2009 - ett meme.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Faktiskt. Dock lite för personligt för att ta i bloggen.

Höll du några av dina nyårslöften?
Såvitt jag minns avgav jag inga förra året, utom möjligen ett: att bli bättre. Om jag höll det? Oklart.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja, några är på tjocken men inget huvud har gjort entré mellan några lår än så länge.

Dog någon som stod dig nära?
Ingen nära, dock dog en bekant på tok för tidigt och oväntat.

Vilka länder besökte du?
Jag var i landsarrest i år.

Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Semester.

Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag vet knappt vilket datum det är nu? Helt dagavill.

Vad var din största framgång 2009?
Oj. Ehrm. Började Twittra?

Största misstaget?
Heeey! Jag har fan inte gjort några större misstag i år! RESULTAT!

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, sådär lagomt.

Bästa köpet?
Min dator.

Vad spenderade du mest pengar på?
Snus, skulle jag gissa.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Duh. Såklart.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Oj. Ingen aning. Det ger sig.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har nog varit lite känslomässigt instabil i år, av diverse anledningar som jag knappt kan sätta fingret på. " I never thought of myself as depressed as much as paralyzed by hope!"

Vad önskar du att du gjort mer?
Allt. Varit mer ledig, umgåtts mer, fått mer gjort.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat mindre. But you can't win them all.

Hur tillbringar/tillbringade du julen?
Hos M:s ömma moder, tillsammans med hans syster.

Blev du kär i år?
Jag är ju konstant kär i M.

Favoritprogram på TV?
Det enda jag tittar på på TV (och inte på datorn) är typ; Medium, Desperate Housewives, Criminal Minds & Bones. Det är lagomt.

Bästa boken du läste i år?
Nemesis av Isaac Asimov.

Största musikaliska upptäckten?
Noisettes och Owl City.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Jag önskade mig nog inget.

Något du önskade dig men inte fick?
Svårt att misslyckats med att köpa presenter till ngn som inte vill ha nåt särskilt. Win for all!

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
En helt vanlig dag. Orka pjoska.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Hm. Ja, en del grejer såklart. Men hänt är hänt.

Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Lätt; Jeans och tee.

Vad fick dig att må bra?
M, BFF1 & 2, syster.

Vilken kändis var du mest sugen på?
David Tennant. Alla kategorier.

Vem saknade du?
Familjen & vännerna.

De bästa nya människorna du träffade?
Åsa var en helskön ny bekantskap!

Extremsummering av mitt 00-tal and extras.

Började gymnasiet. Förlorade svendomen. Blev kommunpolitiker. Gick ut gymnasiet. Jobbade svart ett år. Fick min första "riktiga" pojkvän. Förstod vad jag ville göra med mitt liv. Blev storasyster igen! Flyttade till Hofors. Startade min första blogg. Träffade M. Gjorde slut med min första riktiga pojkvän. Pluggade/Illustrerade PhonePhucker i Sydafrika. Svängde förbi Rom på hemvägen (se bild). Landade i Göteborg hos M för att sedan bosätta mig där med min syster. Flyttar ihop med M. Fick ett hund. Flyttade igen. Present day.

_____________________________________

Och 2010 då? Det kommer bli lite ändringar här i bloggen efter nyår, men oroa er inte, inget världsomvälvande, bara lite mer företagseffektivt. Jag och grabbarna på SIC kom fram till att SIC-bloggen inte riktigt funkade och att jag ska ta över den uppgiften; att blogga alltså, så vi integrerar den med den här bloggen istället (this is where the action is, hsh) och jag kommer utnyttja er som bollplank ibland osv. Men kommer även lotta ut tees då och då för min skrala, men trogna, manliga läsarkrets. Under tiden kommer vi att jobba på att få till några schyssta tjej-tees (och det är fan på tiden!)

EDIT: Kom just på att jag hann börja röka på allvar och hann med att sluta röka också, på det här decenniet. Yay!

Pap you right back.

Som trogna läser kanske minns brukar M fota mig när jag inte är medveten om det. Det visar sig att jag var hämndlysten en morgon då jag hittade min pojkvän i en - minst sagt - udda sovposition. Muhahahahahahaha. Sänghoggare kan han fan vara själv.

Undulatprat på Skype

Syster: - Men en kopparspiral, sån kan man väl bara få om man fött barn?
- Nej, de är bara inte så glada att ge ut dem till såna som inte är i fasta förhållanden iom att man är känsligare för infektion med en spiral.
Syster: - Hur då?
- Alltså, om man får klamydia så sprids infektionen snabbare till livmodern och äggstockarna typ.
Syster: - Vaddå, säger du så bara för att jag har klamydia jämt, eller!?!
- Nej, såklart inte. Du är inte mitt personliga poster-child för klamydia, heller.
Syster: - Jag har alltid klamydia. Men bara lite. DU! En killkompis, han säger typ att killar inte kan sprida könssjukdomar, bara tjejer. Så är det väl ändå int?
- Say w00t????
Syster: - Ja, för att fittan är som ett öppet sår, liksom? Han säger också att det var kvinnorna som spred pesten back in the day.
- Sanna, du FÅR inte tro på honom. Han är en idiot. Klart som fan killar kan sprida könssjukdomar, de BÄR ju liksom på HPV-viruset ffs! Typ naturligt! Dessutom var det råttor som spred pesten.
Syster: - Haha, ok.
- Du FÅR INTE TRO PÅ HONOM.

Att respektera sin nästa.

M: - Det var ett tag sen du klagade på att jag snarkar - what up with that?
- Det, min älskade, är för att jag har hittat en lösning på det!
M: - Ehm? Som vad? Jag har inte märkt nåt?
- Jo, du blir ju skitsur om jag väcker dig och ber dig vända på dig, du blir skitsur och jag armbågar dig lätt i sidan och ja, så. Så...Jag har börjat hålla för näsan på dig när du snarkar.
M: - Vadfan!?! Så får du ju inte hålla på!
- Det funkar skitbra! Jag gör det superlätt så det inte känns, men din tillfälliga brist på luft gör att du omedevet börjar andas genom munnen mer istället - UTAN att du vaknar! Skitsmart, det där autonoma nervsystemet!
M: - Jag ska fan testa vad ditt autonoma nervsystem går för när du minst anar det. *gör ceperöst* "Det är skitsmart, men nu kan du inte känna dofter mer! Oj oj!"

Att sätta gränser.

M: - Fan, jag hatar verkligen att jobba dagtid, på måndagar. Det är det stressigaste passet jag har!
- Ja, men se det från den ljusa sidan - du slipper åtminstone släppa in en främmande person i dig imorrn.
M: - Man kan väl knappast jämföra ett gynekologbesök med en hel, skitstressig arbetsdag?
- Njae, men jag oroar mig alltid för att jag kanske kommer gilla behandlingen.
M: - Haha. Jaja, så länge det är personens jobb så antar jag att det är fine.
- Så... Du skulle vara ok med att jag gick till prostituerade?
M: - ...Nej?
- Men det är ju deras jobb!
M:- Nej, för att det ska vara OK måste de betala skatt. Och få lönebesked.

Ett tips:

Jag vet att uppdateringar här i bloggen varit otroligt sporadiska på sistone, men när det är så kan ni ofta dra slutsatsen att det är mer action på Twitter. Så om ni lider av grav Orchid-abstinens råder jag er att kolla där ifall det kniper.

To bid you farewell

...heter min polare Hanners serie, som jag har ovan gjort en kapitelbild till! Tycker ni ska läsa den, typ här.

"jamensåjävlatypiskt"

Har precis sett del 4 av Fyra decennier av sex, där bl a aids-eoedemin på åttiotalet behandlades. Och jag blev sådär tvärilsk i efterhand, på folk i min närhet som uttalat sig helidiotiskt om aids and teh gays och att så många - fortfarande - förutsätter att hiv/aids är en bögsjukdom, som en notis i dagens Metro där Jukka Aminoff påpekar att gruppen män som har sex med män utgör en stor andel av hivsmittade i vissa länder, vilket i mina ögon bara cementerar en föråldrad bild. Nu senast när Stephen Gately dog fick jag frågan hur han dött, varpå jag svarar:
- Jag tror inte att de vet än, men om jag får gissa så var det nog den klassiska kombon piller och alkohol.
- Åh.
- Vaddådå?
- Nej, jag bara tänkte att det nog var aids.
- Va... För att han är/var bög?
- Ja?
- Trots att de inte rapporterats ngt sånt om honom?
- Ja?
- ... That's just ignorant.

Eller en annan incident, som ägde rum strax efter Andreas Lundstedt kommit ut som hiv-positiv:
- Så har du hört om Andreas Lundstedt då?
- Jo, jag har väl sett lite löp i förbifarten sådär.(Jag hade varit i Afrika ett halvår precis då)
- Ja, så jävla typiskt!
- Vad menar du?
- Ja, de där bögarna. Att de aldrig lär sig!
- Ja, verkligen! För det är ju BARA bögar som får hiv. Bara. Guds straff är vad det är. Förbannade sodomiter.
- Är du ironisk nu?
- Kan du ge dig fan på att jag är.

För jag tycker verkligen att den här synen är skitskev, föråldrad och förminskar frågan. Inte minst för att för att det är en sjukt naiv syn på könssjukdomar öht ( enligt en Sifoundersökning bland unga tror t ex 20% att man kan bota hiv, detta år 2009) och jag trodde verkligen att vi kommit längre än så.

Det här säger det mesta.

(Psst! En hemlig WIP, då. Så ni inte tror att jag bara ligger hemma i min egen avföring och tycker synd om mig själv.)

Tee#13 I only surf on Comets

Lucky 13. Den här blir den sista teen för den här gången, kanske gör om det nästa gång jag beställer ett gäng och om intresse finns, men for now, finito! Det har varit kul att tvingas variera sig, men att tanken ens slog mig är ju helt sjukt från första början iom att jag oftast hatar att fota mig själv och att göra det varje dag i nästan två veckor borde därför vara uteslutet. Men - jag gillar att testa mina egna gränser, utsätta mig för sånt som är lite jobbigt (inom vissa ramar såklart) och ska jag vara helt ärlig så var grundmålsättningen att få mig att blogga, trots att det var det sista jag ville göra. Jag har varit lite nere i skorna på sistone, är delvis kvar och ville därför slippa undan med något så enkelt som ett foto bara. Inga förklaringar, bara bild. Enkelt. Men det slutar ju sällan så, oavsett. Och det är jag glad för.

Tee#12 Pulp

Jag tycker den här teen så sjukt snygg att jag verkligen, verkligen ville göra den rättvisa, men mina PSskillz tog mig inte riktigt ändå fram! Så sjukt irri! Menmen, trycket finns att skåda i sin fulla prakt här så ska jag gå och snutta en stund. Fick knappt nån sömn inatt så om jag ska vara öht dräglig idag så är det nog bäst. Har precis blivit av med min Asimovoskuld och är därför helt inne i första alstret jag vågat mig på; Nemesis. Jävlar vilken överraskning! Jag hade väntat mig att Asimov skulle vara klinisk, saklig och frankly, rätt jävla tråkig - MEN DET ÄR HAN JU INTE ALLS! Nemesis är hittills underbar och fängslande. Då vet ni det med.

Tee#11 Two Dinosaurs Caught in a Chinese Finger Trap

Jag är en rätt värdelös modebloggare, jag har förstått det. Jag fotade kanske 8 bilder, varav ALLA versioner hade en bättre bild på trycket, men där jag såg förjävlig ut. Så fåfängan vann - igen. Och latheten. Hade tänkt photoshoppa om mina armar till ngt Jan Guillou/neurosedynbarns-liknande men orkade helt enkelt inte. So there.

Hur tycker ni jag skött "modebloggandet" hittills? Skulle vara kul att höra era åsikter! In ze comments!

Tee# 9 │ Tee# 10

Jag har alltid velat ha en tvilling och tack vare gårdagens komplikationer kan jag nu via photoshopmagi få en, åtminstone på låtsas. Hade jag haft en tvilling så hade både Tegan and Sara och Tokio-tvillingarna fått passa sig, alltså. Snart - jobb och inatt blir det Doctor Who-special så det smäller om det. Har fan väntat på det här sen i PÅSKAS!

Länk till vänster tee, länk till höger tee.

Computerjacked.

Dagens Tee blir en dubbel imorgon istället. När jag kom hem från jobbet var min dator i händerna på en SiC-kollega som förlustar sig med nåt spel tillsammans med M. Modern Warfare 2, tror jag. Hav förströstan!

Tee#8 The Politburo Explains

Dagens tee är faktiskt lite speciell, för den är designad av min älskade, begåvade M! Han är så sjukt duktig och jag har varit så sugen på att ha den här på mig att det är löjligt! Köp den! Nu! Det är aliens, kosmonauter och nazis - allt i ett ljuvligt, pulpigt upplägg.

Häromdagen, när M sett zombiebilden så anmärkte han på hur lång hals jag har, vilket jag såklart inte köpte - den ser normallång ut för mig. Men- när jag försökte mescha ihop det här skelettet* (det är inte skelettet i på bilden som har skrivit inlägget) med min egen kropp upptäckte jag snabbt att min hals faktiskt ÄR jäkligt lång. Så de som kallade mig för "Giraffen" i högstadiet kanske inte var så fel ute, ändå.

*Som dessutom är ett manligt skelett, tror jag. För den som bryr sig.

Tee#7 Consumtion

Luftar giraffen lite bara. Länk till tee här.

Tee#6 Battle of the giants

Vi mixar till det med en snyggbild. Färgade tillbaka håret idag, så det kändes som rätt sak att göra. Jag vantrivdes inte som rödhårig, tvärtom, men ska sanningen fram är jag så sjukt lat och fick utväxtpanik. Hade totalglömt hur fort den syns och hur MÖRKT mitt hår blivit med åren. Så tills mina gråa hår blivit så många att slaget är förlorat kommer jag vara brunett (så jag kan slarva med färgningarna), sen är nog planen att bli typ The Sounds-Maja-blond. Då jag är gråhårig då. Eller, mina grå hår är då vita, så med det, en blondering och lite silverschampoo så har jag resten av mitt hårliv klart. Men, imorrn blir det en dataredigerad bild igen. Jag tror den kommer bli mitt Everest. Storslaget är det tänkt att det ska bli.

Länk till tee här.

Tee#5 Zombie Nomz

Känner mig fortfarande stolt över min fotoredigering på gårdagens teebild, -blodet var alltså helt digitalt, bitches! Inget fejkblod som smetats här inte! Men zombietemat är ju väldigt tacksamt, så jag körde en zombietee idag med. Drog på hundet en kofta med och hade storslagna planer, men han blev lite trumpen och inte alls samarbetsvillig efter mitt koftövergrepp på honom och bilden ovan är yours truly caught in the act när hon försöker locka hundet till bus och allmänn fierceness som sedemera gick lite sådär åt helvete.

Det är tisdag idag ( snygg observation där, Captain Obvious ) så jag tänkte tipsa om dokumentär igen! I know what I saw finns nämligen ÄNTLIGEN ute!

Tee#4 Zombies only want you for your brain

Nu är ju jag ingen fotoredigeringsexpert, men jag gjorde åtminstone ett tappert försök. Ska jag vara ärlig orkade jag inte ens ta på mig en behå för tillfället, I’m only double A but I’m thinking triple X, ni vet.

Snubblade in på en lite halvvidrig blogg som jag inte kunde slita mig ifrån, där alla fjortisbloggares div. bråk gicks igenom tillsammans med photoshopmissar. För det är visst något de ägnar sig åt, de där fjortisbloggarna. Och ok, att de inte är särskilt bra på det så man märker det, men det är ju verkligen supertrist att de ens känner behovet att hela tiden behöva redigera deras redan fina kroppar/ansikten. De är ju under 20 allihopa, knappt färdigväxta och med hur mycket inflytande som helst. Så jävulskt trist att man inte kommer från smalhetsen nånstans. Bloggosfären, som man tycker borde vara en aldrig sinande källa för omväxling,är då den är som störst, precis lika likriktad som all annan populärmedia.

Länk till tee här.

Tee#3 Three dimensions of terror

Hur tur hade inte jag som hade ett par 3Dglajjer som bara låg och samlade damm då? Det lönar sig visst att vara en hoarder ibland, minsann! Det här börjar faktiskt bli lite roligt. Funderar tillochmmed att ta detta to teh max och redigera morgondagens bild lite. CGI FTW! (Länk till tee här.)

Tee#2 Swamp Party

Jag funderade på hurpass snygg man ska orka göra sig i hela den här foto/teegrejen och efter 20 misslyckade bilder tröttnade jag helt enkelt och följde ett av Åsas förslag; en tandborstningsbild. Länk till tee här.

Tee#1 It's all fun and games until someone brings a briefcase

Insåg till sist att spegelfotandets ädla konst underlättas ENORMT om man stänger av blixthelvetet. Blev dock förbannat suddigt ändå. Men, men - har ju typ två veckor på mig att förfina camwhorandet. Vill ni ha en tydligare bild på trycket (och kanske köpa teen själv) kan så göras här.

Förvarning.

Nu govänner, tänkte jag experimentera lite ett tag framöver. Det är så att jag beställt en shitload med t-shirts, så jag tänkte go modebloggare on your ass i ca. två veckor med inslaget Dagens Tee - som påbörjas imorgon. Tips mottages gärna hur i helvete men bäst modebloggsfotar sig själv. Har testat i min spegel men det går fan åt helvete. Så alla vana camwhores - ge mig era bästa grepp och what not to do's i kommentarerna, plx!

Pillertrill.

Jag blir galen. Det hela började egentligen förra veckan, då jag läste Fridah Jönssons metrokrönika om hennes oförstånd för att visa att man stödjer en kamp för/mot ngt. Intetsägande krönika overall och jag avfärdar det med ett "Hon är ju tonåring fortfarande. Jaja." för att sedan komma till det lilla plus/minusinslaget de alltid har i slutet av krönikan. Där skriver Fridah, som minus;

Malin Wollins krönika i lördagens Aftonbladet om vad hon ska säga till sin dotter om sex: "Ät inte p-piller. Ingen man stoppar i sig hormoner, så varför ska du?". Eh...?

Eh? Ja du Fridah. Du kanske tycker att det här låter helt barockt, men Wollin har faktiskt en poäng. Det finns ickehormonsbaserade preventivmedel och är man två om att knulla så kan man tycka att alla risker inte ska tas av en person hela tiden. Och ja, visserligen skulle jag kunna avfärda även detta med "hon är ju tonåring" men det är något med p-piller som kan göra mig helt jävla vansinnig. Att tjejer fortfarande äter dem, då. Och att de manliga p-medel som diskuterats aldrig kommer. Jag skulle kunna skriva mer om det, men två till har gjort det så mkt bättre den här veckan; Gustavs Pillow Talk och Joanna Rytel i Expressen. Läs dem. Snälla.

Jag börjar bli berzerkargångsbenägen istället för mer än lovligt upprörd när jag får höra om ännu en tjejkompis som drabbats av cepebiverkningar av sina p-piller. Blodproppar ÄR på riktigt. Det händer. Andra inte så kul biverkningar är ju, förutom depression, minskad sexlust etc etc, missbildningar i fiffin som orsakar blödningar under sex. Det händer. Och det händer tjejer jag bryr mig om väldigt mycket. Inte för att jag önskar dessa biverkningar på snubbarna jag känner, men jag vill att det ska uppmärksammas som ett problem.

Inta position 1:A (se bild)

Har hamnat i något sorts kreativt limbo
som består till 90% av självhat och till 10% av självömkan och jag kommer på mig själv med att rikta bittra tankar mot allt och alla - men sånt här händer, det går över och det är bara att vänta ut det. Försöker skynda på processen med bra film och bra serier för nya intryck, färger, former. Konst (fast det är i viss mån kontraprodutivt, eftersom jag är pissdålig på att måla och då förbannar mig själv över att jag minsann i kan det heller.)

Jag är medveten om att jag i många lägen kan verka tjatig och förbannat känslig när det kommer till det kreativa v/s självförtroendet v/s självkritik och jag funderar ofta på om det bara inte är bättre att hålla käft om det och låtsas som att allt är lugna gatan, men så kommer jag på mig själv att snubbla förbi random fjortisblogg där jag möts av ett fejkad självförtroende, dåligt redigerade bilder på blogginnehavaren och intalar mig själv att det behövs en motpol. Schmut sa något liknande efter Blogawards som jag håller med till fullo.

Jag vill inte vara yta. Jag vill att ska veta att jag är en människa med och att jag, oavsett hur mycket jag älskar att teckna, ibland hatar att jag älskar det och att jag mår så förbannat dåligt när jag inte kan. När the white sheet of death stirrar tillbaka på en och man blir frustrerad och arg för att man vet att det finns därinne.

EDIT: Om jag mot alla förmodan har en snuskrik läsare som vill muntra upp mig lite, skulle de här ta mig en bra bit på vägen. Jag har storlek 41.

Also, I made this XXIII; Mara från Ulthar

Jo, i somras påbörjade jag denna. Jag var ensam hemma, lyssnade på Sommarprat och saknade min kompis Kalle - som inte bara är snygg utan fruktansvärt begåvad OCH pappa till tjejen ovan. Ändå sen vi lärde känna varandra, har Mara funnits med i bilden. Vi har stött och blött hennes öde under tiden som Kalle berättat hennes historia i sekvensiella rutor och snart kommer Mara finnas som utgivet seriealbum. Jag är minst sagt pepp på släppet, inte bara för att man fått se hur den växt fram, utan för att det - hur man än vänder på det och hur mycket jag än tycker om Kalle som person - är en sjukt bra berättelse, som inspirerar. Och jag blir såpass inspirerad att jag inte kunde låta bli att teckna henne själv.

Ber om ursäkt för att det dröjde så länge innan ni fick se henne. Mina randombilder är ett enda stort myller och jag rensar sällan. Fast det är rätt mysigt att gå igenom sin Lost&Found låda ibland.

Bitches ain't shit.

Onsdag: M föreslår ett nytt stocksystem i kylen, efter att ha kommit till slutsatsen att jag snusar snabbare än min egen skugga. Han delar stocken på mitten och lägger mina snusar på vänster sida, sina på höger. "Så får du klara dig på dom."

Fredag:
M: -Men erkänn att du har hållit igen på snusandet lite sen jag delade stocken?
- Njaaaeee. Inte nämnvärt?
M: - Säkert?
- OKEJ! Jag har verkligen ansträngt mig för att inte ligga en snusdosa före dig hela jävla tiden! Jag har TÄNKT ÖVER MITT SNUSANDE och NU ÄR VI NÄSTAN LIKA i snusmängd!
M: - Men lugn! Varför blir du så upprörd?
- BECAUSE I_ DON'T_ WANT_ TO_ HEAR_ YOUR_ SHIIaT.

Lördag:
- Men då tar du ut soporna då?
M: - Bara för att I don't wanna hear your shit.

Söndag:
- Då går jag till jobbet då! Kommer du att sakna mig?
M:- Ja, lite. Men det kommer vara jätteskönt att slippa hearing your shit ett tag.

Måndag:
- Beybe, mitt minne sviker mig. I hur många sammanhang har du använt "I don't want to hear your shit" sen jag sa det egentligen?
M:- För många, alltså.
- Det är ju visserligen applicerbart på så mycket, så jag kan egentligen inte klandra dig. Fast du kunde ju sluta vältra dig i det faktum att jag sa det först and thereby made it ok for you to say.
M:- Omöjligt!

Själv är bäste dräng.

Jag ville ha en ny bakgrund till min Twitter så jag tog ett random påbörjat självporträtt och ändrade hårfärgen, eftersom Twitters standardbakgrunder inte passade mig, tyckte jag. Så jävla tråkiga.

Det har blivit mycket bilder på sistone och jag antar att en stor del av er kommer hit just för den anledningen, så ni har säkert det angenämt. Jag är för lat för att faktiskt orka skriva ett ordentligt inlägg så jag gör såhär istället. Hope you don't mind. Nu ska jag göra mig klar för jobbet och se senaste Pot Psychology. Kisses!

Young Punks Are On The Never-Never

För länge, längesen lovade jag min gamle vän Peder ett porträtt och han lovade mig en playlist. Så när kan knåpat ihop en dunderplaylist hade jag ju inte längre nåt val. Resultatet blev värsta Clowes ju! Fint va, ekonomiska presentalternativ såhär i finansiella blåsväder.

Change your style again

Jag har som färgat håret rött. Tyckte det var dags för en förändring och detta påskyndades något av det faktum att jag hittade ÄNNU fler gråa hår. Det är med andra ord inga tillfälligheter vi pratar om längre. Två gråa hår kan klassas som flukes, 10-12 gråa hår... är ett faktum. Jag är alltså en sån som bli grå, råtidigt. Hade på känn att mina gener kunde gå i den riktningen, men hoppades ändå att...ja, det kunde vänta tills 30-strecket åtminstone. So now I'm rockin' the red och låtsas att jag är Joan i Mad Men. Småironiskt fick jag mens i samma veva. Rött överallt, indeed.

EDIT: Och ja, jag fotar oftast mig själv i badrummet - som vilken fjortis som helst. Jag har inte heller lärt mig kontrollera min mun. Classic Top Model- mistake.

Det här är mao the best of the bunch, och jag är alltså inte alls såhär hawtt paw rihk-thight.
Photoshop och lysrör kan få vem som helst att lyckas NÅN gång. As shown below.

Yeye

Ah, slänger upp hur långt jag kommit hittills. Problemet ligger i att jag inte kan få dockan att se ut som en docka, ordentligt. Försöker lägga in blänk och grejer, men kommer ingen vart. Planen är att subba på Threadless, så jag försöker hålla färgantalet till 8, vilket är något begränsande och det är därför dockans hår i nuläget är rosa. But uhm. Ye.

Pffft. Idag gör jag inget. Bilderna får komma imorrn. Idag vill jag bara baka kaka, äta päron och se på chickflicks.

Detalj III

Har fastnat lite med en grej som är rätt viktig. Fortsättningen kommer imorrn. Wooooooo. Cliffhanger.

Detalj II

Girls have no shame - part deux

- Men alltså, vad gjorde du med den här tjejen för att ge henne en sån jävla hangup på dig?

M: - Inget särskilt, jag är väl en sån som är svår att komma över, antar jag. Du vet J* hör ju fortfarande av sig och vi gjorde ju slut för 5 år sen och var bara ihop i 1½ år, ungefär.

- Haha, vad innebär det för mig om vi gör slut då?

M: - Ja, du är ju fucked for life. Det säger ju sig självt.

*Ett annat ex till M.

Girls have no shame.

Så, den ökända Christine* har gjort sin årliga avcheckning med M. Samma vanliga visa;
- Hej, hur har du det med livet, hunden och kärleken(?)? (Frågetecknet inom parentes och det extra som avslut är en direkt citering btw) - allt invävt i en flörtig, utmanande ton som skulle tvinga en mindre genomskådande person att smsa tillbaka så fort som möjligt. Tackolov är min man mer insiktsfull än så. Jag litar på honom, till 100%, men börjar bli sjukt irriterad på den här bruden. Move on already! Ni dejtade, KNAPPT. Han slutade dejta dig för att han blev kär i mig och har så varit i över 3 år. Jeish, girl. Gamar ger upp fortare än dig.

*fingerat namn ( tidigare inlägg om henne hittas här & här)

Detalj.

Tänkte liveblogga dagens försök att färdigställa en bild jag vill ha klar...typ förra veckan. Så under dagen kommer ni att få små, små bitar och såsmåningom verket i sin helhet. Aren't you lucky, punks?

Totally doing stuff

Jag lovar, jag tecknar faktiskt! Har bara varit upptagen med annat, så de privata "teckna för att det är roligt"-grejerna har fått stå åt sidan. Men, de finns! De här tre t ex. Den i mitten är bara smådetaljer från att vara färdig så den kan ni se fram emot i sin fulla prakt snart. Promiss!

Visa upp.

Schmut fulbloggade idag och inlägget var så simpelt och bra att jag snor idén rakt av. Här först - en skrämdump av mitt skrivbord med MUSEs Origin of Symmetry-omslag. Dels för att hela det albumet är skitbra och dels för att det är så satans snyggt!
Näst visade hon upp sin handväska och i min dito hittar man alltid iPod, mobil, lypsyl, tamponger och snus. Och hundbajspåsar, men de fick stanna i väskans botten. Såna kan man f. ö hitta i vadsomhelst jag har på mig. Alltid redo!

Milstolpe

- M!
*sovande M*: - Mmmmm....?....
- M!
- ....Mmmja?
- Jag har hittat något som kanske kommer skaka vårt förhållande ända i grunden!
- Vad?
- Jag har hittat mitt första gråa hårstrå!
- ....
- Coolt va?
- Men du är j-
- Fortsätt...
- Ja, din riktiga hårfärg är ju -
- Är ju?
- Lite gråaktig?
- Musfärgad heter det och nej, det här hårstrået är pure grey!
- Jaja... *vänder sig bort*
- Men du, om det här visar sig vara defaultläge för mitt hår numer, skulle det inte vara coolt om ja-
- Nej.
- Så du skulle bli ledsen om jag slutade färga håret och stod för min gråhårighet?
- Ja, du är ju bara 25 så det hade varit lite trist...
- Det är ju det som gör det så coolt!
- Nej, du är inte Mr. Jameson utan Elin Jonsson, 25 år. Då är det inte coolt längre.
- Är det så?
- Det är det.

Knöl.

Ett erkännande -
Trots min något hypokondriska tendens har jag inte sådär... superkoll på min kropp. Börjar det göra ont får området min uppmärksamhet, men inte annars. Brösten blir dock kollade rätt ofta. (Fun fact; jag håller koll på min cykel genom att klämma på mina bröst. Vid ägglossning börjar de ömma och när jag ska ha mens slutar de. Så slipper man skriva ner datom och sånt. Är jag preggers så lär de väl inte börja ömma alls, antar jag så man upptäcker det i tid. Superpraktiskt!)

MEN! Nu har jag iaf hitta nåt nytt (kanske, som sagt, den kanske funnits där jämt): en EXTRA knöl vid handleden. Kan inte minnas att jag haft två, har alltid förutsatt att jag bara haft en men, ja, de är där och jag har jämfört med andra och kommit fram till att det onekligen är jag som är undantaget. Den gör inte ont och är något mindre än orginalknölen, sitter typ en fingerbredd ifrån sitt syskon. Är det nån typ av ganglion eller? Så länge de inte gör ont (för jag har såklart en på varje hand) är det väl lugnt. Då är det väl inget konstigt utan bara en lätt missbildning va?

EDIT: Efter upprepade försök och förbannande av Com Hem har jag äntligen lyckats ladda upp en bild på vad jag menar. Freaky, visst?

"Här får ni lite bilder på mig genom åren"

- Rahlenfeldt.

Tack vare Facebook och elaka vänner så kan jag bjuda på det spektakel som varit mitt ansikte (och HÅR) ända sen 90-talet! Här du, Ralle, ser du hur en riktig fotokavalkad ska gå till. Snälla, haka på så det blir ett meme eller nåt. Jag blir iaf förbannat nyfiken på hur alla sett ut genom åren.

Hillevi, Hillevi, Hillevi...

Hillevi Wahl var i farten i dagens Metro igen, där hon totalt missförstår anledningen till den höga ungdomsarbetslösheten och skyller den på curlande föräldrar som löneförhandlar åt sina barn, lämnar in jobbansökan åt dem och sedan, när den curlade ungen har jobb så sköter hen det inte, utan ser det som att jobbet gör som en "tjänst" åt chefen och att ledighet lätt tas ut genom en sjukskrivning. Och jag blir så jävla arg.

Ett jävla skamgrepp på en generation som inte har det så jävla roligt just nu och som garanterat inte hjälper situationen, för jag antar att det är en del arbetsgivare som läser Metro, det är ju öh...bara en av sveriges största dagstidningar. Hillevi tycker att min generation är för kräsna, att det krävs att man tar skitjobb för att komma nånvart. Och det är väl för fan självklart, Hillevi! Men gissa vad? Många är nog hellre arbetslösa än lönlösa - för det är så farbror staten löser arbetslösheten just nu; genom i princip obetalda jobb med fina epitet som "vikariat", "praktik", "projektanställningar" unt så weiter. Som man får piss betalt för och just när man börjar känna sig trygg och har tagit på sig nästan alla de timmar som krävs för att bli uppbumpad till en schysstare anställningsform så slutar telefonen ringa. Då behövs du inte mer. Hit, men inte längre. Du är ingen. Vem som helst kan ersätta dig.Den där guldklockan som dina mor-och farföräldrar dillade om kan du titta i skyarna efter. Du ska bara vara foglig, där och jävligt tacksam.

Nejdu, Hillevi. Det är nog lite mer än att bara vara "driftig" som krävs, din självgoda kossa. Gah.

Baby there's no other superstar, you know that I'll be your papa-paparazzi

Min mobil håller på att dra sista sucken, så under Bokmässan har jag petat in mitt sim-kort i pojkvännens mobil och vad hittar vi väl där? Jo, smygtagna foton på yours truly i komprometterande situationer. Min mobil är fylld av mina bilder där pojkvännen ser hawtt ut, men vad vill M minnas med mig när vi är ifrån varandra? Jo, mina trosor på halvstång på morgonen med håret på ända, mitt arsle som kommer upp till ytan medan jag sover och hur jag hoggar hela sängen så fort jag får chansen. Det är kärlek det. Han älskar mig verkligen, varken för mitt yttre eller mina bästa kvaliteér. Resten av hans foton i mobilen är uteslutande på snygga, snabba bilar eller på hundet. Jag finns på 5 stycken av ca. 50 foton. Jojo.

Liveblogg från Bokmässan

Efter att ha närvarat i snart två dagar på årets bokmässa är det ju minst sagt en del att redogöra för - Hydras monter har varit fullsmockad med trevligt och intressant folk och den kändiskåta djävulen i mig är mer än tillfredställd. Harregud. Först och främst har jag stiftat bekantskap med Åsa Strand, en helt fantastisk kvinna och konstnär som även hon är verksam i Göteborg och sen och främst Johan Norberg, författare och Metro-krönikör, som jag blev nästintill helt kollrig av att vara i närheten av. Vilken man! ( Det var ju dessutom pinsamt uppenbart att Johan även blev helt betagen av min uppenbarelse och jag blev gång på gång tvungen att säga till honom att "Johan - vår kärlek är av den förbjudna sorten. Du är gift och har barn på väg, jag är i ett förhållande och även om vår kärlekhistoria skulle kunna bli en legendarisk sådan som skulle eka in i evigheten så är den nog vackrast såhär. På håll. Andy Warhol sa ju en gång att "The most exciting attractions are between two opposites that never meet." och det får nog bli vårt öde också. Vi kommer alltid ha Bokmässan." Vi är dock fortfarande vänner. På Facebook. )

Sen fick jag det stora nöjet att prata både med Louise P och Anna Svensson och det var skitkul. Tyvärr slog blygheten till lite när jag träffade Anna, något jag ångrar bittert. Sitter på Åsas MacBook nu, så några bilder kan jag inte erbjuda, men i efterhand slänger jag nog in lite foton. Det finns dock många fina bilder (bl a på mig och Johan dårå) i Åsas blogg. Jag är suddig på alla bilderna, men det är bara för att jag är så jäkla snabb att jag skulle kunna vara med i Heroes.

Disclaimer: Jag fabricerade något* ang. Johan Norberg, men jag blev lite smygkär i karln. Otroligt trevlig, begåvad och ödmjuk människa det där.

* Läs: I princip allt.

Ateistens klagan.

Min uppfostran och personliga åsikt är att det är superviktigt att rösta och första gången jag röstade så fick jag applåder av min styvmor för att jag gjort min demokratiska plikt. Hon var superstolt och jag likaså. Jag har grämt mig när jag läst nyheterna i veckan och sett annonser från diverse partier som pockar på min uppmärksamhet och ber mig välja dem. När jag ser artiklar om hur SD valtränar i det här valet och gör sitt yttersta för att få in så stora antal som möjligt får jag ÄNNU mer ångest. För jag är inte troende. Och utöver min "harregud, du MÅSTE rösta"-åsikt så kan jag inte sluta känna att det här valet är none of my goddamned business. Stat och kyrka ska ju dessutom vara skilda, så hela spektaklet känns bara löjligt (Liksom att partipolitik och kyrka går ihop öht övergår mitt förstånd) . Men. Kontentan är: jag kommer inte rösta idag. Jag känner inte att jag har rätt till det, eftersom jag inte är troende. Men jag kommer ha fet ångest av att inte göra det.

Silhuetter

Mina kära vänner på Myling Media släpper äntligen sin skräckantologi Silhuetter och jag träffade en av dem idag och fick mig ett alldeles eget recensionsex! Flashigt värre! Så, sagt och gjort, jag började såklart läsa redan på vagnen hem.

Antologin inleddes starkt av Lars Krantz, som jag är supersvag för (otroligt begåvad tecknare som direkt för tankarna till Charles Burns - och det, för er oinsatta, är inte att säga lite det) och ribban är därmed satt otroligt högt redan första sidan. Krantz har, och det här vill jag inte alls säga som en förlämpning, tvärtom - en naturlig svärta i sig som i princip är oemotståndlig och hur i helvetet han lyckas med att få saker att se så delikat äckligt ut är gärna något han får dela med sig av till mig. Minst sagt en talang jag skulle vilja besitta.

Jag kanske borde tillägga att jag inte är nån direkt skräckfantast, så den skräck jag upplever (förutom mina egna neuroser) kommer främst från film och att Myling vågar sig på det här: att fösa ihop två redan svåra medier... harregud. Ambition råder det alltså ingen brist på här.

Näst ut är Olle Falk som tushlaverat en hiskelig historia om vanföreställningar, ond, bråd död och sexuella preferenser som får en tragisk utgång. Olle och jag gick i samma klass i Hofors och satt i ateljér som vätte mot varandra så, jag är möjligen lite jävig en bit framöver. Dock kan jag helt opartiskt säga att Olles styrka alltid legat i hans berättande och främst i hans högst personliga språk, som av nån förunderlig anledning alltid kommer ut som att det är den mest naturliga saken i världen.

Därefter följer ännu en gammal klasskamrat; Joel Thorn - som alltid lämnar mig suktande efter mer och den här gången berättar han en historia med Jeffrey Dahmers lägenhet som utgångspunkt. Den lite kladdiga stilen bygger upp en härlig stämning, men tyvärr blir jag lite besviken på slutet. Med Dahmers minst sagt färgglada dödande trodde jag när jag såg första sidan, att Joels serie skulle färgas av detta, eftersom det finns så mycket att ta från och bristen på gore gjorde mig lite besviken.

Näst ut är Valentin Schönbeck, som bjuder på historien Småfolk och hur mycket jag än älskar Valentins berättande, bilder, tecknarstil och känsla så kommer jag inte från det faktum att jag lämnas med för många frågor kring serien. Vem? Vad? Hur? Varför? Vilket känns väldigt trist när serien är så väl genomförd i övrigt.

Martina Bergsjö ger sen sin version av H.P Lovecrafts The Statement of Randolph Carter i blyerts och fabelform och jag tycker att hon fångar Lovecraftkänslan ypperligt! Det är intimt, mysigt och hon räds inte för att skildra tid, tysta resor och tysta känsloyttringar från karaktärerna vilket gör Lovecraftkänslan ännu tydligare.

Därefter följer Simon Lundberg upp med ett gäng surrealistiska, ja... ensidors... De kallar det för "Galleri" i innehållsförteckningen, så jag får köra på den definitionen. Ärligt talat förstår jag dem inte. De är väldigt snygga, men jag förstår dem inte. Å andra sidan skulle jag inte klara av att tänka abstrakt om mitt liv hängde på det, så felet är nog mitt eget här.

Johannes Streith följer upp med en historia om en tragisk förväxling, brustna hjärtan och bakverk. Han driver på historien mycket effektivt men... Jag hade velat se mer blod. Och mer svärta. För jag vet att han har det i sig.

Lina Blix knyter ihop Silhuetter med sin historia Begotten och bygger upp en schysst stämning med sina helsidesillustrationer blandad med vanlig, hederlig text på motstående sida och man märker direkt att tjejen har något, men att man vill se mer. Få veta mer. Historien känns för kort men å andra sidan lämnas man med att man vill se och ha mer, vilket inte är ett helt dåligt sätt att avsluta en antologi på.

På det stora hela är Silhuetter mysig, väl genomförd läsning men blir man rädd? Nej. Inte jag iallafall. Men jag tror inte heller att det var Mylings största syfte med antologin, snarare att tänja på gränserna och SE vad seriesverige går för samtidigt som man håller det på rätt nivå. De försöker inte vara Dark Horse Book of... Ni vet. Utan göra sin egen grej. Utan att försöka vara amerikanska eller Galago. Och en sådan motpol behövs definitivt.

Releasefesten för Silhuetter äger rum på Club Social (Magasinsgatan 3, Göteborg) den 24e september, så pallra rumpan dit och införskaffa ett ex, mingla med Mylingarna och mig. Det blir kul och.. Dessutom är vi jävligt snygga allihopa.

Tisdagstipset

När jag var sjuk fick jag läge att kolla på många dokumentärer, och dte gjorde jag också: såg någon om Viagra, en om Tutankhamon, en föreläsning om Hollow Earth-teorin och Religulous.

Jag såg trailern för just Religulous för kanske ett år sen och blev lite småsugen på att se den (ämnet religion är ju som bekant ett ämne man kan vinkla hur hur många sätt som helst och är alltid på något sätt intressant) MEN - Bill Maher gör det inte bra. Det är en sak att håna religion i sig och en helt annan att driva med religiösa människor. Och, om man ändå tycker att ja, ok, han är lite lustig and all is fine and well så drar han igång ett "du är dum i huvudet om du inte är en skeptiker"-schpiel i slutet. Och dödade allt det (även om det är mycket, mycket lite) goda som han lyckats få in i Religulous.

Jag råder er därför att kolla in Viagradokumentären istället.

Namedroppad i GT

Fick för ett tags sen mejl från en reporter på GT som bad om typ bakgrundsinfo samt lite bilder till en artikel som serietecknare verkandes i Göteborg. Sagt och gjort, skickade lite info och tänkte inte mer på det, förrns idag då en tecknarkollega mejlade mig och sa att artikeln var ute.

Besviken är ordet. Men, ja, det är klart att man blir besviken när det handlar om ett ämne som man är skitintresserad av och vet att resurserna för en BRA artikel onekligen finns ( det är bara att vända sig till vilken tecknare som helst i den länklista som finns till höger) och så väljer man att vinkla det med "Är det bara skämtserier som gäller i Göteborg?". Det säger ju sig självt att det inte är. Gunnar Krantz uttalar sig dock klokt, men det hade ju varit intressant att höra vad t ex vi andra tycker. Vi som träffas för att diskutera serier med varandra. Att göra det så enkelt för sig som killen bakom artikeln gör är dels att förminska de som jobbar med det här och dels att fortsätta förminska de som läser serier.

För de flesta tar otroligt illa vid som när folk förutsätter att om man läser serier så läser man bara Kalle Anka och strippserier. Det är som att förutsätta att alla filmer som görs i världen är romkoms, för att de går hem hos massorna, trots att vi vet att det inte är så. Det är att göra saken jävligt enkel för sig och ja, GT är en tabloid, jag vet, men på kultursidorna kan man väl ändå drista sig till att sikta lite högre?

Men uppdatera då!

Jag har haft besök de senaste dagarna, hela vägen från Tjärn (utanför Burträsk) av min käre vän Jon, som just nu sitter på ett plan över atlanten, mot sin nya framtid som student i Seattle, WA. Tyvärr tog min vän med sig en liten present från norrland; en dunderförkylning. Så nu ligger jag på soffan i mjukisbyxor, söndersnuten näsa och helly hansen-sockar på ett berg av kuddar/tussar med snorpapper, inslagen som en vårrulle i ett tjockt täcke och försöker med varje fiber i min kropp att motstå impulsen att googla "svininfluensa + symptom". Somnar då och då och kollar däremellan min rss-feed och håller tummarna för att mina favoritbloggare ska uppdatera nån jävla gång - tills jag inser att jag inte är mkt bättre själv. Så. Nu kanske någon triggas, så jag har något att göra här i soffan.

Dark Lord Fisen of Doom

Uppmärksammade att min trafik börjat komma från en blogg jag inte känt till, så jag tog en sväng förbi där och hamnade hos Sofia. Jag blev hopplöst betagen av henne, så jag var tvungen att slänga iväg ett mejl och fråga om jag fick använda en av hennes bilder till att teckna av henne. Det fick jag! Så jag slänger upp en liten WIP-bild såhär på måndagskvisten.

Tajta som fan, va.

Sanna säger:
nu ska jag plugga italiensk 17-18-1900-tals litteratur
vad rooooligt

Elin J säger: det låter ju så=)

Sanna säger: verkligen
jaja
hörs sen när jag behöver paus (SNART)

Elin J säger: haha, ok=)
http://www.youtube.com/watch?v=kbOjX9TRWTk&feature=channel
for energy

Sanna säger: DRIVER du med mig??????
jag kikade just på den videon! av en slump liksom

Elin J säger: what!?!

Sanna säger: fy fan vad läskigt!!

Elin J säger: jag prenumererar på hans kanal

Sanna säger: han är ju fett söt

Elin J säger: han hade en ny dålig video uppe, så såg jag den här och mindes den som rätt catchy=)
ja, han är sjukt söt

Sanna säger: but still.. get out of my mind, yo!

Elin J säger: dude, det är bara att acceptera att du och jag är länkade i hjärnan det är ju inte första gången nåt sånt här händer, ju

Sanna säger: det är ju inte det.. scary shit, asså.. vi är ju inte tvillingar ens
________________________________________
Har någon av mina läsare varit med om såna här grejer med sina syskon? Min syrra och jag tycks ju vara länkade trots att jag är i Göteborg och hon är i Rom, Italien. Tell me stories!

Twilight Zone

Har precis kommit hem från Skåne efter en detour till skärgården där hundet plockats upp hos Ms pappa. Kollar mejlen och får se att jag blivit inbjuden till Veckorevyn Blog Awards 2009. Ehm. Det känns som att de måste fått nåt fel. Liksom, att det måste vara ett misstag? Jag kan väl inte vara nominerad för nåt, va? Neh. Mkt underligt hsh.

EDIT: Tänkte efter en stund och kom såsmåningom på att jag nominerat en blogg till deras Veckan Blogg-thingy, för att ge den bloggen lite nya läsare. Jag fyllde ju i min mejladress då, så det är SÅ det måste vara. De förutsätter väl att jag är en hängiven bloggläsare, och det är jag ju, så då kanske jag borde vilja gå, mao?

Å andra sidan gör jag nog inte det. I get nervous in social situations, maddafakkah! Såpass mkt att det kvittar om det finns en goodiebag i slutet av tunneln.

Prayer for the weekend

Det där var jävligt coolt att se - ett skivomslag jag gjort på Spotify! Jaja, ska strax bege mig till Skåne och bröllop, men för att ni inte ska försmäkta helt i helgen så tipsar jag i efterhand (dokumentärtips? på en LÖRDAG? My goodness!) om Nefertiti Resurrected - där en brittisk egyptolog beger sin in i grav KV35 i Konungarnas Dal, för att undersöka sin teori om den sönderslagna mumie som finns där kan vara drottningen till kättarkungen Akhenaten, blev farao och vars byst gjorde henne i princip odödlig. Ja, dokumentären ligger länkad på en kinesisk site, så det kan ta tid att buffra om man har segt bredband och det blinkar fruktansvärt på sidan, men, all in all, värt en titt.

- Hur ställer vi oss till dans?

frågar M när vi diskuterar bröllopet vi ska på på lördag, då hans kusin gängar sig.
-Du får dansa hur mkt du vill, såklart, jag rör mig ju som ett kylskåp, svarar jag.

Det är mycket sånt nu. Folk som gifter sig, blir på smällen och gör sig liksom KLARA med resten av livet. Och det är fint, det är det. Jag tycker det är skitfint att folk fortfarande vågar satsa när statistiken talar emot dem. Jag fördömer inte de som vill gifta sig, jag hoppas bara att de inte ska fördöma mig för att jag inte vill det. Är lite orolig, jag känner ju så få som ska på bröllopet och jag vill inte att de ska uppfatta mig som... ni vet, en cyniker om de frågar mig. Äktenskap och barn är inte för alla. Jag vill älska M så länge jag kan, för att jag vill och faktiskt GÖR det, inte för att en bit papper säger att jag borde.

Min bästa vän tjatade på mig igår, för så många runt henne i Norrland blir preggers och hon är rädd att bli isolerad om hon blir det och tvingas umgås med folk i mammagrupper, att jag skulle bli på tjocken samtidigt som hon (för det är ju superlätt att tima sånt, har jag hört) Jag skrattade högt och sa att det enda som kommer komma ut ur min livmoder kommer vara blänkande, silvervit sperma - inget annat. Hon var dock påstridig och frågade om jag inte var det minsta sugen?
- Sugen på att bli fetare, inkontinent, tunnhårig och att åldras i förtid?
- Ja ok, när du uttrycker det så blir jag inte så sugen längre.

Elin J - grossing people out since 1984.

What have I done?

Ja, det är sånt här jag roat mig med as of late. En liten skärmdump bara. För att alla mina hängivna stalkers ska bli nöjda. Föreställ er att jag sitter med wacompenna i en hand och att jag pular in en bit butterkaka med den andra, så får ni en rätt komplett bild av hur jag lever mitt superglamourösa liv.

Om jag levde ensam...

Skulle jag ha konstant magont, dålig hy och flottigt hår. Har jobbat rätt intensivt de senaste dagarna och eftersom M gjort detsamma har jag fått fixa mat till enbart mig. Vilket har inneburit en stadig diet av fruktkola, butterkaka, nån enstaka tomat, kaffe och vinägerchips med hemmagjord Holiday-dip. Bajsade två gånger igår. En gång klockan 5 inatt (hatar att vakna av att man är bajsnödig och kallsvettig, fullkomligt vidrigt är det) och nu igen runt 12. Mitt anus hatar mig. JAG hatar mig. Riktig mat from now on, ok? Bacon och broccolipaj med fullkornsskal. Yup. DET är en middag för champions.

Oh, som en parentes för de läppintresserade: Svullnaden höll i sig till dagen efter och det verkar inte bättre än att en rejäl dos coitus var botemedlet. Lustigt det där.