det händer gång_på_gång_på_gång. M ansåg att det bara uppfattas som ett problem eftersom det är kvinnorna som gör det till ett problem, och klart som fan att de borde, det är ju de som missar ut på något. Om snubben däremot kompenserar på annat sätt, fine. Men det händer ju att de inte har den goda uppfostran att göra det. Faktiskt. Och i längden så kommer man skrika efter en rejäl deep-dicking session, eller kompensera med porr tills man blir vindögd.

Då återstår ju bara frågan om för tidig utlösning nånsin blir ett problem i ett homosexuellt förhållande två män emellan, och det var även där vi lämnade diskussionen. Ingen av oss är en homosexuell man, men Ms teori ligger ungefär i att nej, det blir det inte. Jag... är tveksam.

Sleepless visade sedan vad det egentligen handlar om. Och även om det blev rätt tomt i övrigt så kompenserades ALLT av Jezebels artikel som benar ut varför männen i Battlestar Galactica gör serien feministisk. Jag vill gifta mig med artikeln, med skeppet och inte minst med Starbuck. För er som inte har börjar se säsong 4, sätt för fan igång för nu händer det grejer.

Also, I made this XVII

I paint self-portraits because I am so often alone, because I am the person I know best. - Frida Kahlo

Och det stämmer ju, man är ju aldrig så ensam som när man skapar, men man känner sig aldrig som att man faktiskt är det. Man måste nog gilla sig själv förbannat mycket som tecknare och jag tror att många av oss faktiskt skulle kunna leva länge och må rätt bra utan mänsklig kontakt. Ibland inser jag att om jag inte haft hund eller ett jobb att gå till så skulle det mycket väl kunna inträffa en zombieapokalyps och jag skulle vara none the wiser i flera dagar.

En grej jag skulle vilja göra, eftersom, låt oss inte slå kring busken här, den här bloggen är en enda stor egotripp i jag-form och jag får fan aldrig nog att prata om mig själv eller höra vad ni tycker om mig ( lite Bette Midler i Beaches, jag vet) men eftersom jag slängt upp en del självporträtt här skulle det vara kul att höra hur ni uppfattar mig genom sättet jag uppfattar mig själv, liksom. Analysera mina självporträtt. För i mina ögon är de ju rätt random. Måsarna i bilden ovan, t ex, slängde jag in på måfå, för fåglar är fina och de lever vid havet osv. För att symbolisera ensamhet, isolering och lidande tänkte jag (säg "hej, tecknarblock!"). Tills jag googlar 'fiskmås symbolik' och får veta att hos indianerna betyder det nästan motsatsen; frihet, mångsidighet och en lättsam attityd. Undermedvetet? Who knows?

Därför, en liten tävling: Den som gör den mest träffande (rent subjektivt då) personanalysen baserat på mina självporträtt vinner ett porträtt av sig, gjort av mig=) Ni kan ju fuska, om ni är trogna läsare vet ni ju en del ändå, men jag skriver ju inte om allt som pågår liksom. I kommentarerna! Go! Go! Go!
(och, om folk som känner mig väl försöker - don't bother, ni blir diskade pga jäv. Eller nåt.)

Så var det söndagsnöjet fixat den här helgen med. Nu ska jag till jobbet.

Jo, det är sant -

Jag har inte alltid varit denna amazonbrunett ni känner och älskar (?) idag. Det fanns en tid då jag faktiskt fick lite färg då jag vistades i solen, då jag var naturligt blond, hade Prins Valiant-frisyr och klädde mig helt åt helvete. Ser ni kids? Puberteten - Totally_worth_it!

Tjejen till höger är en av mina småkusiner; Johanna, som även ska ha tack för att hon skickade bilden=)

I Feel Sick.

Man stiger upp, tar på sig ansiktet, känner sig lite risig men vem fan är man att klaga, konstaterar bittert att nej, har egentligen inte fått nån sömn inatt heller och fan vad svettig jag är. Klockan hinner bli sju när M frågar hur det egentligen är:
- Du ser förjävlig ut, är det säkert att du inte är sjuk?
Och när man öppnar munnen för att svara kommer det bara ett dovt pip först.
- *knaster* Nej, det känns nog bättre om en stund, oroa dig inte.
Man går runt lite, klär på sig, ser nog lite vinglig ut eftersom man känner sig förbannat obalanserad och känner att nej, en andra åsikt är nog i sin ordning. Ber M känna på min panna.
- Du får inte gå till jobbet idag, du är jättevarm. Allvarligt.
Sjukanmäler mig, ber om ursäkt för den korta tid de har på sig att fixa inhoppare, kryper ner i sängen igen och väser för sig själv att man har det sämsta immunförsvaret i mannaminne och att man borde skjutas.

Det får fan vara bra nu. Influensatider eller inte, jag är less. Jag har fan bättre saker att göra än att ligga till sängs för länge och försöka svettas ut varenda jävla förkylning jag får.

Inte lika illa som en post-it, men nästan.

- Gonatt, beybe, älskar dig!
M: - Ja, på tal om det, jag älskar ju dig med och därför borde jag kanske säga att jag pratade med J häromdagen...
- Ditt ex?
M: - Precis, och hon har visst flyttat tillbaka till Göteborg och ville typ ta en fika. Jag har inte sagt ja, eller så, men liksom, så du vet.
- Men det är klart att du ska!
M: - Men det är ju inte alltid så klart, du sa ju att du var fine med att jag skulle fika med Christine* men sen blev du helt nipprig och sur.
- Jo, men J har ju inte mig veterligen skickat nakenbilder på sig själv eller indikerat att hon vill ha tillbaka dig.
M: - Nej, fan, nej. Tror hon har ny kille dessutom.
- Du...Var det inte J du gjorde slut med över telefon trots att ni varit ihop rätt länge?
M: - Jaa...
- Du, då MÅSTE du fan fika med henne, vare sig du vill eller inte. Göra slut över telefon är fan int OK.
M: - ... Ni får aldrig träffa varandra. Ever.

Anyway don't listen to her coz everyone knows her fanny goes sideways

Min kära lillasyster har de senaste dagarna drabbats av huvudbry ang. hela spelet i genren boy-meets-girl-hånglar lite-girl vill gärna göra't igen och bad både mig och M om råd. M, som är en sneaky fucker och planerar minsta move, subtilt och välspelat medans jag är mer; säg som det är, kör hårt och hoppas på det bästa. Jag påstår mig inte vara nån sorts relationsexpert alls, och tycker oftast att jag har tur som får ligga ö h t så klumpig som jag är (men i mitt huvud ursäktar jag min klumpighet med något som den jag är intresserad av nog bara tycker är charmigt) men ska det verkligen behöva vara så svårt som många gör det till?

Jag förstår verkligen min lillasyster i hennes frustration, och även om jag är tacksam över att M höll i strängarna, så minns jag ändå hur frustrerad jag kunde bli i åtskilliga vadfan menar han!?-moments.
Minns ett sms han skickade särskilt, som gick i stil med "men även om vi tycker om varandra, så kanske det är bäst att vi låtsas som att vi inte gör det." Och min hjärna kunde inte slå sig kring varför två människor som tycker om varandra ska låtsas som att de inte gör det. Det är ju inte vettigt, nånstans. Vilket jag också sa.
Inget krångel med mig, inte, för jag har nämligen inte bemödat mig med att läsa regelboken och om den är något som The Game eller The Rules... Glöm det, jag kommer bara känna mig ännu mer lurad, lost och vettig då.

Nejdu, älskade lillasyster. Jag får råda dig att lyssna på John Green och byta snubbgenre:

"Two words. Nerd boys. I know that nerd boys don't sparkle in the sunshine, but they're sensitive, they're caring, they're sweet, they'll do nice stuff for you. They're a little bit needy, I'll grant you that they're a little bit needy."

Amen, John. Och vissa av dem gnistrar till och med i solsken.

All my exes live in Texas (and that's why I hang my hat in Tennessee)

Jag förstår ju att det hör till god ton att försöka behålla vänskapen sinsemellan fast man har gjort slut, men personligen förstår jag inte riktigt varför. Eller, ja, rent rationellt fattar jag ju att ekvationen varit ihop länge + schysstpersonkemi = något som borde funka fastän man gjort slut. Och ju längre man varit ihop desto mer gemensamt borde man ha. Men för någon som jag, som oftast väljer snubbar efter utseende och aldrig har haft mycket alls gemensamt förutom att vi vid en tidpunkt i våra liv var kära i varandra, så blir den där 'let's stay friends'-linen bara en tacksam räddning från att säga att den andre faktiskt inte duger längre.

Jag har fortfarande kontakt med killen jag var ihop med innan M, och det är väl snart 3 år sen vi (jag) gjorde slut, och fram tills för inte så länge sen var kontakten liksom... på replängdsavstånd och begränsad till div. utbyten av artigheter. SEN slog ju klyschan att 'normala samtalsämnen kan endast uppstå när den dumpade blivit ihop med någon ny och i sin tur dumpat/blivit dumpad av nämnda nya.' Så NU är det lugnt, tillochmed stundtals roligt, men jag förstår verkligen den där snubbmentaliteten där man bara klipper alla band till exet och låter det vara vad det är; något som var kul så länge det varade men det är dags att gå vidare.

Kanske verkar känslokallt, men harregud vilken tid man sparar in.

7 sanningar då.

Ana Goes Bananas utmanade mig, och även om jag känner att memen blivit lite väl täta på sistone dristar jag mig ändå att göra det, hon är ju trots allt en läsare jag inte känt till tidigare och när såna träder fram blir jag så jävla glad, så vi kör:

1.) Jag kan kalla mig feminist tills jag blir blå i ansiktet och ÄNDÅ tycka att mina tjejkompisar som inte kan laga mat är handikappade, på något vis. Självklart ursäktar jag mina killkompisar deras bristande kulinariska kunskaper. Jag vet. Inte schysst.

2.) En tendens jag har när jag går på stan och möter en människa som går/grimaserar lustigt är att jag _MÅSTE_ härma människan när jag gått förbi henom.

3.) Jag vill seriöst älska med tjejen på bilden där till höger. Om jag såg ut så jämt så skulle jag fan aldrig lämna lägenheten.

4.) Jag älskar att vara den folk kommer till för att få råd och hjälp, dels för att jag är en jävla besserwisser och dels för att jag blir genuint smickrad av förtroendet.

5.) Men undvik mina fix-ups IN I DÖDEN om du måste. Det slutar bara i totaltkatastrof.

6.) Mitt konsekvenstänkande existerar knappt. Jag gör före jag tänker och det slutar illa ibland men jag intalar mig att jag hellre ångrar saker jag gjort än saker jag kommer undra hur det känts om jag bara vågat.

7.) Jag vill gärna uppfattas som mer bad-ass än vad jag egentligen är. I grund och botten är jag skitsnäll, på gränsen till push-over som gärna hjälper gamla damer över gatan och med matkassar, pratar med ensamma pensionärer och alkisar för att de 'nog är väldigt ensamma och de blev säkert jätteglada så strunt samma att jag fryser och är hungrig.'